  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
De vill en enda sak: låg skatt för de rika
Två högerextremister, George W Bush och Al Gore, kämpar om presidentmakten i världens starkaste militärmakt. Våra medier kommer att mata oss fulla med skådespelet de närmaste månaderna. Eftersom en av dem, Bush, tycks ännu högrare än den andre har i vart fall de stockholmska morgontidningarna honom som sin favorit och har redan börjat hylla honom som en stor statsman. Skillnaderna mellan de två kandidaterna kan tyckas hårfin. Givetvis är de båda varma anhängare av dödsstraff, av hårdare straff i allmänhet vad gäller sådana brott som begås av underklassen, av fri tillgång till skjutvapen för medelklassen, av strikt abortförbud och förbud mot varje form av partnerskap bland sexuella minoriteter, samt är de givetvis för skattesänkningar och upprustad militärmakt. Möjligen är George W Bush bäst på dödsstraff. Som guvernör i Texas har han aldrig benådat någon dödsdömd, leder avrättningsligan klart i hela USA och låter avrätta även mentalsjuka människor samt barnförbrytare. Barnen får dock växa till sig något i dödscellen, så att de uppnår 18 års ålder, innan de avrättas. Vad gäller de båda kandidaternas tävlan i att bli den som får död på flest människor i Irak, där det gäller att nå upp till en miljon döda efter kriget för tio år sedan, är debatten något rörig. Det beror på att Bush, om han klagar för hårt på daltandet med Irak och andra av USA som skurkstater definierade länder, riskerar att kritisera sin egen far för släpphänthet. Problemet är liknande för Gore, som ju i så fall skulle kritisera sin chef Clinton för släpphänthet. Dock lovar båda hårda tag och fler kryssningsmissiler. För att hitta någon politik utanför allt detta i USA självklara har Bush och hans stab uppfunnit begreppet ”compassionate conservatism”. Det betyder konservatism med medlidande. Vilket låter alldeles för löjligt och avslöjande för att de svenska medierna skall översätta det rakt av. SVT, Dagens Eko och vår malligaste morgontidning kör därför med ”medkännande konservatism”. På Svenska Dagbladets ledarsida har man konstrat till det med ”konservatism med mänskligt ansikte”. Vad begreppet betyder i realiteten är naturligtvis något oklart. Säkert dock att det går ut på skattesänkningar för de rikaste amerikanerna enligt hästskitsteorin: om hästarna får mycket havre blir det mer korn i deras skit och då får sparvarna mer mat. Skattesänkningarna skall kombineras med ökade anslag till krigsmakten. Vi tar således bort socialbidrag och känner medlidande. När den stockholmska morgonpressens hjälte George W Bush höll sitt långa tal om dessa skattesänkningar och medlidande väckte han avsevärd entusiasm bland de svenska journalister som likt pilgrimer vallfärdat till konventet: ”Delegaterna på konventgolvet kunde inte hålla tårarna tillbaka när de blickade upp mot den bäste kandidat de haft sedan Ronald Reagan 1980 och 1984” (SvD 5 aug). Eller: ”en succé” och ”otroligt välskrivet” (SVT 24). Eftersom den svenska moderatledaren Bo Lundgren fanns på konventet för att ”hämta inspiration” blev upphetsningen särskilt stor på SvD:s ledarsida där den ledande USA-entusiasten skrev att ”Lundgren myser i detta internationella sällskap, som kanske ger impulser till större tankar om hur Sverige bör förändras än den vanliga svenska grötlunken” (SvD 5 aug). Så här kommer det att låta månaderna framöver. Det beror på att de pilgrimsjournalister som reser över för att skildra valet är positiva till allt de väljer att se i USA. Det är en del av deras karriär och USA ogillar dessutom närvaron av kritiska journalister. Sådana beläggs med visumtvång. Ledarskribenternas entusiasm för USA är inte av samma art som pilgrimsresenärernas och karriäristernas, utan mera av programmatiskt slag. De vill amerikanisera oss, liksom de vill ha in oss under USA:s befäl i Nato. Därmed till frågan vilken ”inspiration” Bo Lundgren hade att hämta i detta grymma och barbariska land. Inte tror jag vare sig han eller hans påhejare då tänker sig dödsstraff, överfulla fängelser, fria skjutvapen åt medelklassen, censur av olämplig litteratur på vart skolbibliotek, mer mord i tredje världen, abortförbud, diskriminering av sexuella minoriteter och allt det andra typiskt amerikanska. Det är blott en sak de är ute efter: konservatism med medlidande. De vill sänka skatterna för de rika så att de fattiga får det bättre, det är det hela. Det är den politiska kärnan i deras USA-svärmande. Men det blir då en grotesk mängd grymheter och människofientlighet som de måste svälja på köpet. USA-svärmarna betalar ett högt moraliskt pris för sin fanatiska övertygelse att det är medlidsamt att sänka skatterna för de rika. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
