Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 25 SEPTEMBER 2000
 
 

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Läs mer av Gunnar Fredriksson
Detta är smädelse gjord till en konst
I sin senaste bok ”Minnen, bara minnen” levererar Lars Gyllensten grova förolämpningar mot kända litterära personligheter, vilket visat sig vara intressant.
  Gyllensten hänvisar till den tyske 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauer, vars smädelser han tidigt fann briljanta men godmodiga och alls icke surmulna.
   Gyllensten nämner inte vem Schopenhauer gav sig på och varför. Men det var Hegel och de ärekränkande angreppen har intresse även i dag.
  
Så det kan vara värt att citera de våldsammaste skällsord som förekommit i filosofins historia. Det handlar om smädelsen som konstart.
  ”Hegel, från topp till tå stämplad som en stor filosof, är en platt, andefattig, otäck, vidrig, okunnig charlatan, som med exempellös fräckhet, galenskap och vanvett rörde ihop en soppa, som hans köpta anhängare har utbasunerat som odödlig vishet. Denna filosofi har därför av dumhuvuden antagits vara riktig och givit upphov till en enastående beundrarskara. Det som denna människa skapat har lett till intellektuellt fördärv för en hel generation akademiker.”
När Schopenhauer skrev detta var Hegel världsberömd, Schopenhauer okänd.
”Jag ber mina läsare om hundra år om ursäkt för att jag här nämner ett namn som ni inte känner till”, skrev han om Hegel.
   Hegels filosofi, skrev Schopenhauer, är ”utan sanning, utan klarhet, utan ande, ja utan människoförstånd, därtill klädd i en språkdräkt som är en mer vämjelig gallimatias än man någonsin hört talas om. Den framträdde som officiellt godkänd katederfilosofi, alltså ett vanvett som dess upphovsman tjänade sitt bröd på.”
  
Schopenhauer uppfattade Hegels språk som oklart, bombastiskt, obegripligt och hans tankar som falskt djupsinne. Hegels filosofi är ”en kolossal mystifikation”, ”det skändligaste missbruk av språket”, ”fördummande rappakalja”, ”absurda infall gripna ur luften”, ”parodi”.
  Det gällde också Hegels magnifika historiefilosofi, enligt vilken världshistorien framskrider enligt ett av Hegel upptäckt mönster emot världsandens och frihetens fullkomliga förverkligande, vilket i praktiken var den preussiska staten. Nonsens, menade Schopenhauer. Och nog fick han väl rätt: både konservativa idéer om ödet och marxistiska om dialektiken har havererat sen dess. Jag undrar för min del om Schopenhauer kanske skulle ha skrivit detsamma om den filosofi i vår tid som utgått från Heidegger och som nu främst odlas av beryktade franska filosofer.
  
Idéhistorikern Isaiah Berlin nämner Heidegger i en liten fotnot. Man har sagt mig, skriver Berlin, att Heidegger underminerar traditionell kunskapsteori, ”men eftersom jag inte förstår hans språk eller idéer kan jag inte kommentera detta”.
Om den här sortens språk skriver Georg Henrik von Wright: ”Varför bygga ett taggtrådsstängsel av språkliga nybildningar, när man ändå måste ta sig igenom dem för att nå ut till vardagsspråkets fria fält?”
   Om två tänkare av deras kaliber säger att de inte begriper beror det inte på att de är ointelligenta.
  
Några franska filosofer, till exempel Lacan, Kristeva, Latour och Deleuze, avslöjades häromåret, när en fysiker och en matematiker granskade hur de använder termer från deras specialområden. Missuppfattningar, högfärdigt, anspråksfullt pladder utan mening var omdömet i boken ”Intellektuellt bedrägeri” av Sokal och Bricmont.
I essän ”Om skriftställeri och stil” skriver Schopenhauer om sin tids uppburna filosofer, att ”man bör använda vanliga ord och säga viktiga saker, men de gör det omvända”.
   Mot slutet av sitt liv skrev han: ”Ingenting är lättare än att skriva så att ingen människa förstår det, däremot är ingenting svårare än att uttrycka viktiga tankar så att alla måste förstå dem.” ... ”Den första regeln, ja den för de flesta enda viktiga, för en god stil är att man har något att säga.” ... ”Sanningen är skönast när den är naken.”


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER