|
De skyhögt avlönade jämför sig aldrig med folk med mindre inkomster
Direktör Petersson yttrade sig om sin lön och sina förmåner på så där omkring 100 miljoner under tre år. Han sa att lägre inkomster vore orättvist. Och så jämförde han med direktörer utomlands som har ännu mer. När någon som är skyhögt avlönad och kanske därtill försedd med miljonbelöningar av annat slag och ska försvara detta, då lyckas de alltid hitta någon någonstans i världen som har än värre förmåner. De jämför aldrig med folk med mindre inkomster, för sådan är den mänskliga naturen och så fungerar rättvisebegreppet.
Direktörer med sanslöst höga förmåner sitter, efter vad jag har förstått, ofta i samma styrelser. De har makt att ge varandra pengar och då gör de så. Men det finns många i detta land som är högt kompetenta, till exempel på det akademiska området, en del på internationell toppnivå. De tjänar småsummor jämfört med dessa direktörer. Många har ansvar för andras liv, lem och egendom men tjänar en bråkdel. Det finns rent av de som sliter hårt och får arbetsskador men har skitlöner. Kulturpersoner ska vi inte tala om. Det handlar över huvud taget inte om rättvisa utan om en särskild direktörskultur där man vill ha löner på fantasinivå som belägg för oerhörd kompetens och ingå i en gemenskap, gärna internationell, där sådant praktiseras.
Skandia-chefen motiverade också sina miljoner med att företagets aktier har stigit. Men aktiekurser beror på mycket annat än vad direktören företar sig, till exempel konjunkturen, valutan, till och med politiska beslut. Jag ser dessa direktörer mest när jag passerar genom första klass, eller om det heter business-class, i flygplan. De tycks genom klädsel och beteende markera att de hör ihop: mörka kostymer, vita skjortor, slipsar och så brukar de ta av kavajen och sitta i skortärmarna och läsa finanstidningar. Champagne, vin och sprit är gratis. De har särskilda kreditkort, ofta markerade med ord som Master, Priority eller Senator, och de får gå in i särskild vip-lounge på flygplatserna. Jag tänker mig att deras fruar läser skönlitteratur och går på utställningar.
De vill känna sig exklusiva, finare än kreti och pleti, och så är det över hela världen i deras kretsar. Man ser stilen på bilder till annonser i internationella magasin: lyxhotell, undersköna kvinnor som sekreterare. Man hänvisar till ishockeyspelare och rocksångare. Där har de alltså hittat ytterligare en liten extrem grupp att jämföra med. De gör verkligen rent individuella prestationer och är förmodligen mer efterfrågade i deras marknadsekonomi än de flesta svenska direktörer i deras internationella system. Och ingen Metallordförande hänvisar till sådana stjärnor, som inte belastar företag på deras förhandlingsområde.
Resonemang om rätt och moral påverkar nog föga den speciella direktörskulturen. Det argument som biter är att avtalsförhandlingarna kan bli dyra, det vill säga lönerna för höga för vanligt folk. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|