  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Allt är godkänt på sommaren
Under fotbolls-EM lär fyra norrmän ha avlidit när det norska landslaget höll på att ta sig vidare till kvartsfinal. Inte i pur överraskning, utan i ren extas. En låt vara norsk, men dock forskare konstaterade att symptomen kunde liknas vid en lång rad efter varandra löpande orgasmer. Idrotten erbjuder numera en av få helt accepterade ursäkter för överskridande medvetandetillstånd. Vuxna, normalt sansade personer får gallskrika, gråta, klä ut sig i roliga hattar, skvätta öl på varandra – förutsatt att det sker på en idrottsanläggning. Och förutsatt att det inte rör sig om golf. Journalister får vara helt och hållet partiska, fullständigt subjektiva och totalt osakliga, förutsatt att de är idrottsjournalister och förutsatt att det pågår ett stort mästerskap där det egna laget deltar. Sådana journalister skall inte beskriva vad som sker på planen. De skall kanalisera och förstärka åskådarnas känslor. Som schamaner, med andra ord. Jakten på överskridande medvetandetillstånd går som en röd tråd genom samhällslivet. Den officiella kulturen är ordnande, den folkliga överskridande. Den officiella kulturvärlden skulle knappast acceptera att tre (i och för sig) normalt skendöda professorer och en börshustru släpades ut halvt ihjältrampade efter en klassisk konsert på Berwaldhallen. Inte ens om dirigenten hade intygat att han gjort allt för att hejda anstormningen från första parkett, men när medelålders Beethoven-fans rullar i gång, finns det inte mycket att göra. Den breda folkiga kulturen är en ersättning för de inställda upproren. Den kräver och accepterar utlevelse. Den etablerade kulturen däremot lovar – ordning. Jakten på (och rädslan för) endorfiner är en sällan erkänd, men desto mer närvarande underström i det moderna samhället. Även spriten bör – åtminstone delvis – ses i detta perspektiv. En person är inte utom sig för att han har druckit. Han har druckit för att han vill vara utom sig. Över huvud taget finns det en stark längtan hos medborgarna i ett överkontrollerat samhälle som berömmer sig självt om att vara fritt, att bli just ”utom sig”. I synnerhet när friheten enbart avser frånvaron av yttre tvång, men aldrig av kommersiell och politisk hjärntvätt. För svensk del är detta tema särskilt aktuellt. Ett manodepressivt folk inbäddat i vodka- och vemodsbältet. Men det är varken ruset, festen eller idrottshysterin som utgör vårt främsta andningshål. Det är sommaren. Den svenska så kallade sommaren utgör just ett sådant tillstånd då normalt icke-accepterade beteendemönster blir allmänt godkända. Buller, oljud och skrän, något som det normalt tystlåtna och reserverade svenskarna avskyr, uppmuntras. Lätt klädsel uppskattas starkt även i temperaturer som i Sydeuropa skulle klassas som ”vinter”. Lätt klädsel uppfattas i Sverige som ett tecken på att sommaren är, eller i vart fall snart kommer att bli, ”bra”. Obefintlig klädsel uppfattas som att somaren är ”mycket bra”. Rus på allmän plats, fullt acceptabelt. Efterföljande tömningar på dito plats, fullt acceptabelt. Kroppskontakt på allmän plats, fullt acceptabelt. Rus och kroppskontakt, fullt acceptabelt. Patologisk lättja (bland ett av världens mest lutheranska folk), fullt acceptabelt. Hustrubyte och allmänna uppgörelser på familjefester, vanligtvis starkt skambelagda aktiviteter, under sommaren närmast normalt. Kraftig solbränna, under vinterhalvåret ett säkert tecken på ”sol-och-vår”, alternativt ”IT-svindlare”. Under sommaren enbart ett tecken på sol. Blir den svenska sommaren däremot ”dålig”, det vill säga mer än normalt kall, regnig och blåsig, är resultatet detsamma som när fotbollslandslaget (ett av världens bästa landslag), åker ur en turnering redan i första omgången. Det stora vemodet rullar in redan med kräftorna. Svensken blir missmodig. Börjar grubbla på tillvarons mening. Överväger att börja röka, rösta på folkpartiet eller emigrera (till Norge). 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
