Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 26 APRIL 2000
 
 

15 månader – och allt är förändrat i Sveriges bilindustri

Lena Mellin

Volvochefen kan le igen Leif Johansson: Så blir vi störst i världen på lastbilar.
LEDARE Sveriges industri har muskler Renault värderar Volvos kunskap och arbetsorganisation

Det tog femton månader att stöpa om den svenska fordonsindustrin.
  Personbilarna blev amerikanska.
  Medan lastbilarna fortsätter att ha sin bas i Europa.
  I december 1989 köpte General Motors hälften av aktierna i Saab personbilar. Det var för många en omskakande upplevelse. Fordonstillverkningen är ryggraden i den svenska verkstadsindustrin. Tillsammans med skogen och malmen har den gett Sverige efterkrigstidens välstånd.
  Det var också en signal om vad som skulle komma. Med start i januari förra året följdes det tio år långa förspelet av febril aktivitet. Affärsnyheterna duggade tätt, fordonsindustrin stöptes om.
  Därför var det få, om ens någon, som i går höjde på ögonbrynen när svenska Volvo, lastbilar, bussar och entreprenadmaskiner, köpte franska Renaults lastbilstillverkning RVI.
  Därmed sattes punkt för omstruktureringen. Några nya storaffärer i fordonsindustrin går inte att förutse de närmaste åren.
Amerikanarna Volvo och Saab. Volvos personvagnar, länge ansett som det svenskaste som fanns, blev helamerikanskt förra året. När bolagsstämmans ordförande Ingvar Gullnäs slog klubban i borden i Lisebergshallen blev Volvo personvagnar fjärrstyrt från Detroit.
  Samma väg gick Saab i januari i år. Då utnyttjade General Motors sin option och köpte den resterande halvan av Saab.
Européerna Volvo och Scania. Efter många turer är nu också de svenska buss- och lastbilstillverkarna i hamn. Och den hamnen är europeisk.
  Scania ägs i huvudsak av tre företagsgrupper. Tyska Volkswagen som sedan en månad tillbaka sitter på 34 procent av rösterna, svenska Volvo och Investor. Huvudkontoret ligger kvar i Södertälje, bolaget är noterat på Stockholmsbörsen och identiteten är nordeuropeisk.
  Detsamma gäller Volvo. Köpet av lastbilstillverkaren Renault RVI betalas med aktier i det egna bolaget. Så småningom kommer den delstatliga franska koncernen att äga en femtedel av Volvo. Men huvudkontoret blir kvar i Göteborg. Och företagets profil blir europeisk även om en stor del av kunderna finns i Nordamerika.
Frågan är vad ommöbleringen av bilindustrin betyder på sikt. En sak är säker, antalet jobb i Sverige kommer att minska. Alla sammanslagningar och samarbeten syftar till att effektivisera verksamheten, det vill säga göra den billigare. Och det dyraste som finns är arbetskraft.
  En annan effekt handlar om vår egen självbild. Till helt nyligen uppfattades de svenska företagen som nationella. I dag är det snarare regel än undantag att bolagen på börsens A-lista har starka utländska ägare.
  Detta tycks inte vara ett problem. Bankkunder accepterar lätt att deras bank byter namn och har kontor över halva Norden. Skandias sakförsäkringar heter plötsligt If sedan de slagit sig ihop med norska Storebrand och finska Pohjola. Lika lätt tycks det gå med bilar, varken försäljningen av Saab eller Volvo har minskat efter amerikaniseringen.
  Denna beredvillighet på näringslivets område har dock inte smittat av sig på det politiska. En majoritet av medborgarna är emot svenskt medlemskap i EU. Hur dessa ståndpunkter gör att förena är oklart. Men många lyckas uppenbarligen.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER