Han lärde oss älska ryttartävlingar i tv
En gentleman har lagt sporrarna på hyllan.
  Anders Gernandt, den siste av sin sort.
  Rakryggad och elegant. Officer och ryttare. Och kanske till sin egen förvåning – teveidol. Rutans riddare.
   Det skedde egentligen lite oförhappandes när Sveriges television på 70-talet behövde en kommentator till sändningarna från Scandinavium horse show i Göteborg. Man hittade Anders Gernandt i sina egna korridorer, den förre officeren var nämligen besökschef i tevehuset.
  – Den där Gernandt, red han inte OS i Rom 1960? Kan inte han kommentera från Göteborg, kläckte någon på tevesporten.

Nationen fick ståpäls
   Så blev det. Och hela Sverige lärde sig skorra på ett alldeles nytt sätt.
  – Aj, aj, aj – där rrrriverrr den lilla märrren!
  Nationen fick nästan ståpäls och Bosse Parnevik slog en frivolt av förtjusning. Anders Gernandt blev en av hans mest älskade gubbar.
  Under sin egen karriär som ryttare gjorde Gernandt habila insatser för svensk hoppsport i två olympiska spel, Stockholm 1956 och Rom 1960.
  Men det var som kommentator han gav hela ridsporten en rejäl hästspark framåt. Vi fick lära oss allt om oxrar och vattengravar, passage och piaff, hoppstjärnor och dressyrdrottningar. Han älskade sin sport, han ville se den bli stor också i Sverige.
  – Svenskarna rrrider för dåligt, kunde han säga bekymrat då på 70-talet när det blågula gardet låg hästlängder efter.

Fick se framryckningen
   Nu, 30 år senare, fick han äntligen uppleva en svensk framryckning. 80 år gammal kunde han stolt berätta i SVT:s digitalsändningar från Sydney om ryttartjejerna Malin Baryard, Lisen Bratt, Helena Lundbäck och Maria Gretzer som presterade det bästa ett svenskt hopplag någonsin lyckats med.
  – Utvecklingen har skenat år rrrätt håll, filosoferade han.
  Länge höll Anders Gernandt fast vid vanan att dra på stövlarna för en morgonritt. Så småningom blev det i stället golf, 17 i handicap.

Ebba von Essen