Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 22 MAJ 2000
  

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn

De skyhögt avlönade jämför sig aldrig med folk med mindre inkomster

Direktör Petersson yttrade sig om sin lön och sina förmåner på så där omkring 100 miljoner under tre år. Han sa att lägre inkomster vore ”orättvist”. Och så jämförde han med direktörer utomlands som har ännu mer.
  Så kan vi andra falla i förundran över detta omhuldade ord, rättvisa.

  När någon som är skyhögt avlönad och kanske därtill försedd med miljonbelöningar av annat slag och ska försvara detta, då lyckas de alltid hitta någon någonstans i världen som har än värre förmåner. De jämför aldrig med folk med mindre inkomster, för sådan är den mänskliga naturen och så fungerar rättvisebegreppet.

Direktörer med sanslöst höga förmåner sitter, efter vad jag har förstått, ofta i samma styrelser. De har makt att ge varandra pengar och då gör de så.
  Det sägs att de köper herrgårdar.
  Någon säger att de är högt kompetenta, har stort ansvar och arbetar hårt och ibland måste hålla på till sent.

Men det finns många i detta land som är högt kompetenta, till exempel på det akademiska området, en del på internationell toppnivå. De tjänar småsummor jämfört med dessa direktörer.

  Många har ansvar för andras liv, lem och egendom men tjänar en bråkdel.
  Det finns rent av de som sliter hårt och får arbetsskador men har skitlöner. Kulturpersoner ska vi inte tala om.
  Det handlar över huvud taget inte om rättvisa utan om en särskild direktörskultur där man vill ha löner på fantasinivå som belägg för oerhörd kompetens och ingå i en gemenskap, gärna internationell, där sådant praktiseras.

Skandia-chefen motiverade också sina miljoner med att företagets aktier har stigit. Men aktiekurser beror på mycket annat än vad direktören företar sig, till exempel konjunkturen, valutan, till och med politiska beslut.
  För övrigt har många medarbetare på dessa företag säkert gjort utmärkta arbetsinsatser utan att räkna med annat än normala löner. Nu får de inför avtalsrörelsen höra av sina chefers organisationer att de ska hålla igen för att vi ska klara Sveriges konkurrenskraft.
  Det sägs att de ofta lyckas undvika förmögenhetsskatt.

Jag ser dessa direktörer mest när jag passerar genom första klass, eller om det heter business-class, i flygplan. De tycks genom klädsel och beteende markera att de hör ihop: mörka kostymer, vita skjortor, slipsar och så brukar de ta av kavajen och sitta i skortärmarna och läsa finanstidningar. Champagne, vin och sprit är gratis.

  De har särskilda kreditkort, ofta markerade med ord som Master, Priority eller Senator, och de får gå in i särskild vip-lounge på flygplatserna.
  Jag tänker mig att deras fruar läser skönlitteratur och går på utställningar.

De vill känna sig exklusiva, finare än kreti och pleti, och så är det över hela världen i deras kretsar. Man ser stilen på bilder till annonser i internationella magasin: lyxhotell, undersköna kvinnor som sekreterare.
  Fenomenet kunde studeras av etnologer, som är lågbetalda och har studieskulder och kanske är intresserade.
  En gång fick jag möjlighet att resa till en konferens i Europa tillsammans med en toppdirektör som erbjöd mig plats i företagets privatplan. Jag upptäckte att lyxen var begränsad: när jag frågade om det fanns toalett ombord, öppnade han ett litet skåp och drog ut en potta. Jag avvaktade tills landningen.

Man hänvisar till ishockeyspelare och rocksångare. Där har de alltså hittat ytterligare en liten extrem grupp att jämföra med.

  De gör verkligen rent individuella prestationer och är förmodligen mer efterfrågade i deras marknadsekonomi än de flesta svenska direktörer i deras internationella system. Och ingen Metallordförande hänvisar till sådana stjärnor, som inte belastar företag på deras förhandlingsområde.

Resonemang om rätt och moral påverkar nog föga den speciella direktörskulturen. Det argument som biter är att avtalsförhandlingarna kan bli dyra, det vill säga lönerna för höga för vanligt folk.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER