|
Vissa samlar frimärken och konst. Dessa föremål stiger kontinuerligt i värde. Vi invandrare samlar universitetspoäng, vilkas värde sjunker om man inte tillämpar sina teoretiska kunskaper. När vi blir klara med vår första utbildning känner vi oss som nybakade jurister, läkare, ekonomer. Ett par år av arbetslöshet gör oss mögliga och vår kunskap rostar. Vi börjar med en ny utbildning. S å berättade häromkvällen Farzaneh Dehdari, invandrad från Iran med kemisk teknisk utbildning, men i Sverige omskolad till jurist. Jag lyssnade på henne och andra på Vattenhål, de kvällar som Pen-klubben i Stockholm organiserar för att de många konstnärer och akademiker som invandrat till Sverige skall få en chans att presentera sig och föra dialog med svenska kollegor. Här får man tillfälle att se invandringen med nya glasögon, inte som ett problem utan som en resurs. Farzanehs handläggare på arbetsförmedlingen föreslog att hon skulle söka arbete som städerska: Du ska inte glömma bort att du är invandrare, kvinna och har en brytning. Men i dag är Farzaneh anställd som jurist utan att ha behövt byta varken kön eller namn. Att just invandrarerfarenheten i sig inte behöver vara något problem utan något positivt, hävdade den från Spanien invandrade Eugenio Molini. Att ha korsat gränser, att ha djup kunskap om mer än en kultur är i sig en kompetens, menade Molini och spetsade till sin kritik mot Integrationsverket, vars uppgift det är att kolonisera invandrares inre liv med sina värderingar. F lera av talarna påpekade att Sverige är extra dåligt på att ta till sig spetskompetens. En rysk kvinna hade fått fint mottagande som gästföreläsare på universitetet, men när hon förälskade sig i en svensk man och kom tillbaka stängdes universitetets dörrar, nu var hon invandrare och tillhörde en annan och lägre kategori. Nu fick hon inte ens undervisa i skolan. Eva Löfgren, som under nio år ansvarat för specialarbetsförmedlingen Internationella ingenjörer, berättade om den afrikanske ingenjören som fick plats på ett svenskt företag i brist på lämplig Svensson. Så fort han sa eller gjorde något som avvek från vad en svensk skulle ha sagt och gjort sågs han med misstänksamhet. Efter sex månader var det tack och adjö. Samme afrikan började senare på ett stort internationellt företag där han skulle arbeta med utvecklingsarbete i nära samarbete med deras amerikanska bolag. Han avancerade snabbt inom företaget med sin spetskompetens. D et vanligaste pojknamnet i Malmö är Muhammed. Vartannat barn som föds i Malmö har invandrarbakgrund. Massinvandringen till Sverige under den senare hälften av 1900-talet innebär utan tvekan den mest djupgående och omvälvande förändringen av det svenska samhället sedan industrialismens revolutionerande svenskars boende, arbete, livsstil och det vi kallar kultur. Det är förstås svårt att överblicka och analysera sådana stora skeenden just när de inträffar. Visst försöker vi tala om invandringen, ibland tvärsäkert och politiskt korrekt, men oftast vilset och med koncentration på de negativa aspekterna: språksvårigheterna, utslagningen, arbetslösheten, rasismen. Invandringen och invandrarna karaktäriseras som problem som vi måste göra något åt, hjälpa. Sällan eller aldrig talas det om hur invandringen berikar Sverige. Det skulle vara maten i så fall. Deras är bättre. Kebab, kikärtor och oliver är utan tvekan såväl smakligare som nyttigare än falukorv, potatismos och bruna bönor. Men möjligheten att invandrare skulle ha något betydelsefullt att tillföra svenskt arbetsliv, akademierna eller kulturen verkar de flesta av oss inte ta på allvar. S om Albert Einstein sa redan för ett halvt sekel sedan: Det är mycket nedslående att leva i en tid, i vilken det är lättare att spränga en atom än en fördom. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|