  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Bredband ersätter inte ett bra samtal
Profeten har talat. Han heter Jonas Birgersson och är bara 28 år, men han citeras med vördnad i en lång intervju i DN. Bredbands-Birgers recept för det klasslösa samhället är – ja, just bredbandet. ”Alla barn ska vid en viss ålder få en dator som de tar med sig från skolan och i varje bostad ska det finnas ett jack för dem att koppla upp sig till via bredband även om deras föräldrar inte betalar avgift. Så ska alla få tillgång till de bästa lärarna och kunskap om var vetandet finns.” Allt detta citeras okritiskt av DN:s Peter Bratt. Att det är Birgersson själv som genom sina företag ”Framtidsfabriken” och ”Bredbandsbolaget” skulle komma att tjäna miljarder på detta, anspelar inte veteranreportern Bratt på ens indirekt. För att inte tala om en rak fråga. Men låt oss lämna Birgerssons finanser därhän och granska logiken i den vision som denne av media utsedde framtidsguru framför. Alltså: varje unge får en dator. Att ta med hem. Och ”så skall alla få tillgång till de bästa lärarna och kunskap om var vetandet finns”. Frågan är nu vad ”så” står för. Är det genom dator som man får tillgång till de bästa lärarna och kunskap om vetandet? Eller finns det inget orsakssammanhang mellan maskinen och lärarna? Finns ”de bästa lärarna” i datorn? Eller i skolan? Vem ska bidra med dem? Staten? Kommunerna? Har Birgersson – och Bratt – hört talas om nedskärningarna i skolan? Om lärarflykten? Vem ska utbilda och betala för ”de bästa lärarna”? Birgerssons Bredbandsbolag? Eller menar han att datorn i sig själv är en lärare?Vem hindrar ungarna att dra hem datorn för att sedan sitta och idiot-chatta på nätet, spela våldsamma dataspel eller kika på porrsidor? Vem ska lära barnen att urskilja information från reklam och reklam från propaganda? Som jag förstår är datorn endast ett tekniskt redskap. Hur man skaffar sig och förmedlar kunskap, hur man lär sig läsa på ett kritiskt sätt, analysera och välja information är en hel annan sak. En sak som kräver undervisning. Samtal. Böcker. Men i Bredbands-Birgers vision är inte böcker viktigt. Ett av hans mest plågsamma minnen, berättar han för Bratt, är när han vann en tävling om vem som kunde läsa snabbast och fick komma till universitetsbiblioteket i Lund: ”Det var med en isande känsla jag insåg att alla de böckerna skulle jag aldrig hinna läsa. Men sen kom jag på att jag skulle kunna träffa en människa som läst de där hyllmetrarna och en annan som läst dom där och så vidare.” Så behändigt. Läsandet är inte längre viktigt. Det finns genvägar. Som internet. Kanske kan man där göra korta sammanfattningar av bokbeståndet på universitetsbiblioteken. Så att man slipper det plågsamma och långsamma arbetet som ett livslångt läsande innebär.Intervjun med Bredbands-Birger ingår i en serie som heter ”Demokrati 2013.” Det året kommer jag att fylla sextio. Så kanske har jag ingen rätt att uttala mig. Är för gammaldags. När jag hävdar att ett gott samtal och en god bok slår varje ”upplevelse” som internet kan erbjuda. Och det här med klassamhället. Att framtidsguruns kontor ”präglas av någon slags enkelhet och prestigelöshet” övertygar inte mig. Pengar, makt, språk, självsäkerhet, förväntningar får vi fortfarande med oss hemifrån. Eller får inte. De rikare blir rikare i Sverige, listorna med de skolor som har bäst och sämst studieresultat visar att det svenska klassamhället är alive and kicking: Bäst på Östermalm och Lidingö, sämst i Fittja. ”Klassamhället är på väg bort”, säger Bredbands-Birger. Vilken väg? Vilka politiska beslut? Vilken politisk vilja? Det ska mer till än en dator för att ändra på förhållandet till makt och kunskap. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
