|
|
|
|
|
Historier, lögner och sannolikheter
Men liksom ett gammalt ångtåg närmar den sig." Så lyder slutstrofen i dikten "Ett minne av ett minne", som inleder Bengt Anderbergs roman "Amorina". En gammal mans tack och farväl alltså? Ingalunda! Finns här ett ångtåg, så är det snarare författaren själv, som verkar ha suttit där på Bornholm i decennier och laddat upp sig med språklig energi för att sedan bara kunna vräka fram denna veritabla tour de force av fritt uppdiktade minnen, egna fantasier och andras historier, lögner och sannolikheter. Själva sanningen finns enbart i berättelserna och dess förhållande till stamtavlor och historieböcker saknar betydelse. Inledningsvis finner vi en liten gosse, förslagsvis Bengt Anderberg, bosatt hos sina farföräld-rar, tid: tjugotal, plats: Hisingen. Och detta Hisingen före Volvo-epoken blir också ett slags återkommande geografiskt centrum för allt vad som sedan väller fram. Varifrån det väller blir väl aldrig riktigt klarlagt, men pojkens egen sällsynt konstruktiva fantasibegåvning förenas lyckligt med hans anförvanters uppenbart stora talang för skrönor och färgstarka förstoringar av forna släktingars öden, företrädesvis under artonhundratalet. Olika historier går i varandra, och det är knappast möjligt att få klarhet i vilket samband huvudpersonerna i dessa fantastiska berättelser om kärlek och död har med varandra eller med författaren. Inte förrän vi kommer fram till det sista kärleksparet, Jänken och Amanda, berättarens föräldrar, en lika vacker som sorglig saga.
Innan vi kommit så långt, har man gång på gång överväldigats av den rena vitaliteten i Bengt Anderbergs berättande och dessa svindlande kast mellan jublande kärlekslycka och mörkaste tragedi. Den glada frodigheten och bejakandet av de köttsliga lustarna, som en gång gjorde Anderberg så berömd och beryktad, har inte falnat det minsta, och lusten i språket har bara stigit med åren, en lust, som förmedlas till läsaren på var och en av de femhundra sidorna.
Vill man möta Viktor Rydberg, så gör man det också på ett högst charmerande vis i Amorina, medan den författare, som var först ute med denna romantitel, dyker upp som den skumme Almgren, en bondfångartyp, som lurar pengarna av en av berättarens alla förfäder vid ett besök i Bremen.
 Kulturens webredaktör Mats Holmlund Till toppen av sidan |
