Aftonbladet nyheter: Anders Westgårdh, kolumnist

FREDAG 1 SEPTEMBER 2000

Moltas fick rätt om Norge till slut
Om jag har förstått saken rätt kommer Stockholm inom loppet av de närmaste dagarna att begåvas med sjuttio nya dagstidningar som samtliga ska delas ut gratis till alla människor dygnet runt. Och över resten av landet sliter bredbandsrallarna för att ge oss ett obegränsat utbud av tv-kanaler. Det så kallade nyhetsflödet liknar alltmer en mexikansk turiståkomma.

Tyck till om Anders Westgårdhs kolumn

Läs mer av Anders Westgårdh

   Eftersom jag knarkat trycksvärta sedan barnsben har jag inga stora invändningar mot att nyheter levereras snabbare och görs mer tillgängliga än tidigare. Å andra sidan är jag yrkesskadad, och därtill hyfsat van att sålla och rangordna. Jag inbillar mig dock att det tjattrande rubrikflödet kan upplevas som övermäktigt av normala människor.
  Jag känner många som inte längre orkar titta på Aktuellt. Dom har ett liv att sköta. Att till slut stänga öronen blir en akt av självbevarelsedrift.
  Utbudet av nyheter riskerar att till slut kväva den naturliga efterfrågan.
  ”Media killed the curiosity”, ungefär.
  Apropå nyheter vill jag sticka emellan med tre lätt cyniska frågor kring några av veckans rubriker:
1. Var det någon som trodde att McDonalds plastleksaker sattes ihop av högutbildade vita civilingenjörer i 35-årsåldern och därför blev förvånad av nyheten om de kinesiska barnarbetarna?
2. Nån därute som inte tror att inspelade avsnitt av ”Småstjärnorna” är stapelvara i många pedofilers videohyllor sedan flera år tillbaka?
3. Istället för ännu en förödmjukande ansökan från Stockholm – är det inte lika bra att Olof Stenhammar lägger ett bud på OS också när han ändå är ute i världen och storhandlar?
  Fast veckans mest störande nyhet hamnade som så ofta i skymundan av att Ingemar Stenmark blivit lycklig med en ny kvinna. Det gäller opinionsundersökningen som visar att det högerpopulistiska, invandrarfientliga och allmänt otrevliga fremskrittspartiet (sic) numera är Norges största parti med nära 25 procent av rösterna om det vore val i dag.

Jag levde länge i den populära villfarelsen att alla norrmän var ena glada levnadskonstnärer med ett varmt hjärta bultande i en sund kropp under den trevliga lusekoften, piggögda och alltid redo att slå ut med armarna i en välkomnande gest. La de swinge, liksom.

Men under de senaste tio åren har åtskilliga möten med griniga, snåla och småskurna viktigpettrar bidragit till att min snygga norgebild förvridits.
Dom är inte alltid så käcka som dom låter.

  När det norska landslaget härjade och förbluffade fotbollsvärlden som mest för några år sedan fanns en charmigt chauvinistisk nationalkänsla som var helt okej. ”Seiern er vår” lät vacker och stolt längs Karl Johan efter bedriften att ta sig till VM.

Överförd till andra och större spelplaner känns nationalismen bara påfrestande och retsam. Den grasserade i samband med Lillehammer-OS, den spelade huvudrollen när norrmännen valde att stå utanför EU och den var primus motor i förra årets tuppfäktning om Telia/Telenor.
  Vi svenskar brukar gilla att framhålla norrmännens nationaldagsfirande som ett så fint exempel på hur det borde vara här också. ”Syttene mai” glorifieras regelmässigt. Men i ljuset av fremskrittspartiets opinionssiffror känns flaggviftandet inte längre lika avundsvärt. Dom har sin olja, dom sköter sig själva och dom skiter i andra. Jag är ledsen att skriva så, men så känns det. När nu var fjärde norrman bekänner sig till en stark ledare klarnar konturerna av våra dagars Ole Norman som självtillräcklig och därmed ointresserad.

Så det vete sjutton om inte gamle Moltas Erikson fick rätt till slut: ”Norge, Norge, det är ett jävla land. Norrmän, norrmän, dom borde tas omhand”.

Nu kommer det in en redaktör och påpekar att Aftonbladet numera ägs av en norsk mediekoncern och att det kan uppstå vissa diplomatiska komplikationer om jag inte lugnar ner mig. Han föreslår att jag byter ämne: ”Skriv lite mer om IT och media och dokusåpor istället, det gillar folk att läsa”.
Är det verkligen så? Vill ni läsa om sånt? I så fall kanske vi ska börja med att försöka bena ut var det ena börjar och det andra tar vid? Nej, det är förmodligen omöjligt så det struntar vi i. Tillbaka till Norge för en avslutande värjstöt.

Jag var där i somras för att fiska lax. Inte ett napp på fem dar. Och nu detta med fremskrittspartiet, som lök på den lax jag aldrig fick. Ni fattar själva. Unionsupplösning.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00

FLER NYHETER