  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Clark Olofsson är dömd
till 14 års fängelse för narkotikabrott. I övermorgon ska domen prövas i Höjestereten i Danmark.
Suzanne Kordon är den
enda journalist som intervjuat Clark Olofsson i hans hem i Belgien. Det var för fem år sedan.
Nu har hon träffat honom
igen – i en liten cell på isoleringsavdelningen på Vestre Fängsel i Köpenhamn. Han är hårt bevakad och hon tillåts inte träffa honom på den vanliga besöksavdelningen.”Det är ingen idé att ångra något”
Han är 53 år och har suttit i fängelse i mer än halva sitt liv. Hans position inom svensk kriminalhistoria är unik. Ingen annan brottsling har ägnats så mycket uppmärksamhet av polis och massmedia. – Jag har en konstig ställning i Sverige som gammalt polisspöke och riksbuse, säger han själv. Nu berättar Clark Olofsson för första gången om livet i dansk isoleringscell, om pengarna som försvann i Norrmalmstorgsdramat och om tillvaron i sitt nya hemland. Förra gången vi träffades var i frihet. Nu möts vi i förvaringscellen på Vestre Fängsels isoleringsavdelning. Clark Olofsson sitter mittemot, klädd i blå träningsoverall och med en guldlänk runt halsen. På Vestre Fängsel har han suttit sedan maj förra året då han dömdes för narkotikabrott till 14 års fängelse. Det strängaste straffet för narkotikabrott som utdömts någonsin i dansk rättshistoria. Nu har han suttit i isolering i två år. Han får bara vara i sin cell och inte träffa andra än den närmaste fängelsepersonalen.
Hur klarar du den psykiska påfrestningen att sitta isolerad?
– Det finns bara två sätt att hantera en sån situation på, antingen går man ner sig eller så går man till klarhet. Jag lärde mig tidigt att maximera vartenda ögonblick. Om jag sitter i en kall, liten cell och jag får in en skiten plåtmugg med varmt kaffe. Ja, då njuter jag av kaffet.
Varför sitter du isolerad?– Det vet jag inte. Det är hemligt och inte ens min advokat får reda på det. Nu har min advokat anmält Danmark till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg för deras agerande. Stal en bil – tre gånger Historien om Clark Olofsson börjar på Hisingen i Göteborg, där han växte upp med mamma och två systrar. Däremellan tillbringade han mycket tid på barnhem och i fosterfamilj. I tonåren började han som lärling på Götaverken i Göteborgs hamn. Han tröttnade snabbt och stal i stället sin första och enda bil. Den stal han tre gånger. Han var 16 år första gången han åkte fast. – Jag slogs om en tjej, så mycket att de tog in mig och satte mig på ungdomsvårdsskola i Göteborg. När chefen där fick syn på mig sa han att jag måste hamnat fel och det tyckte jag med. Jag såg ju alla andra som höll på som bara den och det hände ingenting. Så då sa jag: ”Fixa mig härifrån inom 14 dagar annars ska jag bli den jävligaste ni har sett”. Sen tog det 21 år innan jag blev fri.Rikskänd blev Clark Olofsson 1966 när han efter ett inbrott flydde med sin kumpan Gunnar Norgren. Norgren sköt ihjäl polisen Ragnar Sandahl och en av de mest omtalade polisjakter i Sverige var i gång. Även om det inte var Clark som sköt dömdes han till åtta års fängelse. Därefter följer en rad rymningar och rån. Varje gång lika uppmärksammat.
Varför trappades brotten upp?– Jag var en sån dålig tjuv att jag var tvungen att börja råna banker istället. Jag var inte bra på nåt. Jag var bara förbannad och slog bakut för allting, sket i allting. Jag rymde så fort jag hann och hade alltid fem eller sex år kvar att sitta inne.
Funderade du aldrig på att sadla om?
– Vadå? Jag hade ju alltid fem, sex år kvar. Vad skulle jag göra då? 1973 satt Clark på Norrköpingsanstalten när Janne Olsson gick in och tog gisslan på banken på Norrmalmstorg. Olsson krävde att Clark Olofsson skulle komma till platsen. Clark hämtades och togs till banken, där han tillbringade sex dygn tillsammans med gisslan och Janne Olsson. Clark fälldes i tingsrätten men friades senare i Svea hovrätt. Han hade, enligt honom själv, agerat för att skydda gisslan och hade polisens tysta medgivande till det.Vad som aldrig klarades upp var den summa pengar som försvann. Pengar skulle ha eldats upp men efter undersökningar visade det sig att den uppeldade högen enbart bestod av vanligt papper. Men någon förklaring kom aldrig.
Vad hände?– Jag tog med en del därifrån. Jag tyckte att det var kompensation för sex dagars obekvämhet. Men det är preskriberat nu, det är över 20 år sedan. Det var ett stort misslyckande alltihop. Clark fördes tillbaka till fängelset för att avtjäna resterande tid av sitt tidigare straff. Han sökte nåd hos regeringen, en ansökan som avslogs tillsammans med hans begäran om att få studera juridik. 1976 gör han ett uppmärksammat rån mot Handelsbanken i Göteborg. Och trots att han greps senare samma kväll återfanns aldrig bytet, 930 000 kronor.Pengarna misstänktes ligga nergrävda vilket gav upphov till en massiv skattjakt, både bland poliser och civila.
Var pengarna nedgrävda?
– Nej, det har de aldrig varit. Mer än så får vi inte veta. Lämnar Sverige efter att ha muckat från fängelset Han dömdes till nio års fängelse för det rånet. Samtidigt som han avtjänade straffet började han 1979 läsa på Journalisthögskolan. Men ett år senare hamnar han i slagsmål på Möja och döms till två års fängelse för misshandel. Hans studier blir avbrutna av domen men till slut tar han journalistexamen 1983. Det tar dock bara ett år innan han 1984 döms mot sitt nekande till tio års fängelse för medhjälp till grovt narkotikabrott. När han muckar från fängelset 1991 bestämmer han sig för att lämna Sverige och flytta till Belgien. Nu skulle Clark Olofsson leva ett hederligt och lugnt familjeliv med sin vackra och förmögna belgiska hustru Marijke och deras tre söner. Tillsammans köpte de ett slottsliknande hus på den belgiska landsbygden, åtta mil utanför Bryssel.Trots att de kommer från olika samhällsklasser har äktenskapet klarat många påfrestningar. – Jag träffade min fru på ett tåg vid ett stationsbyte, då bestämde jag mig direkt. Vi har varit gifta i 25 år och jag kommer att vara gift med henne hela livet. Nu har jag fem barn, är morfar tre gånger om, och alla mina barn kommer att leva ett helt normalt liv. – Jag har aldrig behövt att ens tänka på att skydda dem för något annat liv än det normala. Mina tre söner, som bor i Belgien, kommer självklart att utbilda sig igenom hela systemet precis som alla andra på den belgiska sidan av familjen. Idyllen varade i nästan sju år. Efter intensiva spaningar greps Clark av spansk polis på Teneriffa i april 1998 misstänkt för att ligga bakom narkotikasmuggling.”Jag trodde det var ett skämt” Han utlämnades till Danmark och efter en uppmärksammad rättegång i Fredrikssund dömdes han till 14 års fängelse för narkotikabrott. – Jag trodde det var ett skämt. Jag är ingen oskyldig jävel, men jag har inte ett enda skit med det här och Danmark att göra, säger Clark. På tisdag tas målet upp igen. Då ska strafftiden prövas, skuldfrågan anses redan vara avgjord. Men Clark försöker nu ändå tillsammans med sin advokat, Peter Hjörne, få Fredrikssundsrättegången ogiltigförklarad och domen upphävd. Clark grundar sitt försvar på att han blivit felaktigt utlämnad till Danmark från Spanien och att han blivit dömd för grövre brott än han åtalats för. Nu kallar danska journalister honom för en legend och Clark Olofsson har återigen intagit en säregen position i massmedias rapportering.
Varför har det blivit så?
– Jag tror att folk behöver sådana typer. Därför skrev massmedia mycket om mig från början. Det var ett spel, jag spelade med och det kan jag bjuda på. Men inte till det här priset – 14 års fängelse.
Vad vill du nu?– Två saker. Jag vill inte undandra mig rättsföljder och jag vill flytta till Belgien.
Ångrar du någonting?– Det är ingen idé att ångra någonting, men det jag gjorde på Möja var jävligt dumt. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
