Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 19 APRIL 2000
 
 

Text: Carl Hamilton
Tyck till om Carl Hamiltons kolumn
Lille Nasdaq stirrade på mig och sa: Sälj
För några år sen var jag dum nog att likna börsens speciella psykologi vid en tvåårings. Det var djupt orättvist. Upprörda småbarnsföräldrar hörde av sig och protesterade. Normala tvååringar uppför sig inte på det sättet.
   Liknelsen kanske ändå inte var så dum. Jag har några bekanta som för att blidka makterna bestämde sig för att döpa sin lille son till – Nasdaq. Efter den amerikanska teknologibörsen. Nasdaq Larsson.
  Det låter förstås som en helt vansinnig idé. Men det finns magi i namnen. Vilket de även insåg i den gamla ekonomin.
  En av de ledande maktspelarna i Wallenbergimperiet har döpt sina barn till Knut och Alice, efter imperiets grundare. För oinvigda kan det kanske förefalla som en nästan patologisk inställsamhet. Må så vara. Sedan dopet har pappas karriär varit absolut spikrak.
  Jag kan se Knut och Alice framför mig, vattenkammade och väluppfostrade. De lämnar inte middagsbordet, inte utan att be om lov. Leka utan att synas.
  Lille Nasdaq däremot, Lille Nasdaq är – vild.
Lille Nasdaq Larsson gör allt på internettid, det vill säga fort. På tjugo minuter river han en normal barnkammare. Barnvakterna har en genomsnittlig uthållighet på två och en halv dag. Lämna honom ensam i pappas arbetsrum under Bollibompa, och nästa dag får man ringa efter hantverkare.
Det finns ytterligare en förklaring till varför Nasdaq fick sitt namn. Lille Nasdaqs föräldrar är – eller var – IT-miljonärer. Och tyvärr har de lagt sig till med den lilla ovanan att varje dag räkna ut värdet på sina personaloptioner i takt med marknadens rörelser.
  När de går till jobbet på morgonen har de en gård i Skåne, fem ridhästar, plus drömhuset i Spanien. Vid lunch har husen förgasats tillsammans med optionerna och Larssons är nere i fem ridhästar. Klockan tre är de glada om de får äta hästbiff. Men sen öppnar Nasdaqbörsen i New York och den öppnar uppåt, och sen får den spader och när de går hem klockan åtta på kvällen har de fyra gårdar i Skåne, tjugosju ridhästar och tre golfbanor i Spanien.
  Så där håller det på. Varje dag.
  Tyvärr kan de inte sälja förrän i december. De är inlåsta, som det så vackert heter. Inlåsta i en virtuell rikedom.
  Men – som alla föräldrar oroar de sig mest för sitt barn.
– Vi vet inte vad vi har gjort för fel. Har vi givit honom för litet kärlek? För mycket kärlek? För tidig potträning? För sen amning?
   Lille Nasdaq besvarar dessa rörande funderingar från sina föräldrar med en blixtsnabb handledsrörelse. Pappa tittar förvånat på sin högra hand, spetsad som en makaron på gaffeln. Medan mamma försöker skaka liv i pappa, hinner Nasdaq fälla det nyköpta golvuret från Bukowskis över familjens labrador.
  Pojken har energi.
  
Vad jag gillar, vad jag verkligen tycker är ”kul” – som det heter i den nya ekonomin – är när vuxna människor med femton, tjugo, tjugofem års utbildning bakom sig lägger pannan i djupa veck och sammanbitet skall förklara att allt som händer på börsen visserligen är tvärtemot vad de sa i går, men ändå på något sätt naturligt, väntat, logiskt, ofrånkomligt – ja, närmast självklart. Jag vet hur det känns. Jag lider med dem.
  – Det är bara en nödvändig korrigering, säger de.
Det är som medicinmän som förutspått sol och dagen efter står upp till knäna i århund-radets värsta skyfall, men försöker se mentalt torrskodda ut. Medan de pressar fram:
– Bara en korrigering. Men på lång sikt sol. Glöm inte solkrämen.
   När man som akademiskt skolad ekonom har ägnat sitt liv åt att försöka få folk att fatta att marknaden är logisk, rättvis, till och med ”kul”, och dessutom är utrustad med matematiska modeller för att beräkna hur denna logiska tingest uppför sig. Och så gör den så här? Mot mig?
  Vad skall man säga?
  – Det är bara en korrigering.
  Det låter som ett stalinistiskt arbetsläger. Men det är bara Lille Nasdaq som måste lära sig bordsskick.
  
Lille Nasdaq har ungefär samma sömnbehov som Margaret Thatcher. När mamma och pappa stupar i säng efter midnatt kravlar Nasdaq ner till köket på jakt efter hugg- och skärverktyg, samt lättantändligt material.
  Men häromdan satt jag faktiskt barnvakt för att föräldrarna skulle få vila ut. Lille Nasdaq stirrade på mig med sina kristallklara blå ögon och när jag lyfte upp honom yttrade han sina första ord. Och jag svär på att han sa:
  – Sälj.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER