Tyck till om Staffan Heimerssons kolumn

Den åttonde Greven av Clancarty, som dog 1995, hävdade att han kunde spåra sina anfäder ända till 63 000 år före Kristi födelse. ”Det var”, sa Greven, ”vid den tidpunkten utomjordingar i flygande tefat landade på jorden. De flesta människor som lever nu är i rakt nedstigande led avkommor till dessa rymdvarelser - och detta förklarar att vi har så många olika hudfärger och så skilda utseenden.”

 Naturligtvis är det så. Men en ändring är på gång. Ändringen som kommer är, att vi alla på jorden blir en och samma ras.
 Strax kommer vi alla att se ungefär likadana ut. Inte bara i klädsel. Vi får alla också samma hudfärg. Lite mörkare än nu, om vi är vita kaukasier. Lite ljusare, om vi i botten har en afrikansk bakgrund. Lite rundare ögon än nu i öst, lite snedare ögon i väst.
 Och då kan Greven ta sig i brasan.
Denna sammansmältningsprocess är redan påbörjad. Den accelererar. Denna ändring är - även i jämförelse med it-utveckt-6ling, drivhuseffekt, genteknik, det olösta Palme-mordet, fundamentalism, narkotikans legalisering, statstelevision, aids, trafik- problem, avpolitisering och rymdens erövring - det viktigaste som händer i det nya årtusendet. Det är den - mera än frihandel och mult-3tinationella företag - som är den verkliga globaliseringen.
 Det är ingen utopi. Det är ett statistisk faktum, att vi blandar oss som aldrig förr. De etniska gränserna bryts upp. Detta händer mitt framför ögonen på oss medan vi samtidigt i anständighetens namn förfasar oss över konflikter: ryssar mot tjetjener, judar mot araber, svenskar mot norrmän, serber mot kroater. Men dessa konflikter är undantagen, etnocentricitetens, jingoismens, xenofobins sista dödsryckningar I den stora bilden är barriärerna brutna. Detta kommer att förstärkas i det fredspräglade 2000-talet.
 Alla grupper blir minoriteter.

Det är, som i det mesta, Amerika som går i täten. I nästa generation är ingen folkgrupp där - inte vita kaukasier, inte svarta, inte hispanics, inte asiater - i majoritet. Alla grupperna är minoriteter. Det är resultatet av att det unga Amerika blandar sig kors och tvärs, huller om buller. Det är en sociolog i ett annat invandrarsamhälle, australiern Donald Horne, som sagt: ”Den bästa assimileringen sker i sängen.”

Denna nya fördomsfrihet med dess så löftesrika frukt äger rum samtidigt som vi för oss själva ältar ”etniska motsättningar” och ”tilltagande rasism”. Det är precis tvärtom. Det finns inte längre något ödesmättat i en gammal filmtitels fråga: ”Gissa vem som kommer på middag?” Och Kipling har fått fel när han sa: ”Öst och öst och väst är väst och aldrig mötas de två.”
 De möts på fler spelplaner än sängen. Britternas mest prestigefyllda litterära pris går inte till författare i London. Det går till det engelska språkets mästare, ena året i Bombay, nästa i Jamaica eller Durban. I världens verkliga centrum, Silicon Valley, görs fyrtio procent av alla nyetableringar av invandrare, de flesta av dem från Indien.

Den gamla frälsningssångens refräng är förverkligad: ”... både röd och vit och svart, det gör det samma har han sagt...”