Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 19 DECEMBER 2000
 
 

Text: Yrsa Stenius
Tyck till om Yrsa Stenius kolumn
Läs mer av Yrsa Stenius
Kompromissandet –
en del av
regerandets natur

Är det odemokratiskt att i demokratisk ordning stifta lagar som beskär demokratin?
  
Se där en av två tiotusenkronorsfrågor som aktualiserats av stopplagen – de nyligen lagstadgade restriktionerna mot kommunal utförsäljning av akut sjukvård. Den andra handlar om vilketdera som är överordnat – riksdagens yttersta makt över det politiska beslutsfattandet eller det kommunala självstyret.
  Några enkla svar på någondera frågan gives icke.
Sveriges riksdag har under det senaste året onekligen avlägsnat sig en smula från en mycket renlärig och mycket svensk demokratitradition: enkel majoritet i den beslutande församlingen räcker för att ett beslut ska gälla.
   Från och med i år har lagar stiftats eller på allvar diskuterats som säger att vissa kommunala beslut kräver kvalificerad majoritet för att träda i kraft. Lagarna rör utförsäljning av kommuninvånarnas gemensamma egendom. De har ansetts påkallade av det nuvarande regementet i Stockholms stadshus som säljer allt som går att sälja och även sådant som inte borde vara till salu.
  De flesta länder som med all rätt kallar sig för demokratier har i sin författning bestämmelser om ”demokratibromsar” – hinder mot att måhända tillfälliga (enkla) majoriteter får full verkningskraft på principiellt mycket viktiga beslut.
  I första hand gäller detta förstås stadgar som är införlivade i konstitutionen eller grundlagarna. Men det kan också röra lagstiftning som anses vara av grundlagskaraktär.
  
Så har det varit – och är till en del fortfarande – i Finland. Riksdagens grundlagsutskott har kunnat bestämma att en vanlig lag – låt oss säga en lag om prisreglering, bilbältestvång eller fritt pimpelfiske – har bärighet på grundlagarna, i detta fall den heliga privata äganderätten. (Ingen jävel får sitta på din ägandes is och pimpla utan ditt tillstånd; i din ägandes bil kan du inte tvingas ha ett bälte på om du inte vill; dina ägandes varor prissätter du och ingen annan.) Då slår bromsarna till. Enkel majoritet räcker inte för beslut.
Sveriges moderna författning har varit befriande restriktiv med demokratibromsar av det här slaget. Även stora principbeslut, som exempelvis införande av löntagarfonder, har kunnat tas med enkel majoritet.   
Men självklart känner även Sveriges författning till demokratispärrar. När det gäller ändring av grundlagarna inklusive medborgarnas demokratiska friheter och rättigheter krävs endera kvalificerad (två tredjedels) majoritet i den sittande riksdagen eller också att två riksdagar med val emellan godkänner med enkel majoritet.
  En minoritet i riksdagen kan också begära folkomröstning om en grundlagsändring blir mycket omstridd.
  

Det svenska systemet med fullt genomslag för enkel majoritet har varit rätt problemfritt därför att det i regel använts med stor försiktighet. Ogärna har man röstat igenom viktiga förslag med hjälp av mycket knapp majoritet.
Försiktigheten har i någon mån berott på principiella betänkligheter. Viktiga reformer eller lagändringar som får näst intill halva befolkningen emot sig har bräcklig legitimitet och förvandlas lätt till bumeranger om något oförutsett inträffar vid genomförandet.
   Det viktigaste skälet har varit att Sverige styrts av minoritetsregeringar så ofta och länge att kompromissandet har blivit en del av regerandets natur. Fram till nittiotalet med dess käcka rop på systemskifte gick man inte bröstgänges till väga i det demokratiska beslutsfattandet – med undantag för fallet med löntagarfonderna.
  Kanske är det denna praktiska samarbetsorientering som har lett till att Sverige står litet yrvaket inför den iakttagelse andra demokratier ganska självklart känner igen.
  I demokratins väsen ingår hänsyn till minoriteter. Inte maktägande eller privilegierade minoriteter, som grundlagen i Finland i hög grad tillgodosåg. Utan till utsatta minoriteter och stora åsiktsminoriteter.
  Som stopplagen nu utformades kom frågan om majoritetsbestämmelserna inte att ställas riktigt på sin spets. Men de frågorna lurar i vassen allteftersom självsvåldet tilltar bland dem som tid efter annan makten haver – i kommuner, regering och riksdag.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER