Tyck till om Carl Hamiltons kolumn

Det är omöjligt att underskatta svenska politikers och statstjänstemäns heta längtan efter det europeiska valutasamarbetet.
 Frågan nu är bara vilka argument som skall anföras till stöd för den supervaluta som beskriver en så deprimerande krökt rörelse.

 Häromsistens höll Alf Svensson kongress för att lägga om kristdemokraternas nej, till ett mer tidsanpassat ja. Svensson höll ett långt brandtal om fred, demokrati, andra världskriget, förintelsen, osv, men sa inget, eller nästan inget, om EMU. Troligtvis den bästa argumentation som i dag går att uppbringa för projektet.
 Efteråt tillade en nöjd Svensson att han faktiskt alltid hade tyckt Ja, även om han möjligtvis kan ha sagt nej. Men opinionen var inte mogen.
 Ett fint exempel på att även det politiska modet konvergerar.

Den förre finansministern Feldt har använt taktiken att först klä upp en fågelskrämma som han sedan modigt och under vilda rop och skrän, har tillintetgjort. Det enda alternativet till att säga Ja, förklarar Feldt, är att politiker - sådana som Feldt själv, med andra ord - sätter räntan. Onekligen en skrämmande tanke.
 Men det förlösande argumentet kommer som vanligt, från oväntat håll.
 De senaste åren har Svenska Dagbladets ledarsida utvecklats till en av de mest spännande opinionssidorna i landet, modig, välskriven, angelägen. Redan efter ett par veckor är det tydligt att tidningens nye chefredaktör Mats Johansson är beredd att ta i med hårdhandskarna för att rätta till de bristerna.

Tidningens skepsis till euro-projektet har inte funnit nåd på högre ort. Utan vidare prut har Johansson därför lagt om kursen i en uppmärksammad ledare.

Med stor känslighet har Johansson här lyckats fånga upp en central och alltid lika aktuell frågeställning hos partiets kärntrupper i kvarteren Villagatan -Jungfrugatan:
 - Vem mer kommer på middagen?
 Inger Segelström kommer. Jaha. Men då kommer inte Mats.
 Jag som i min enfald trodde att EU-projektet handlade om sammanförande och inbegripande. Nu inser jag att det handlar om att vara i rätt grupp. Vi skall säga Ja för att de där andra säger Nej.
 Ett litet problem är möjligen att kommunisterna i Frankrike, Italien och Spanien faktiskt säger Ja till euron. Detsamma gäller för övrigt de envist ja-sägande grönpartisterna i Tyskland.
 Tack och lov för Inger Segelström.

Inte ens i gruppen ”rasister”, har Johansson några riktigt pålitliga fiender. Det uppmärksammade österrikiska frihetspartiet har nyligen bekräftat att man lojalt avser att införa euron.

Den mest välformulerade euro-skeptiska rösten hittills i Sverige har faktiskt varit den tidning som Johansson själv satt sig på.
 Johanssons ”Gissa vem som kommer på middag?”- test för att hamna på rätt sida i euro-frågan, måste därför omformuleras så här:
 -Till dem, den renade nationalstatens bevarare, isolationister och så vidare och så vidare kan vi inte sälla oss. Det skulle se ut; Svenska Dagbladet på samma barrikad som Svenska Dagbladet.
 Till detta finns bara ett att tillägga. Ett tungt och konservativt: Icke.