|
|
|
|
|
Tantuppror!
Säg ifrån, ta plats! Kom igen 70+kvinnor. Våga synas!  Jag är nyss fyllda sextioett och står vid ett marknadsstånd och förhandlar om priset på fem armringar. Den mycket gamle tandlöse mannen som är min motpart, lutar sig förtroligt framåt, ler klurigt och säger: ”Madame, ni är gammal som jag, ni vet att det bör vara sju. Sju är det heliga talet. ”Jag minns hur nära jag var att slänga alla ringarna i ansiktet på honom. Hur vågar ni tala så till mig? Men jag köpte faktiskt alla sju. Och efter några dagar i landet förstod jag att jag var gäst i en kultur där det inte finns något finare än att vara gammal. Gammal är vis. Gammal har makt. Gamla herrar sitter i vita togor under träden och bestämmer. Jämnåriga kvinnor är fördanserskor vid stora voodoo-ceremonier. Gamla kvinnor får gå in i moskén: det får inte de yngre. Tänker man efter inser man att i de andra stora kulturerna värderas ålderdomen som människans viktigaste tid. Men vi i den luthersk-kristna kulturkretsen föraktar de gamla. Man vill helst slippa se dem. Dessa tanter som fumlar i väskan efter busskortet. Som stoppar upp kön vid kassan på Konsum därför att de är så söliga med att plocka till sig sina varor. I vägen är de. Gamla människor bör bo i sina egna reservat långt utanför staden. Vi vill inte se dem gå lösa överallt och påminna mig och mina polare om att vi alla måste bli gamla och dö. Nej, fy fan, sånt ska man väl inte tåla. Vi tanter förstår det, vi känner det i huden och i magen och försöker göra oss så osynliga som möjligt. Sedan femtio år tillbaka har jag av och till rest till Paris. Jag har gjort det för att jag liksom är besatt av Staden. Priset har varit att dess invånare alltid snäst, hunsat, varit elaka mot mig. ”Jaså, damen är ensam. Varsågod, det lilla bordet nere vid toaletterna ...” Och sen plötsligt, ja alldeles nyss, upptäcker jag, att nu är det andra tider. Jag är i Paris och alla är snälla. Man bugar mig fram till ett fönsterbord, man står i krum över mig och frågar om allt är till min belåtenhet. Jag trodde jag drömde. Men kvicknade till och förstod att nu var jag bliven en kräsen äldre dam som självklart måste bemötas med både respekt och aktning. Alltså inte endast i Afrika. Frankrike är ett europeiskt land. Men katolskt. Det är ingen given naturlag som säger att damer, sjuttio plus, ska behöva känna sig mindre värda. Där finns en massa schabloner som nu ¨r moderna. Sagobokens lilla lilla gumma i gungstolen med sin lilla katt och stickningen som hon av misstag lagt i ugnen är inte längre aktuell. Ej heller den tanten som bara lever för att barnen ska ringa och be henne sitta barnvakt. För några intressen har hon väl inte? Jo, men tänk att det har hon: Vi är inga små gummor med böjda ryggar som fromt väntar på att Herren ska ta oss hem till sig, för vad har vi då mer att leva för? Svar: mycket. Vi moderna kvinnor i mogen ålder har nu äntligen rätt att vara egocentriska och ta för oss. ”Tänk inte på mig”-frasen är härmed avskaffad. Sjuttio-plus-medborgarinnorna är i hög grad levande, nyfikna och vitala.Vi kräver delaktighet i den politiska debatten, rätten att synas, att säga ifrån, att ta plats, att ställa krav. Ödmjukhet är en överskattad egenskap och man får inte mycket för den. Vi är i dag en stor och betydande kraft i det svenska samhället. Vi är skarptänkta, erfarna, har perspektiv. Dessutom har vi ofta en hygglig ekonomi.
Vi har möjlighet att förälska oss. Gå i säng med någon. Leva lite rullan, tjolahopp, tjolahej... Och strunta i vad de vuxna barnen säger. Ni hörde vad jag sa? Jag säger det en gång till. Vi måste sluta upp med att vara rädda för vad barnen ska tycka. Vi är den generation kvinnor som först var rädda för mamma och pappa och fröken och Gud, sen grannarna, den äkta hälften och barnen... Jag säger: Stopp. Nu räcker det. NU är en liten tid av frihet, den kan bli lång eller kort, men vi har rätt till den. Jodå. Det kan ibland kännas motigt. Det är tillåtet att gråta. Gråt är också en frihet ibland. Och tårar är bra för hyn, påstår er tillgivna syster. epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
TYCK TILL 
Hon shoppar mer kläder än män i alla åldersgrupper.