|
Sverige och Finland har starka skäl för sin restriktiva alkohopolitik
När Ingvar Carlssons regering på hösten 1990 bestämde sig för att försöka lotsa Sverige in i EU fick den snabbt det svenska inflytande-etablissemanget med sig.
Visst fanns det namnkunniga dissidenter som Sven Lindqvist eller P.O. Enquist för att inte tala om tidningen Dala-Demokraten under Marita Ulvskogs ledning. Men ju envetnare motståndarna utvecklade sitt motstånd desto obevekligare drog de på sig just dissidentsignaturen som i vår kultur inte klingar riktigt lika hjältemodigt som en gång i det forna Östeuropa.
När det politiska och journalistiska etablissemanget delar uppfattning i en viktig fråga blir det hastigt tyst i monarkin. Eller om inte tyst så i varje fall dämpat. EU är inte bara en integrerad marknad och ekonomisk union utan också en demokratisk värdegemenskap. Så lyder dagens lösenord. Ibland är det den fria handeln och marknaden som vänds mot små länders önskan att i något för dem vitalt avseende gå sin egen väg. Ibland är det värdegemenskapen. Men faktum är att EU tar för sig av sina medlemmars suveränitet, inte bara i den utsträckning som överenskommits i avtal, utan också därutöver. Nå, detta med spriten var ju väl känt redan när Sverige gick in i EU. Förr eller senare skulle monopol och restriktioner av olika slag avvecklas. Vi var många som trodde att EU skulle gå att resonera med på denna punkt när Sveriges och Finlands inträde väl var ett faktum. Vi trodde det därför att vi hade invaggat oss i föreställningen om att EU som union byggde på insikten om att skillnader medlemsländer emellan måste respekteras lika väl som likheter.
Om skillnader i geografiska förhållanden, sociala, kulturella och etniska traditioner uppenbart betingade avvikelser från Unionens normer skulle en lösning vaskas fram. Sverige och Finland har utomordentligt starka skäl för sin restriktiva alkohopolitik. Sverige och Finland har mer kunskaper än resten Europa tillsammans om alkoholens komplexa inflytande på individ och samhälle och det måste vara dessa länders rättighet att för egen del få dra sina politiska slutsatser av detta utan att någon handelskommissionär står och beter sig stöddigt. En sak är att Sverige kommer att bli tvunget att anpassa priser efter nya konkurrensförhållanden när Öresundsbron tagits i bruk. En annan och mycket viktigare sak är frågan om vad EU lyssnar på och vad inte, vilka argument som är legitima i Unionen och vilka som inte är det. Sverige har rätt till en egen kontroll- och socialpolitik anpassad efter Sveriges behov. Det är argumentet. Det ska EU lyssna till och gör kommissionen och ministerrådet inte det får man fundera över vad Unionen är för union och vilka nationella områden den kommer att kasta sig över härnäst med vilka motiv.
Den här diskussionen har jag inte sett mycket av i ett Sverige där de EU-kritiska frågorna har ådragit sig ett löjes skimmer. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|