Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
FREDAG 11 FEBRUARI 2000
 
  

Från enkel idé
– till jättesuccé

HEMLIGA RUMMET. Henrik Ahlenius är faktagranskare och Sara Rydh frågeredaktör. Frågeredaktionen ska hitta en lagom nivå på frågorna. De får inte vara för svåra, då tappar tittarna intresset. Samtidigt måste frågorna vara tillräckligt knepiga för att förhindra för många storvinster.
Foto: STEFAN NILSSON

Aftonbladet granskar succén ”Vem vill bli miljonär?”
Här är kvällens tävlande
Dagens fråga i ”Vem vill bli miljonär?”

Så drar TV4 in pengarna till programmet
Uppskattningsvis ligger bruttointäkten per program på cirka 5,5 miljoner kronor. Så har dras pengarna in:
Sponsorer: 333 000 kronor (3 miljoner kronor fördelade på nio program).
Reklam: 4,3 miljoner kronor per program (oförhandlat bruttopris).
Telefonintäkter: 784 000 kronor per program (Beräkningen bygger på uppskattningen 280 000 samtal per vecka – alltså telefonskörden inför varje program. Samtalskostnaden ligger på 5,70 kronor per minut, men vi har dragit bort moms och avgiften till Telia).
LONDON. Idén till ”Vem vill bli miljonär?” rymdes på ett A4-papper.
  I dag är programmet sålt till mer än 50 länder och männen bakom tv-succén på väg att bli mångmiljonärer.
  
Trion som kläckte idén till den största frågesportsuccén någonsin i tv heter David Briggs, Steve Knight och Mike Whitehall.
  De träffades på en vinbar i Covent Garden i London 1995 för att diskutera nya programidéer och spånade ihop ”Cash mountain”, det första arbetsnamnet på ”Who wants to be a millionaire?”.
  En aprildag tre år senare försökte Paul Smith, vd för lilla produktionsbolaget Celador, sälja in programmet till brittiska tv-jätten ITV.
  Men ITV-cheferna var skeptiska och rädda för att de utlovade miljonvinsterna skulle knäcka bolagets ekonomi.
  – Jag fick förklara för mina barn och min fru att vi kanske skulle tvingas sälja huset om det gick åt helvete, berättar Paul Smith, som själv fick stå som garant för en del av prispengarna inför den första programomgången i Storbritannien.
  Den 23 augusti 1998 öppnades de brittiska betallinjerna. Intresset från tittarna var klent – och oron steg hos Celador.
  Knappt två veckor senare, den 4 september 1998, sändes ”Who wants to be a millionaire?” för första gången. Programmet blev en omedelbar succé och sedan starten har miljonerna strömmat in:
Efter de tre första programomgångarna hade Celador och ITV tjänat 50 miljoner kronor på betalsamtalen från tittare som ville vara med.
Under en enda programomgång registrerades 3,5 miljoner samtal på betallinjerna.
Under 1999 sålde ITV reklam för 1,2 miljarder kronor i samband med programmen.
Amerikanska ABC betalade 100 miljoner kronor för tv-rättigheterna i USA. Hittills har tv-bolag i 52 länder köpt formatet.
  ”Who wants to be a millionaire?” hade premiär i amerikansk tv i augusti förra året. Megasuccé direkt, med tittarsiffror på närmare 30 miljoner.
  Efter bara 26 program i USA lyckades en tävlande för första gången i programmets unga historia kamma hem storvinsten.
  Det hände den 19 november 1999 och John Carpenter, 31-årig skattmas från Connecticut, var den lyckliga som blev dollarmiljonär.
  – Vilken amerikansk president var gäst i tv-showen ”Rowan and Martin's Laugh-In” i slutet av 60-talet, frågade programledaren Regis Philbin.
John Carpenter vann storvinsten i USA.
Foto: AP
  Richard Nixon, svarade John Carpenter, som ”seglade” genom tävlingen, utan att utnyttja en enda livlina. Men innan sista frågan bad han ändå att få ringa en vän – till sin egen far.
  – Jag vill bara berätta för dig att jag ska bli miljonär för jag vet svaret på sista frågan, sa han.
Anders Hvidfeldt


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   

   
  MER NÖJE