|
|
|
|
|
Sorry, Roxette, det lyfter aldrig
Comeback-singeln är en besvikelse 
”Jag önskar att jag kunde flyga”, sjunger Marie Fredriksson.Och det är ju bra, för att inte säga nödvändigt, att Roxette siktar högt. Men den här comebacksingeln lyfter inte. Det är fem år sedan Roxette senast släppte nytt material på skiva. Och samtidigt som popmusiken har haft några goda, tämligen omtumlande år sedan dess har våra halländska världsstjärnor hunnit med såväl soloplattor och rocktåg som barnafödande och fyrtioårskalas. Man skulle alltså kunna tänka sig att det har hänt en del med Roxette sedan ”Crash! Boom! Bang!”. Måhända har det också det, kanske blir nya albumet ”Have a nice day” en stor överraskning när det dimper ned den 22 februari. Det finns dock ingenting på första singeln som tyder på det. ”Wish I could fly” är nämligen på det hela taget en väldigt traditionell Roxette-ballad. Refrängen sniffar på både ”Listen to your heart” och ”Vulnerable” och har säkert slagkraft nog att bita sig fast på spellistorna ett tag på all världens vuxenradiostationer. Det är som vanligt välgjort och snyggt, med Beatles-stråkar och stark sång av Marie Fredriksson och något litet lekfullt Gessle-infall. Men vi kan det här, och jag vill påstå att vi har hört det bättre och piggare förr. Det mest anmärkningsvärda med singeln är produktionen i verserna, där Roxette i ett försök att modernisera sitt sound experimenterar med triphop-influerade trumbeats. Men om jag minns rätt var det väl redan i höjd med ”Crash! Boom! Bang!” som Portisheads ”Dummy” kändes kul och fräsch och här och nu? Inte heller texten, om känslan av främlingskap i ett förhållande, känns speciellt engagerande, med bättre begagnat bildspråk och en titel vi hört förr. Fem år är en oändlighet i popvärlden, och den topplisteorienterade publik där Roxette har sina flesta fans är inte direkt känd för att vara trogen. I det läget krävs det förmodligen djärvare grepp än att dra en så ospännande kopia av sig själv som Roxette gör på ”Wish I could fly”. Fotnot: ”Wish I could fly” finns i butik 1 februari. ...och nu lottar EMI ut mat till de som ändå spelar den Radiostationer får chansen att vinna resor, exklusiva varor och restaurangbesök. Villkoret: Att de spelar Roxettes nya singel flitigt. – Jävligt tveksamt. Det vore intressant att pröva det här juridiskt och se om det kan räknas som muta, säger Per Alexanderson, musikchef på P3. Skivbolaget EMI erbjuder musikproducenter på 14 radiostationer att delta i tävlingar där de kan vinna fjällresor, dyra dunjackor eller middagar på exklusiv restaurang . Förutsättningen är att de ger Roxettes ”Wish I could fly” högsta prioritet under perioden 11–31 januari. Eller spelar den minst 17 gånger mellan den 11 och 17 januari. – Det förvånar mig. Roxette är ett känt varumärke som har en stark position. De borde hamna högt på spellistorna ändå, säger Per Alexanderson, musikchef på P3, som tillsammans med övriga kanaler i Sveriges Radio, NRJ, Rix och Megapol inte omfattas av tävlingen.
Henrik Steiner, marknadschef på EMI, tror ni inte på Roxettes nya singel?– Det gör vi absolut. En ny Roxette-singel skapar en enorm efterfrågan. Det här är bara ett sätt att aktivera radion lite extra.
Inser du att erbjudandet kan tolkas som att ni inte tror på låten?– Nej, hur då?
För att ni erbjuder radiostationerna chansen att vinna resor för att de ska spela låten mer?– Det där är ditt sätt att tolka.
Liknar inte ert erbjudande en muta?– Nej, man får ju välja om man vill vara med i tävlingen eller inte.
|
