  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Det skulle jag aldrig ha skrivit
Exakt vad som retat upp dessa potentater är svårt att veta. Men när jag läser om min text från den 20 december gissar jag att det är några rader om att sådana vittnen som bevisligen ljugit under ed borde lagföras. Den 20 december förra året hade nämligen polisarbetet kommit så långt att man kunnat fastställa att offret levde efter den tidpunkt man dittills räknat med som tidpunkten för brottet mot henne. Jag konstaterade att den nya kunskapen måste vara utomordentligt obekväm för många, däribland journalister som bundit upp sig rejält i skuldfrågan, barnpsykiatrisk expertis som intygat att ett barnvittne som talade via sin mor som medium var fullt pålitligt, samt bland andra det dagboksvittne vars märkligt detaljerade uppgifter nu inte längre kunde vara sanna. Denna text fick, vet jag nu, TT-journalisten Ewa Tures att ringa upp chefsåklagare Bjarne Rosén och anmäla mej och Leif GW Persson för någon sorts olaglig inblandning i polisens arbete. Det är vanligt att journalister ringer till åklagare för att ställa frågor. Det är extremt ovanligt att vi ringer upp för att sätta fast kollegor för brott.Chefsåklagaren hade i denna situation vissa valmöjligheter. Han kunde ha bedömt uppgifterna från Ewa Tures om påstådd brottslighet som trovärdiga och startat en utredning riktad mot mig och Leif GW Persson. Han kunde ha bedömt uppgifterna som icke trovärdiga och utrett frågan om eventuellt förtal från TT-journalisten. Möjligen kunde han också ha bedömt att TT-journalisten var själsligt oförmögen att skilja på fantasi och verklighet och därför låtit saken bero. Emellertid valde chefsåklagaren en helt annan väg. Det förvirrade skvaller han fått från TT vidarebefordrade han till en för sin notoriska opålitlighet väl känd reporter på Expressen. Därmed hade förstås skiten hamnat i fläkten och under några dagar kunde jag inhämta på Expressens löpsedlar och i stora rubriker hur jag tydligen var en privatspanare som nästlat mig in i en polisutredning varifrån jag nu blivit utkastad. Skandalreportern på Expressen hade visserligen kollat sina från Bjarne Rosén inhämtade skvallernyheter med mig, fått veta att de inte var sanna och således sin yrkesetik trogen publicerat dem i alla fall. Som en fullkomligt absurd ironi stoltserade därefter TT med ett meddelande att de själva var upphovet till alla lögner genom att ”det var TT som berättade för Bjarne Rosén” (TT 24 maj). Ewa Tures är inte mycket att bry sig om, såvida man inte är hennes chef på TT. Hon ingår i ett nätverk av aktivister som arbetar på att vidmakthålla den förment feministiska versionen av skuldfrågan i styckmordsmålet. Skandalreportern på Expressen är som han är, vilket är oförbätterlig. Men chefsåklagaren Bjarne Rosén, som förmedlar skvaller han bevisligen inte tror på själv från en journalist till en annan, är ett större problem. Frågan är varför han valt just denna tidpunkt för att agera i medierna istället för att sköta sitt jobb. Det beror förstås på vad han har för jobb och om han just nu sitter med något glödande kol i knäet. Det gör han. Det så kallade dagboksvittnet har delgetts misstanke om grov mened. Det är Bjarne Rosén som skall fatta beslut i åtalsfrågan. Figurer som Ewa Tures och hennes kollegor i nätverket av aktivister för politiskt korrekt sanning i styckmordsmålet kommer icke att se milt på Bjarne Rosén om han fattar ett för aktivisterna skadligt beslut. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
