Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 23 OKTOBER 2000
 
 

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Läs mer av Gunnar Fredriksson
Även unga män läste Karin Boyes poesi
Det är hundra år sedan Karin Boye dog. Hon är en av få poeter från mellankrigstiden som ännu läses och många rader har blivit bevingade.
  Hon stod till vänster, var antinazist och intresserade sig för mystik och psyko-analys. Hennes kulturkritik var ofta feministisk men jag kan garantera att hon lästes även av unga män.
   På en bild från Sigtunastiftelsen sitter hon vid ett kaffebord tillsammans med en yngre poet, Karl-Gustaf Hildebrand, nu plötsligt känd. De var Uppsala-studenter och Hildebrand skrev om studentexamen:
”Låtom oss fröjdas
i ungdomens vår.
Någon sköt sig här i går.
Djupt i jorden skall han bo,
där de härliga lagrarna gro.”
Som ung litteraturstuderande tycks jag ha fäst mig vid mycket hos Karin Boye: modernistisk poesi som protest mot det gamla, ett stråk av Schopenhauers pessimism, kulturradikalismen, de unga 30-talsförfattarnas sensualism.
  Kanske läses hennes kända rader som en kommentar till puberteten:
”Ja visst gör det ont när
knoppar brister
Varför skulle våren
annars tveka?”
   Och många kan utantill dessa rader:
”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen som
är mödan värd.
Oändligt är vårt äventyr.”
Jag skrev ner den här dikten i en sliten anteckningsbok när jag var 18 år:
”Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn.
Fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.”
I en essä om ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” skriver Karin Boye att ”den stora ledstjärnan över vårt liv heter Rädsla”. Människan är olik ”den förnuftiga och blida gudom, som var upplysningsfilosofins hopp”, i stället är hon ”gåtfull, tusenformad, skiftande, ett halvt okänt väsen med mycket dimmiga gränslinjer”.
I ”Språket bortom logiken” heter det: ”Den underjordiska betydelsevärlden i ett diktverk, det hemliga och personliga språket innanför det logiska, är det som avgör om diktverket skall ha förmåga att gripa eller inte.”
  I ”Socialdemokraten” kritiserar hon 1933 idéer om tvångssterilisering, ”vulgärdarwinismen”. Hon fruktar att ”denna biologiska samhällssyn” kommer att visa sig seglivad – ”man kan bara lägga märke till vilken stor roll den spelar på nazistiskt håll”.
  Karin Boye var bisexuell, fick aldrig ro på det området, levde kanske mellan livsberusning och dödsdrift.
I april 1941 hittades hon förfrusen under en ek i skogen norr om Alingsås. Hon efterlystes i radio av TT, samma dag som tyskarna intog det klassiska bergspasset Thermopyle i Grekland.
Om detta skrev Hjalmar Gullberg vid dödsbudet en dikt, ”Död amazon”, där han citerade signalementet:
”Starka trupper har enligt TT
  nått Thermopyle,
Greklands lås.
  Fyrtiåriga Karin Boye
  efterlyses från Alingsås.
  Mycket mörk och
med stora ögon;
  klädd i resdräkt när
hon försvann.
  Kanske söker hon
bortom sekler,
  dit en spårhund ej vägen fann,
  frihetspasset där
Spartas hjältar
  valde döden till sista man.”
   I en modern litteraturhistoria läser jag att ”hon har alltid tillhört ungdomen” och att unga flickor ofta fått hennes dikter som konfirmationspresent.
  Gärna det. Men jag gav hennes samlade dikter som födelsedagspresent till min mor när hon var nära 80.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER