  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
I Tyskland och Frankrike har staten för länge sedan tagit sin hand från adeln.Där har den samma status som vilken frimärkssamlande förening som helst.
Vänsterpartisten Johan Lönnroth säger att det är uppåt väggarna i ett demokratiskt land.
Tillsammans med två andra riksdagsmän kräver han i en motion att staten avskaffar adeln för gott.
Men Riddarhuset kommer att ta strid.
Ordförande Johan Nordenfalk vill att vi gör som i England.
Där ärver högadeln fortfarande sina platser rakt in i överhuset och fotbollsspelare, skådespelaren Sean Connery och ex-beatlen Paul McCartney har upphöjts till adel.– Jag tycker personligen att vi ska återinföra adlandet i Sverige, säger Johan Nordenfalk.
Varje vapensköld är ett eget litet konstverk i kopparplåt som anger varje svensk, adlig ätts noga utvalda symbol med årtal och namn. Riddarhussalens väggar är tapetserade med 2 350 sådana guldglänsande vapensköldar. Grevarna hänger för sig i den väldiga salen. Friherrarna vid sidan av. Och lågadeln i trappan utanför. För 150 år sedan hade sköldarna betydelse. De innebar ärvd makt och ekonomiska fördelar. I dag är de mest historia. Adelsprivilegierna är avskaffade, de nu levande ätterna är reducerade till 601 stycken och den väldiga palatsbyggnaden är några timmar varje vecka en turistattraktion med gratis inträde för vem som helst. Samtidigt sjuder riddarhuspalatset i allra högsta grad av adelsaktivitet. Då liksom nu samlas huvudmännen för varje ätt till adelsmöte i riddarhussalen var tredje år. Ceremonin följer 1866 års Riddarhusordning och öppnas högtidligt av den förnämsta företrädaren för riddarskapet och adeln, sedan 30-talet är det en representant för ätten Lewenhaupt. Kvinnor har inte tillträde Fortfarande har varje ätt sin bestämda och rangordnade sittplats i de blå, plyschstoppade bänkraderna. Fortfarande har bara män tillträde till adelsmötet.
Möjligen som privat klubb. Men inte som nu – en offentligrättslig korporation erkänd i lag av stat och regering. När Johan Lönnroth upptäckte att statens författningssamling från 1723, som erkänner och till viss del reglerar den svenska adeln, fortfarande gäller, trodde han att det var ett fatalt misstag. Ett klumpigt förbiseende helt enkelt. Det är det inte. Lagstiftningen förnyades så sent som 1992 av en svensk regering. – Skamligt nog har jag själv medverkat till det utan att veta om det. Jag får skylla på att jag var färsk riksdagsman, säger Johan Lönnroth. Gör skillnad på folk och folk Adelns privilegiebrev innehåller alltså inte längre ett enda privilegium. Snarare plikter. Bland annat lagstadgas att varje myndig, svensk adelsman ska betala en årlig skatt, en så kallad kapitationsavgift till Riddarhuset. Här kan man också läsa hur till exempel grevar, friherrar och övriga ska rangordnas i Riddarhuset och att de är förbjudna att förolämpa varandra under adelsmötet. Privilegier eller inte. För Johan Lönnroth är statens erkännande av adeln en viktig symbolfråga. En påminnelse om att det är skillnad på folk och folk. – I och med att det finns kvar i lagstiftningen legitimerar man det gamla ståndssamhället. Man säger att det finns en adel som är speciell, människor som anses stå över andra, säger han. Teologen och etikern Bo Hanson har grävt djupt i lagstiftningen kring adeln. Han har kommit fram till att en ändring av lagen egentligen bara kan föreslås av adelsmötet. – Men det måste riksdagen kunna lösa på något sätt, säger Bo Hanson. Kräver ändring i gemensam motion – Jag tycker att det är självklart att det här inte hör hemma i vår tid. Sedan får de naturligtvis ha sin klubb och kalla sig grevar eller jultomten, det har regeringen ingen synpunkt på, säger han.
Sedan vill han ta itu med monarkin. – Jag har motionerat om det i riksdagen varje år sedan jag kom in. Jag tror att den debatten håller på att breddas. Det har till exempel bildats en republikansk förening på nätet där jag är medlem, säger Johan Lönnroth. I Riddarhuset ryser man vid blotta tanken på sådant prat. Man väntar på att få motionen på remiss och hittills har man avböjt att kommentera frågan. – Är det här verkligen en viktigt fråga? undrar Riddarhusets ordförande Johan Nordenfalk.
Vad tycker du?– Nej. Jag tycker vård, skola och omsorg är viktiga frågor. Men adeln kommer att ta strid för att behålla sitt statliga erkännande. I höst får Sveriges riksdag Riddarhusets utförliga syn. Ungefär så här ser man på saken: När de svenska adelsmännen 1866 mer eller mindre frivilligt gav upp sina privilegier och den ärvda politiska makten utan att ställa till blodbad fick man skrivningen i utbyte. Enkelt uttryckt: ett avtal är ett avtal och sådana ska hållas.
Men det är nästan 150 år sedan och rätt mycket har hänt sedan dess?– Det behöver inte vara sämre för det, säger Johan Nordenfalk. Det andra argumentet är att det finns många institutioner som har statens erkännande. Johan Nordenfalk nämner kyrkan som jämförbart exempel. Det tredje är att Sverige borde värna sina traditioner och historiska faktum. Dit räknas adeln. – I en tid av internationalisering och europeisering blir det allt viktigare att slå vakt om sin nationella särart. Då är det konstigt att ge sig på historiska fenomen tycker jag, säger Johan Nordenfalk.
Vad skulle det betyda om adeln förlorade statens erkännande?– Vi liksom kyrkan har en beskattningsrätt över våra medlemmar. Skatten är lagstadgad och vi får in 150 kronor av rätt många människor och det gör att vi kan underhålla till exempel Riddarhuset som är en av norra Europas erkänt vackraste byggnader. Vi har en släktforskning som tilldrar ett enormt intresse och anses vara Europas bästa i sitt slag. Vi gör en massa bra för kulturarvet. Ska man slå undan fötterna för det?
Skulle Riddarhuset förfalla utan statens erkännande?– Jag tror att det skulle bli en belastning för skattebetalarna. I dag svarar adeln själv för kostnaderna för ganska betydande underhåll av kulturarvet.
Kan man inte upprätthålla adeln som vilken klubb som helst?– Varför skulle man det? I stället för att avskaffa adeln vill Johan Nordenfalk att vi tittar på England. På premiärminister Tony Blair som först lovade att avskaffa adeln och överhuset. Men ångrade sig och valde att i stället ta ifrån dem all politisk makt, lät några sitta kvar samtidigt som han behöll adlandet. – Jag tycker personligen att vi ska återinföra adlandet i Sverige, säger Johan Nordenfalk.
Varför då?– Därför att det är ett oerhört fint och billigt sätt för staten att honorera värda medborgare. – Om man ser på England så är det ju inte bara personer från politiken och finkulturen som blir adlade. Till exempel James Bond, Beatles och fotbollsspelare som står för en ny typ av kultur kan få en samhällsutveckling i kulturarvsbevarande.
Riskerar vi inte ett rätt mossigt samhälle där vissa ses som finare än andra?– Vissa har gjort särskilda insatser och det belönas ju på många sätt i dag. Man kan säga att varje form av elitism är ful, vi ska alla vara precis lika grå. Jag har en känsla av att tidsandan är sådan att man faktiskt ånyo börjar visa uppskattning för människor som har gjort sig förtjänta.
Men är inte detta grunden för ett ojämlikt samhälle, inom Riddarhuset kan man väl knappast prata om modern jämlikhet?– Reglerna följer den uppgörelse vi hade 1866.
Kunde även kvinnor bli adlade då?– I princip inte.
Borde de bli det nu i så fall?– I den mån man nyadlar mer jämlikt som du säger, för jämlikhet är konstigt när det är en viss elitistisk tanke bakom, men om man nyadlar kan man modernisera det här. Det ska givetvis gälla både män och kvinnor.
Vem skulle du nyadla?– Bra fråga. Det finns ju väldigt många förtjänta personer inom sport, kultur och politik och kanske en och annan inom affärsvärlden också.
25 000 svenskar är blåblodiga
I dag finns ungefär 25 000 svenska adelsmän och kvinnor upptagna i adelskalendern.Cirka 2 000 av dessa bor utomlands.
I Riddarhuset finns mer än 2 350 svenska, adliga släkter representerade genom varje familjs vapensköld. I dag är 601 av dessa levande ätter.
Släkterna kan bara fortleva genom släktens manliga medlemmar, när de är döda betraktas släkten som utslocknad.
45 ätter kan titulera sig grevliga. Därefter följer 121 friherrliga och 435 ätter kallas enbart adel.
Varje ätt rangordnas med ett nummer. Den främsta nu levande greveätten är Lewenhaupt som har nummer två.
Siste riddaren – Sven Hedin
Kungen var den ende som hade rätten att adla.
Den siste som adlades i Sverige var upptäcktsresande Sven Hedin som 1902 upptogs i Riddarhuset och försågs med vapensköld.
I och med att den svenska grundlagen förnyades 1975 fråntogs kungen rätten att nyadla. Belöning för häst och rustning
Det är okänt hur gammal den svenska adeln är. Arkeologiska fynd från vikingatiden antyder att det tidigt fanns en privilegierad, högre samhällsklass i Sverige.
På 1200-talet står det helt klart att det fanns en slags ärftlig adel i Sverige. Då kallades adeln för frälse. I princip vem som helst som försvarade kungen med häst och rustning kunde bli upptagen i frälset som fick omfattande skattelättnader och egendomar.
Först 1569 skrevs adelns privilegier ned av kung Johan III och ärftligheten lagstiftades. Det var också under den här tiden frälset bytte namn till adel.
Delar ut 40 miljoner till unga
Med stöd av svensk lag har Riddarhuset rätt att kräva en årlig skatt på 150 kronor av varje myndig manlig medlem av adeln. Förra året betalade cirka 6 200 personer in ungefär en miljon kronor i skatt.
Adliga män kan befrias från skatten genom att avsäga sig delaktighet i Riddarhusets fonder.
I dag förvaltar Riddarhuset 322 stiftelser, under förra året delades 40 miljoner i stipendier ut till ungdomar för högre studier. Riddarhuset förvaltar fem jordegendomar, bland annat Lövstads slott utanför Norrköping.Källa: Boken Riddarhuset
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
