  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Spelet om miljonerna
succé ”Vem vill bli miljonär?” TV4-chefen Jan Scherman bjuder personalen på calvados och crème brulée. Det är dags att fira. Den stora kommersiella kanalen har ställt en riktigt korkad fråga till sina tittare – och kammat hem storkovan. Vem vill bli miljonär? Svaret är troligen: alla – bortsett från några enstaka miljardärer. I dag följer 2,7 miljoner svenskar tävlingen i TV4 – kanalens högsta tittarsiffra sedan toppnoteringen för ”Fångarna på fortet” den 24 januari 1997. Nya färska miljoner rullar in i kanalens kassa. Det är därför Jan Scherman ställer till med kalas. I ett obevakat ögonblick har han lovat att bjuda på brylépudding och franskt äppelbrännvin om ”Vem vill bli miljonär?” passerar drömgränsen på 2,5 miljoner tittare. Uppskattningsvis ligger bruttointäkten per program på cirka 5,5 miljoner kronor. TV4 har gjort ett klipp.
För drygt ett år
sedan såg kanalens nöjeschef Eva Swartz den engelska ursprungsversionen på ITV och tände till. Kombinationen av allmänbildningsfrågor och miljonrullning verkade vara som gjord för ett land där ”Kvitt eller dubbelt” skapat folkhjältar och ”Jeopardy” fascinerar samtidigt som miljoner tv-tittare drömmer om klippet i ”Bingolotto”.Hon var inte ensam om att tänka i de banorna. Anette Rømer, underhållningschef på den danska kommersiella kanalen TV2, såg också potentialen i ”Vem vill bli miljonär?”. De två tv-cheferna lade ett gemensamt anbud på sändningsrättigheterna för Skandinavien. En lycklig slump i sammanhanget var att Anette Rømer är god vän till Paul Smith, vd på det engelska mediaföretaget Celador som skapat ”Vem vill bli miljonär?”.
En annan tursam
faktor var den rådande trenden på tv-marknaden. Medan produktionsbolagen kämpade för att lägga vantarna på nya rafflande dokusåpor, kunde Anette Rømer och Eva Swartz tämligen ohotat knipa sitt guldägg.Snart gick även den norska reklamfinansierade TV2 med i samarbetet. Och konkurrenterna fick det hett om öronen. – ”Vem vill bli miljonär?” är ett jättebra program, men det kommersiella upplägget passar inte oss, konstaterar Svante Stockselius, nöjeschef på Sveriges Television. Hans nordiska kollegor delar inte övertygelsen.
Inför seriestarten
i Danmark och Norge förra året fick ländernas stora licensfinansierade kanaler, DR respektive NRK, riktigt bråttom. Bägge startade program som liknade ”Vem vill bli miljonär?”. I NRK:s fall var kuppen framgångsrik. Man lyckades stjäla en stor andel tittare från konkurrenten, och reklamkanalen TV2 fick nöja sig med en mindre tittarsuccé än väntat. DR hade sämre lycka – mycket sämre. Tv-företagets kopieringsförsök slutade i rättegång. Domstolen konstaterade att DR gjort sig skyldigt till plagiat och programserien stoppades. DR har inte överklagat domen. I Sverige har det gått betydligt lugnare till. SVT har valt att inte sätta hårt mot hårt. – I ett tvärtomläge hade jag nog sett till att vara först med ett liknande program, säger Eva Swartz på TV4. Svante Stockselius, SVT: – Vi har ju redan 48 av de 50 mest sedda programmen. Alla fattade att ”Vem vill bli miljonär?” skulle bli en framgång, men det känns fånigt att dra igång något liknande bara därför. Men det finns ändå moln på TV4:s himmel.
Lotteriinspektionen
granskar just nu ”Vem vill bli miljonär?”. Myndigheten utreder om programmet kan räknas som lotteri. Om lotteriinspektionen konstaterar att fallet är sådant, riskerar programmet att stoppas och kanalen kan polisanmälas för otillåten lotteriverksamhet. Priset för ”Vem vill bli miljonär?” är en affärshemlighet, men ingen hymlar om att programmet varit dyrt att köpa in och göra. Det amerikanska tv-bolaget ABC betalade 100 miljoner kronor för rätten att sända ”Vem vill bli miljonär?” – Den summan ligger långt från vad vi betalat. I princip betalar vi en licensavgift per program och vi får hålla på ett bra tag innan vi kommer upp i 100 miljoner, säger projektledaren Fredrik Arefalk. Grundidén för programmet är att tittarna ringer på ”heta” betallinjer för att svara på frågor och därmed kvalificera sig till tävlingen. I USA och England är linjerna så populära att samtalen finansierar hela produktionskostnaden för ”Vem vill bli miljonär?” – plus en vinst för tv-bolagen. TV4 är mycket hemliga med hur många som ringer in. För att få ett jämförelsetal kan nämnas att 600 000 personer ringde in till SVT i samband med telefonväkteriet under den stora idrottsgalan som sändes den 17 januari. TV4 tillbakavisar uppgifter som talar om 100 000 samtal per dag. Teleoperatören Telia säger sig dock vara nöjd. Och skattemyndigheten får in både moms på samtalskostnaden och skatt på vinnarnas priser. TV4 klagar inte heller. – Förhoppningen är att hälften av prispengarna som betalas ut ska täckas av samtalen, säger Fredrik Arefalk. Den officiella orsaken till TV4:s mörkläggning av intäkterna för samtalen är ”konkurrensskäl”. Den konspiratoriskt lagde misstänker två andra skäl: antingen skäms kanalen över att så många ringer – eller över att så få gör det. Betalsamtalen är en av de främsta orsakerna till att programmet inte varit ett alternativ för SVT. – Programidén bygger på att kostnaden sprids ut på så många som möjligt, det vill säga de som ringer. SVT har som regel att nästan utan undantag tillämpa den lägsta taxan. Därför hade vi aldrig kunnat göra programmet, det skulle fattas kapital, säger Svante Stockselius. Men tittarna betalar även om de inte ringer. Statliga Riksgäldskontoret är tillsammans med Europolitan huvudsponsor för ”Vem vill bli miljonär?”. Vardera betalar de 1,5 miljoner kronor för att visa upp sina logotyper före och efter programmet. I Riksgäldskontorets fall handlar det om skattepengar. – Vi har 40 miljoner kronor avsatta till marknadsföring. Det är inte speciellt mycket om man jämför med vilken annan storbank som helst, säger Marja Lång, informationschef på Riksgäldskontoret. Produktionsbolaget Meter gör ”Vem vill bli miljonär?” för TV4:s räkning. En viktig uppgift är att formulera frågorna i programmet. Frågor som är guld värda. De ska locka tittare att ringa in och finansiera programmet, men också hindra tillräckligt många från att kamma hem storpotten på 10 miljoner kronor. TV4 har garderat sig genom att teckna omfattande försäkringar mot eventuella storvinster. Som motprestation har försäkringsbolaget ställt vissa krav. Minst 1 000 frågor, fördelade på 20 ämnesområden och nio svårighetsgrader, ska ligga på Meters extremt skyddade dator. Hårddisken med frågorna är ”hacker-säker”. Dessutom är all data krypterad. Säkerheten är 78 miljoner gånger större än den för ett vanligt bankomatuttag. Frågeredaktören Sara Rydh beskriver receptet på bra frågor: – De ska bli svårare och svårare ju mer pengar som står på spel, men utan att ämnesområdena blir mer obskyra. Folk ska ha ett hum om ämnena samtidigt som det ställs allt högre krav på detaljkunskap, säger Sara. I programmet ser ett dataprogram till att en fråga inte kan återkomma. Samma system förhindrar att ett visst ämnesområde dyker upp för ofta. Kvalificeringen till tävlingen är också tekniskt avancerad. De som svarar rätt på telefonfrågan hamnar på en telefonsvarare där namn och telefonnummer läses in. Cirka 150 av de rätta svaren läggs på ljudfiler som skickas till Meter via internet. Där gallras 70 personer fram. De rings upp och får 30 sekunder på sig att svara på en utslagsfråga. Senast lydde den: ”Hur många ben innehåller den mänskliga kroppen?”. Rätt svar: 206. De tolv som kommer närmast rätt svar bjuds in till programmet. Tio av dem kvalificerar sig till tävlingen via ytterligare en utslagsfråga. Alla uttagningsfrågor som besvaras på telefon bandas. – En del blir chockade när vi ringer upp och säger att de inte vill vara med i tv. Då frågar vi om de verkligen menar det. Svarar de ja, är det viktigt att ha det på band om att de ändrar sig senare. Man får bara en chans, säger telefonutfrågaren Caroline Nordell. Vissa får inte chansen – men tar den ändå. – Det händer att folk ringer och säger att de talat med Bengt och att han sagt att de ska vara med i programmet. Lite väl naivt, kan man tycka, säger producenten Hans Engholm.
TV4:s nyhetsankare lånar ut sin pondus till ett lekprogram. Men han ser inga problem med det. – Det krävs trovärdighet för att signera en check på 10 miljoner kronor, säger han. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
