EU - utan ledarskap
EU skrev historia i natt, det svartaste av alla avsnitt. Kommissionen, EU:s verkliga regering, tvingas avgå. Orsaken är djupt förnedrande: korruption.
  Sedan expertrapporten om EU-kommissionens ”inre liv” presenterades i går kväll fanns bara två val för EU-kommissionens ordförande Jacques Santer: att frivilligt avgå eller att vänta på att avsättas av EU-parlamentet.
  Expertrapporten avslöjade ett djupt förfall inom kommissionen: i praktiken förskingring av miljardbelopp, som skulle gå till bistånd, utbildning eller kärnkraftssäkerhet. Omfattande nepotism. Släktingar och vänner förseddes med välavlönade jobb, som de oftast saknade kompetens för. EU:s själva vaktstyrka bestod dels av folk som inte arbetade och dels folk rekryterade ur den flamländska nyfascismen.
  EU-kommissionen har tappat kontroll över den administration den ska leda, skrev experterna i sin analys. Ingen tycks ens vilja ta det minsta ansvar, så sammanfattades kommissionens arbetsformer.
  Tre av EU:s partigrupper reagerade snabbt och krävde kommissionens avgång. Det var socialister, liberaler och gröna. De var alla klara över att det inte skulle räcka med att offra kommissionens mest utmanande och belastade medlem, Edith Cresson.

Hon var inte ensam om maktmissbruk och parlamentet har inte befogenheter att avsätta bara en eller några kommissionärer. Dess majoritet gjorde därför det nödvändiga: krävde allas avgång.
  EU har hamnat i sin djupaste kris någonsin. Den institution, EU-kommissionen, som bär upp hela Europa-idén har lösts upp genom inre förfall. Det visar inte bara på personligt maktmissbruk utan också på EU-systemets svaga demokratiska uppbyggnad, brist på insyn och genomskinlighet. EU-sönderfallet kommer vid en maximalt olycklig period. Det pågår komplicerade och motsägelsefulla förhandlingar om EU:s budget och jordbrukspolitik. Nya medlemsländer söker inträde. Om en knapp vecka hålls toppmöte i Berlin. Alla de stora frågorna kommer att överskuggas av jakten på en ny EU-kommission. Den nye ledarens första uppdrag blir att sanera kommissionen och ge den legitimitet. Vem får uppdraget: portugisen Guterres ( blir vald om han vill), Natochefen Solana (får uppdraget om hans regering vill) eller Wim Kok (Hollands premiärminister och en säker kompromisskandidat)?

Den positiva ljusstrimma som sipprar ner över Bryssel letar sig mot EU-parlamentet. EU:s enda folkvalda institution lyssnade på kritiken av kommissionen, på vanskötseln – och till slut fälldes Santer och hans medarbetare. I bästa fall kan det betyda att makten över EU förflyttas från byråkratrin till de folkvalda.