Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 24 MARS 2000
 
 

Jag tycker synd om missarna – och oss

Text: Liza Marklund
Tyck till om Liza Marklunds kolumn
I morgon utses Fröken Sverige, i direktsändning på bästa sändningstid. Det finns några saker att reflektera över när man sitter där med chipspåsen och garvar åt de fåniga frågorna och lider med de halvnakna tjejerna.
   Skönhetstävlingarna i Sverige började som rena rastävlingar. Det menar Bosse Schön, författare till boken ”Svenskarna som stred för Hitler”. Den första ägde rum 1922 och anordnades av Stockholms Dagblad tillsammans med Rasbiologiska institutet i Uppsala. Syftet var att få fram en ”äktsvensk kvinnotyp”. Detta stod att läsa här i Aftonbladet i onsdags.
  Än i dag arrangeras tävlingen av en tidning, Vecko-Revyn, men Rasbiologiska institutets roll har tagits över av TV 4.
  – När man tittar igenom kandidaterna till vår tids skönhetstävlingar så ser de misstänksamt klonade ut, endast några stycken bryter av genom att vara mörkhyade. Det ser ut som en modern version av rastävlingarna faktiskt, sa Schön.
  Faktum är att statistiken underbygger Bosse Schöns slutsatser.
  
Av de 600 tjejer som gallrades ut vid de första deltävlingarna hade knappt 30 invandrarbakgrund. Om urvalet hade varit rasneutralt skulle de, rent statistiskt, ha varit nästan tre gånger så många.
Och varför lanseras kandidaterna som ”förebilder”? För att någon pekat på dem och sagt: Du duger? Tjejen som vann för något år sedan var bensinmacksbiträde från Borlänge. Det är inte riktigt min definition av ambition och framgång. Hon tyckte tydligen ändå inte att hon dög, trots att hon vann, för efteråt opererade hon in plast i tuttarna.
   Väldigt många av kandidaterna i Miss Universum-tävlingen är opererade. I Venezuela har miss-tävlingarna sina egna fabriker, det har jag också läst i Kvinna. På ”Escuela Miss Venezuela” tar man emot flickor, över 170 centimeter långa, vackra, disciplinerade och från överklassen. För en halv miljon kronor får eleverna lektioner i workout, hur man tacklar frågor från en jury (Vad är det första du skulle göra om du blev president? Vad tycker du om homosexualitet?), avspänningsteknik, självkontroll och målinriktning. De flesta eleverna har opererat näsor, fettsugit lår och mage, sprutat in collagen i kindben och läppar och stoppat in plast i tuttarna.
  
När man kritiserar den här typen av tävlingar, eller skönhetsoperationer, brukar den kritiska reaktionen bli densamma:
  Är det inte upp till var och en? Tjejerna gör det ju frivilligt. Som silikon-missen från Borlänge uttryckte saken i april i fjol:
  – När folk kritiserar handlar det ofta om avundsjuka.
  Är det så enkelt? Naturligtvis inte. Tävlingen befäster en norm, ett sjukt ideal, den gör objekt av kvinnor. En ”vinner”, alla vi andra förnedras.
  När jag var ung var vi förskonade från den här typen av jippon. Första gången jag såg en Miss Universum-tävling på tv var när jag bodde i London som tonåring, den sändes från Peru. Jag stirrade, helt fascinerad, och döm om min förvåning när Fröken Sverige visade sig vara en gammal klasskompis! (Jag hade bott utomlands några år och hade ingen koll på miss-fronten).
  Min första reaktion blev att gapskratta, hon såg så fånig ut. Min andra var mycket mer komplex. Varför fick hon åka till Lima och vara i tv? Varför var hon så mycket bättre än jag?
  Än i dag ser jag ibland min gamla klasskompis i tv i miss-sammanhang. Hon brukar få sitta lite i bakgrunden, som utfyllnad.
  
I slutet av 80-talet gjorde jag ett reportage i den syndikalistiska tidningen Arbetaren från en uttagningstävling till Fröken Sverige. Mannen som höll i tävlingen var en före detta hundmatsfabrikör som bytt bransch och blivit nöjespappa (kött som kött).
  Jag var lite försenad till tävlingen, som hölls i Jönköping, och kom in när uttagningen redan var i gång.
Jag minns än i dag, med lätta skamkänslor, min egen reaktion när mannen mätte mig, uppifrån och ner, och sa:
– Alla flickor får vänta där ute.
Han misstog mig för en miss! Han trodde att jag var Fröken Sverige-kandidat!
   Jag blev så smickrad att jag blev alldeles stum.
  För vem vill inte vara uppskattad, firad och omtyckt? Det är ju bara mänskligt.
  Därför klandrar jag inte flickorna som ställer upp i Fröken Sverige.
  Jag tycker bara synd om dem, och oss andra.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER