  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
I går antogs den nya bostadsproppen av regeringen. Det blir inga nya satsningar på bostäder i storstäderna nu heller. Varför är jag inte förvånad? Jag tycker att människor ska få bo var de vill. Vill de leva på landet ska de kunna försörja sig där. Vill de bo i storstan ska de ha ekonomisk möjlighet att ha tak över huvudet. Det har inte folk som vill flytta till Stockholm i dag. Bostadspriserna är sinnessjuka, bland de allra högsta i Europa. Något har gått fundamentalt fel, men dåligt fungerande samhällen är sällan resultat av några naturkatastrofer. De har skapats av dåliga politiska beslut. Så här ligger det till: I Stockholms innerstad finns billiga, vackra lägenheter med nära till allt. I förorterna finns massproducerade betonggetton med hög hyra. Detta beror på ”bruksvärdesprincipen”, en konstlad prissättning där ventilation och ålder på spisen är viktigare än läge, ålder och arkitektur. Som man kanske kan ana har detta inneburit att de flesta vill bo inne i stan (surprise!) F ör oss som inte är ministrar i socialdemokratiska regeringar har det naturligtvis varit omöjligt att få en hyresrätt i innerstan. Vi har varit hänvisade till den öppna marknaden, alltså bostadsrätterna. Priserna är uppe i en miljon per rum. Som jämförelse kan nämnas att en trea vid Earls Court, en av Londons hippaste adresser, kostar 2,9 miljoner kronor. Det är samma priser som i Vasastan. I Paris får man en tvåa för 750 000 franc, det räcker inte till en tvåa på Söder. Nu har ju dessutom den borgerliga majoriteten beslutat att rea ut allmännyttans lägenheter till de hyresgäster som råkar bo i dem just nu. Inte nog med att vi som tvingats köpa våra bostäder har subventionerat Laila Freivalds och alla andra hyresgäster i alla år, nu ska de dessutom få göra miljonvinster på vår bekostnad. Många av dessa nyrika, nyblivna bostadsrättsinnehavare säljer sin lägenhet och cashar in vinsten direkt. Pengarna bidrar till att driva upp bostadspriserna ännu mer. Så vad ska man då göra åt detta? Det är faktiskt väldigt enkelt. Bygg. Bygg massor. Bygg ännu mer: bostäder, affärer, infrastruktur – och bygg dem där människor vill bo! Ta Djurgården, Lilljansskogen, Gärdet och Hagaparken till att börja med. Bygg 100 000 bostäder i Eko-parken, fyll gatorna med höghus och butiker, knyt ihop alltsammans med en rejäl motorväg. Skrota de medeltida tullarna och låt Stockholms city växa på ett naturligt sätt, låt stadsmiljön bre ut sig. Människor vill bo inne i stan, annars skulle inte bostadsmarknaden se ut som den gör. Naturligtvis kan jag motargumenten, att vi måste värna naturen och vårt kulturarv, att människor måste ha tillgång till tradition och rekreation. Men måste vi verkligen låta hundratals hektar mark mitt i stan stå orörd för att entusiasterna ska flyga drake? De kan väl åka ut till Botkyrka eller Järvafältet en gång per år. Varför måste kungens får beta på Djurgården? De kan väl köras ut till Värmdö eller nåt, vad är viktigare? Får eller folk? I Solna, en halvmil från Stockholms city, står vildmarken orörd. Leif GW Persson har jakträtt där. J ag menar inte att man ska förstöra hela den kulturhistoriska miljön runt citykärnan, det räcker gott med den rivningshysteri som politikerna drev igenom på sextiotalet, men vi måste väl ändå kunna låta staden utvecklas. Jag har sagt det förr: Stockholm är den enda stad i världen som har en nationalpark mitt i stan. Det kanske finns rimliga förklaringar till varför de andra har avstått. Jag har frågat det förr: har vi inte nog med vildmark i det här landet? (Om Sverige varit lika tätbefolkat som Sydkorea hade det bott 180 miljoner människor här). Så, hur skulle vi ha råd med detta enorma byggande? Ingen ser ju till några pengar, trots att det går så jävla bra för Sverige. Till att börja med kunde man ju sluta ge bort pengarna till hyresgästerna i Stockholms innerstad och subventionera nyproduktionen i stället. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
