  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Nå, bad jag min vän fallskärmsjägaren som bytt karriär, förklara nu varför vi andra fryner på näsan när vi säger IT-folk! ”Två skäl”, svarade han. ”För det första avundsjuka. Den borgerliga överklassen får inte längre vara ensam om att vara rik. Det andra skälet är rädsla. Gamla människor som du, Staffan, förstår inte den nya teknologin och den nya ekonomin. Ni tjurar och tror att det är hokus pokus. Ni säger: ’Förr i tiden ägnade man sig åt att göra riktiga saker. Stekpannor och bilar.’ Ni värjer er genom att förringa vad vi sysslar med. I själva verket är ni skitskraja för att ni aldrig kommer in i den nya världen och får skörda frukterna av den.” Hmmm. Jag ringde en släkting för vilken det går sanslöst bra i ett företag med ett obegripligt namn. ”Nå”, sa jag, ”vad är det som utmärker er IT-människor?” ”Du menar”, svarade han, ”att du vill fråga varför vi är så impopulära? Det är för att vi i grunden förändrar hur man bedriver verksamhet och hur man lever. Vi är förfärliga – vi har respekt för varken facket eller Percy Barnevik. Vi är de första som bryter med fyrtiotalisterna. IT är en sektor där unga människor kommer in i internationell business – förr i tiden fick man vänta tills man fyllt fyrtiosju. En sak till som retar, är att när vi gör perspektivanalys – när vi till exempel ser efter vad vi har för konkurrenter – tittar vi g l o b a l t. Det är ett nytt fördomsfritt perspektiv. Utan vänstervinkel och nationalism.” Hmmm. Dom tar munnen full, dom jäklarna. De känner vördnad för varken Wallenberg eller arvet efter Palme. Men mina två IT-auktoriteter har rätt på punkten, att när vi andra inte begriper blir vi skraja. Rädslan för förändring gör oss till utvecklingsfiender.Vi ser det i historien. I stort. Giordano Bruno var en italiensk munk och vetenskaplig tänkare. På 1500-talet hävdade han att solen, inte jorden, var universums mitt. Universum var oändligt. Hans idéer rubbade etablissemangets värld. Påven såg till att Bruno som kättare brändes på bål. I smått. Det år på fyrtiotalet, då jag kom in på samrealskolan i Ängelholm sammanföll med det år då kulspetspennan nådde Sverige. Något nytt! Lika med fara! Självklart utfärdade rektor Hill förbud mot kulspetspenna. Denna ansågs förstöra handstilen. (Nu femtio år senare, med alla fräcka gadgets att ha i handflatan, kan man fråga: Vem fan behöver handstil längre?). I musiken. När nyskaparen Rachmaninov i början av 1900-talet spelade upp sina kompositioner för den ryska kulturens storman, författaren Tolstoj, sa Tolstoj: ”Säg mig, behöver någon verkligen musik som den här?” Inom kommunikation. När Alexander Graham Bell första gången på 1870-talet demonstrerade sin uppfinning telefonen, sa den tilltänkte finansiären: ”Intressant. Men vad ska den egentligen kunna användas till?” När jag som ung reporter på Lunds Dagblad en kväll i femtiotalets början skickades att referera en sammankomst på Akademiska föreningen. Debatten om modern konst stod het. ”Ska man”, hade Arg skattebetalare frågat, ”inte kunna se vad tavlan föreställer?” Konsthistorikern Ragnar Josephson stod för försvaret: ”Vad som är bra med det nya? Jo – just att det är n y t t.”Mycken utveckling är sammantvinnad med kapitalism. Vänstern är emot kapitalism och därför med automatik i breda sfärer emot utveckling. Det föll sig naturligt att på sextiotalet fnysa åt reklambranschen: ”Kapitalismen manipulerar oss att köpa saker vi inte behöver.” När kapitalmarknaderna på åttiotalet reformerades öppnades nya horisonter. De som arbetade i den nya verkligheten demoniserades av Stig Malm med etiketten ”finansvalpar”. (Värst av allt, de gick klädda i kostym och pratade i mobiltelefoner.) Det Nya är en höger-vänster-fråga. För och emot. Men vad är Det Nya? ”Det är”, skriver Michael Lewis i ”The New New Thing”, ”inte nödvändigtvis en ny uppfinning. Det är inte nödvändigtvis ens en ny ide. Men det är en idé som är en hårsmån från att allmänt accepteras – och när den går över den linjen förändrar den världen.” Jag gissar att det ligger i krysset mellan datorer och demokratisering, internet och globalisering. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
