Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 20 NOVEMBER 2000
 
 

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Läs mer av Gunnar Fredriksson
Två folk som måste lära sig att samsas
Västvärlden har upptäckt att den palestinska nationen existerar och att palestinier lever under en militär ockupationsmakt sedan decennier.
  Flera miljoner palestinska flyktingar finns i andra länder, många ännu i flyktingläger.
   Så här skriver Johannes Salminen, kännare av Mellanösterns historia:
  ”En jord som låg i hopplös lägervall mötte sionisterna när de startade sin stora invandring till Palestina. Hur lätt att inbilla sig att området var ’tomt’ och ta till mottot ’ett land utan folk för ett folk utan land’. I själva verket var Palestina redan bebott, och det av araber med rötter långt tillbaka i 600-talet. [...] Men i de sionistiska kalkylerna hade araberna ingen plats, ’palestinierna finns inte’ som Golda Meir drastiskt uttryckte sig.”
  
De europeiska judeförföljelserna motiverade på goda grunder den sionistiska drömmen om en demokratisk, fredlig judisk stat. Men palestinierna blev andra klassens medborgare och har fått betala priset för brotten i Europa.
  Muslimer har ändå under historiens gång varit mer toleranta mot judar än de kristna.
Under min uppväxttid var det självklart att helt och hållet stå på Israels sida. Palestinierna existerade inte, utom som terrorister eller flyktingar som borde finna sig i att bo någon annanstans.
   Svensk socialdemokrati stod Israel nära, vilket var begripligt och hedervärt. Landet var känt från Bibeln, araberna främmande, Israel var en demokrati och där fanns en arbetarrörelse liknande vår. Det var det enda land i tredje världen socialdemokrater reste till men de tycks inte ha lagt märke till palestinierna.
  Israel hade ett formidabelt stöd av USA och ett skuldmedvetet Europa. Palestinierna hade inga andra rättigheter än de vilka israelerna beviljade dem.
Mot slutet av 60-talet ökade intresset för avkoloniseringen och tredje världen hos en ung generation. Jag har varit med om att varje uttryck för sympati för det palestinska folkets öde möttes av ett fruktansvärt vapen: anklagelser för antisemitism.
   Sådant förekommer fortfarande.
  
Göran Persson sa vid ett tillfälle att det han lärt sig om Mellanöstern hade han som SSU:are hört från Olle Svensson, som var redaktör för tidningen Folket i Eskilstuna.
  Olle Svensson tillhörde den generation som till hundra procent stödde Israel och återgav dess officiella ståndpunkter.
  Göran Perssons initiativ till ökade kunskaper och djupare medvetenhet om förintelsen var utomordentligt. Historiska insikter är nödvändiga i dessa tider av hastiga tv-bilder och 30-sekunderskommentarer.
  Det har tagit decennier för västvärlden att inse vad det betyder att även palestinierna finns.
  Enligt FN:s flyktingkommission är drygt 3,6 miljoner flyktingar, därav nära 1,2 miljoner i läger. På Västbanken och i Gaza, som ska föreställa början till en palestinsk stat, lever cirka 2 miljoner.
  Det är inte mycket till stat, bara fläckar. I området finns hundratals judiska bosättningar, i själva verket militära posteringar. Dit går så kallade strategiska vägar, där palestinierna är förbjudna. Israelisk militär övervakar allt i termer av ”säkerhet”, de kan stänga in palestinier i enklaver, hindra dem från att arbeta eller förflytta sig, bestraffa genom att riva hus, och så vidare.
Det är en militär ockupation med överlägsen vapenmakt och åratal av förödmjukelser. Varje folk i världen med självrespekt skulle kämpa mot en sådan ockupation, om de så bara kan kasta sten.
  
Bosättarna har kommit med vapen i ena handen och Bibeln i den andra. De säger att deras gud för 3 000 år sedan lovade dem detta heliga land, så mot det finns ingen appell.
  ”De flesta bosättningarna uppstod inte av en slump på de platser där de befinner sig, de tillkom i syftet att omintetgöra varje eventuell kommande fredsuppgörelse”, skrev nyligen den israeliske författaren David Grossman.
  Två folk bor i samma land och de måste bo där tillsammans.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER