  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
 Görel Crona minns vi från tv-serierna Varuhuset och Anna Holt. Rafael Edholm, hennes man sedan fem år, är inte lika känd. Än. Men nu tågar han in på svenska biografer i stor stil. I Susanne Biers film Den enda rätta gör Rafael succé som charmören Sonny. I vår kommer Järngänget där också Görel är med. - Rafael fixar massor med jobb åt mig nu, skrattar Görel. Det har inte alltid varit så. I fem år har Rafael Edholm blivit kallad ”Görel Cronas man”. Ingen vågade ge honom en chans, trots att han har flera års skådespelarerfarenhet från New York och Los Angeles (bland annat en bortklippt roll i Oliver Stones storfilm Wall Street). Men Rafael själv säger att make-stämpeln varken påverkat honom eller deras förhållande. - Nej, jag är så trygg i mig själv, så jag har aldrig brytt mig. Livet kunde inte vara bättre just nu för paret Crona-Edholm. De som följt Görel Crona minns att hon försökte få barn i många år med flera män. Fem utomkvedshavandeskap och många operationer senare finns Gabriel, 15 månader, äntligen där. - Det tog nio år, nio långa år. Ett tag var det nog en besatthet hos mig. Jag såg lyckliga mammor överallt. Året innan jag blev gravid undvek jag små barn, jag kunde nästan inte titta på dem. - Det är Rafaels förtjänst att jag inte gick in i sorgen mer än jag gjorde. Han var så övertygad om att vi skulle klara det. Men jag gav upp. Det var nog därför jag äntligen blev med barn. Jag slutade bry mig om att alltid försöka leva rätt.För att slippa stress tackade Görel Crona till och med nej till en stor roll på Dramaten. Men inget hjälpte. - Det tog tre år, men det kanske var bra. Vi reste mycket och upplevde saker tillsammans. - Och det är ju roligt under tiden man försöker också, flikar Rafael skrattande in. De var helt inställda på att adoptera ett barn från Sydamerika. Men helt hade de inte gett upp tanken på att få ett eget barn och fortsatte försöka. - Samma dag som vi fick beskedet att vi skulle få adoptera fick vi också veta att jag var gravid, berättar Görel. Först trodde jag att testet var fel. Jag ringde sjukhuset och bad att få komma upp nästa dag, en söndag, för ett urinprov. - Vi gick som i ett enda stort lyckorus efter det. Jag har nog aldrig varit så lycklig, jag mådde så himla bra. Och jag har nog aldrig känt mig så mycket kvinna som när jag väntade Gabriel. Det var först efter 13 veckor - den magiska gränsen som Görel säger - som paret kunde koppla av och våga hoppas. Men sedan infann sig vissheten om att allt skulle gå bra. Trots komplikationer och blödningar.
Under graviditeten spelade Rafael in Den enda rätta i Köpenhamn. När de läste manuset första gången kände de igen allt; barnlösheten, att försöka och försöka, desperationen, provrörsbefruktningar, adoption. - Det där vet vi allt om, säger Rafael. - Det är därför det känns som ett stort mirakel att Gabriel är hos oss, säger Görel. Inte ens när hon blev inlagd på sjukhus i slutet var någon av dem rädd. Och fem veckor före utsatt datum bestämde sig Gab- riel för att det var dags. Det var med nöd och näppe Rafael hann vara med, trots att det blev planerat kejsarsnitt. - Det var så fantastiskt, berättar han. När de lyfte ut Gabriel skrek han otroligt högt. Men när de bar fram honom till Görel blev han tvärtyst. Han tystnade till och med innan de lade honom i hennes famn, bara av att vara nära henne. Gabriel är 15 månader nu. Har det varit jobbigt med nattvak och spring i benen?- Nej, jag gillar inte att alla utgår från att det är så himla jobbigt. Först säger alla grattis och i nästa sekund frågar de: Men det är jobbigt, va? Det är en förmån att få vara med barn och sätta sig in i deras tankevärld. Just nu är det Görel som arbetar. Hon repeterar en egen show på Mosebacke som hon också regisserar. Under tiden är Rafael pappaledig. - Jag har varit ledig två månader nu. Men först var vi lediga tillsammans. Och då åkte vi bort. - Jag ville vara någonstans där jag kände mig lugn och trygg, så jag propsade på Kanarieöarna. Jag är ju uppvuxen där. Och det blev perfekt, eller hur Rafael? - Jag ville åka till Nya Zeeland eller Bali, men det blev ju bra det här också, säger Rafael som med all sannolikhet blir svensk films nästa manliga stjärna. En tjejernas drömkille som både är mjuk och spelar hockey. Vad få vet är att han varit modell i Paris och levt ett snabbt och dyrt inneliv i New York där han studerat och spelat teater. Efter tio år tröttnade han på den karusellen och flyttade hem. Och träffade Görel direkt. - Då letade jag efter en 50-årig man med två barn och villa i Bandhagen. Jag ville ha stabilitet och trygghet, inte en ung kille som hela tiden är på väg till Hollywood, skrattar hon. Hur träffades ni?- Jag spelade radioteater live. Vi gjorde en scen som handlade om ”Vackre Lars”. När jag såg honom i publiken tog jag reda på vad han hette och döpte om karaktären till ”Vackre Rafael”. Det var mitt sätt att få hans uppmärksamhet. - Då hade vi inte sagt ett ord till varandra. Det var humor. Jag var där med en annan tjej som jag träffade då. - Alla sa att Rafael inte var något för mig, och nu har det varat i fem år! Vi flyttade ihop redan efter andra dejten. Men sedan dess har du sagt att du inte är redo för att ha ett förhållande, att vi inte är på samma schema. Fast jag berättade redan första gången vi gick ut och åt att ”om du inte vill ha barn och familj är det ingen mening”. Hur reagerar man som man på det, första dejten?- Jag tog det lugnt, jag rusade inte ut med svansen mellan benen i alla fall, säger Rafael. - Nej, du sade så här: ”Jag säger inte nej”. Jag tyckte att det var otroligt attraktivt. Hur vågade du vara så ärlig?- Jag hade inte haft ett seriöst förhållande på två år och var verkligen redo. Och så träffar jag en kille som är sju år yngre, vacker som en gud och har hela världen framför sig. Då tänkte jag att det inte är någon idé att ha en romans i tre månader och sedan bli besviken. Så jag sa som det var. Som tjej måste man vara väldigt klar med vad man vill. Många går omkring och hoppas att han ska ändra sig, men män gör sällan det.
- Vi diskuterar det varje dag, berättar Görel. Om vi ska adoptera ett barn eller hur vi ska göra. Men kanske är det meningen att det bara ska vara vi tre i familjen. Tänker du någonsin på barnet du skulle ha adopterat när Gabriel kom?- Nej, jag gör inte det. Jag är övertygad om att jag hade älskat ett barn som en annan kvinna fött precis lika mycket. Men jag älskar att jag kan se Rafael i Gabriel.  Läs mer om barnlöshet:
epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
