Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 20 SEPTEMBER 2000
 
 

Sverige har inte råd med en kung

Text: Anita Goldman
Tyck till om Anita Goldmans kolumn
Läs mer av Anita Goldman
Hade nyligen utländska gäster på besök. De var fyllda av beundran. Över Ericsson och Volvo och den svenska barnboken och handikapptoaletterna och alla kvinnorna i regeringen och välfärden (de var från ett land där villkoren är sådana att ett gnällande över nedskärningarna inte kändes riktigt rätt). Men sedan frågade de förvånat: ”Men varför har ni ännu en kung?”
  
Vad skall man svara? Man blir generad. Mumlar något om tradition.
  Försäkrar ivrigt att ”han har alls inget att säga till om, han är en teaterkuliss.”
  Vad skall man svara? Varför vill folk ha en kung?
  
Detta diskuteras redan i Bibeln, där folket begär en ”kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk”.
  Profeten Samuel ogillar folkets önskan och vänder sig till Herren och denne svarar: ”Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung”.
  Samuel varnar folket att kungen kommer att tvinga dem att bli soldater, plöja hans jordar, utnyttja deras döttrar och stjäla deras vinskördar och så vidare. Och ”själva blir ni hans slavar. När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.”
Bibeln säger tydligt att den som vill ha en kung väljer att bli slav. Och sedan skall man inte komma och klaga till Gud över förtrycket. En kung av ”Guds nåde” är en omöjlig blasfemi i de heliga skrifterna.
   En radikal och tydlig Bibeltext. Och sällan läst i dag. Kanske känns inte heller orden om slaveri så aktuella i det moderna Sverige där vi – äntligen! – befriat oss från århundraden av förtryck från alla dessa kungar som startade onödiga och omoraliska fälttåg där såväl oskyldiga svenska bondpojkar som kvinnor och barn i våra grannländer fick sätta livet till.
  Tack och lov är det över! Det var när Sverige gjorde slut på enväldet, stånden, lössen och fattigdomen och började bygga upp en stabil demokrati där den enskildes rätt till ett värdigt liv togs på allvar som Sverige blev speciellt. Sveriges särart i världen är demokratin, jämlikheten, moderniteten.
  
Så varför vill människor i ett sådant land ännu ha en kung? Varför vill människor i ett land med en fungerande rättsapparat att en familj skall njuta frihet från åtal? Varför godkänner människor i ett land där köbildning är helig att vissa alltid från födseln skall komma först? Varför kan en minister som köper en Toblerone på skattebetalarnas bekostnad slängas ut i kylan, medan kungens apanage (betalat med skattemedel) skall vara ”utan kontroll och insyn”?
  Varför hårdgranskas våra folkvalda i medierna, där de får schavottera för överdrivna taxiresor, önskan att köpa ut sin hyresrätt eller skämmas för sitt aktieinnehav, medan kungahusets ekonomi aldrig genomlyses av undersökande journalistik, utan kungen istället hyllas för en rikedom, som knappast är ihoptjänad på ärligt vis?
Kanske står kungen för en dröm om enhet, något som står över motsättningarna och de skrämmande snabba förändringarna i vår extremt föränderliga och oharmoniska värld? Nu när Gud är död eller åtminstone inte ”a major player” och fosterlandet på väg att suddas bort i globaliseringens gränslösa värld. Kvarstår kungahuset som något stabilt.
Men denna dröm om enhet och blodets och arvets kontinuitet är inte endast en i ordets rätta bemärkelse reaktionär strävan. Utan farlig. Vilket 1900-talet gett så många blodiga exempel på. Inte heller är serviliteten mot övermakten och de flagranta brotten mot demokratins grundläggande värderingar som monarkin medför så ofarliga som veckotidningsreportagen låter ana.
  Ett mångkulturellt, demokratiskt Sverige, öppet för omvärlden har knappast råd med en kung. Eller kronprinsessa, hur trevlig och attraktiv hon än må vara.
  Den som vill böja sig under en kung är inte fri, utan slav. Det visste man redan på Bibelns tid.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER