  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Sövande – Vikingarna
VikingarnaKramgoa låtar 2000 (NMG) 160 000 sålda exemplar talar väl sitt tydliga språk. Så Vikingarna ändrar inte heller den här gången sitt vinnande koncept. ”Kramgoa låtar 2000” är en sövande upplevelse. 160 000 exemplar – så mycket har Vikingarnas förra album sålt i Skandinavien. Det är stort. De flesta svenska artister kan bara drömma om sådana försäljningssiffror. Med ”Kramgoa låtar 2000” gör Vikingarna därför samma platta en gång till. Det betyder att jag skulle kunna saxa ur mina recensioner av Vikingarnas åtminstone tre senaste cd-skivor: ”Vikingarna har blivit skrämmande duktiga på att låta som Vikingarna”, skrev jag 1997. ”Det innebär att ingen hörbar utveckling skett”, skrev jag 1998. Och för ett år sen: ”Men för det mesta står Vikingarna och stompar på ruta ett.” Jag önskar att det gick att skriva något annat. Men ”Kramgoa låtar 2000” är tyvärr Vikingarna på rutin. Här finns inga ljuspunkter av samma slag som de tre närmaste föregångarna trots allt innehöll. Ingen ny ”Ditt första steg”, ingen ”Var det nånting som jag sa”, ingen ”Änglasjäl”. Bert Månsons avslutande ballad ”En enda blick” är fin, men Sanna Nielsen gjorde en mycket starkare inspelning på engelska singeln ”You couldn’t love me anymore” (Maypole) 1999. I cd-häftet kan man skriva och rösta på albumets fem starkaste spår. Jag tror att jag passar. Michael Nystås
Fotnot: ”Kramgoa låtar 2000” släpps på måndag. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
