|
|
|
|
|
Förtalet av Vennberg
Återigen utpekas Karl Vennberg som nazist. Den här gången är det författaren Lars Gustafsson som står för den litteraturpolitiska smutskastningen. I en skenbart förströdd liten bok, "Strövtåg i hembygden", som utges i samarbete mellan två ansedda institutioner, Natur och Kultur och Västmanlands Läns Tidning, skriver Gustafsson följande: ”I markant skillnad från sådana senare onödigt hyllade författare ur nästa generation som Per Olof Sundman eller Karl Vennberg som i ungdomen föll och föll djupt i det nationalsocialistiska hålet, hör Silfverstolpe och Sten Selander till dem som reste omkring på militärförbanden och högt och tydligt förkunnade Sveriges plikt att värja sin demokrati och sitt oberoende. Den unga modernistiska falangen i Sverige, elitär, antidemokratisk, fientlig mot allt som liknar vardagsliv avfärdade dessa poeter som hopplöst förlegade.” Därefter dristar sig Gustafsson till mera allmän karaktäristik av Vennberg: ”Silfverstolpe tog på det moraliska planet ett steg som Karl Vennberg aldrig hade karaktär eller vilja till, nämligen steget från regionalism till universialism.” Inom parentes kan nämnas att Gustafsson som ett, om än något komiskt, bevis för Silfverstolpes utveckling från regionalism till universialism väljer att citera ur dennes dikt "Hemland": ”Hemland-/stenarna kunde jag peka ut,/ björkarna kände jag alla.../”
Lägg märke till hur Gustafsson väljer att sammanföra Per Olof Sundman och Karl Vennberg. Den förre var bevisligen nazist; den frågan får väl anses som utredd vid det här laget. Men var Vennberg nazist? Föll han ”djupt ner i det nationalsocialistiska hålet”.
På sommaren 1935 reser Vennberg till Tyskland för att läsa tyska i Jena. I några artiklar i "Sydsvenska Kuriren" (18, 21 och 23 januari 1936) rapporterar Vennberg: ”Våra lärare hade uppbyggt oss i allena saliggörande hitleristisk tro, vi hade känt oss riktigt gripna av all denna tro.” Men senare när han börjat ”se bakom kulisserna” skriver Vennberg: ”Det börjar bli alltmer tydligt att denna prisade folkgemenskap ingenting annat är än en borgarklassens triumferande enhetsfront i arbete för revanschkrig. De tunga bördorna får den tyska arbetarklassen bära.”
att söka sitt jag i handling inte i livlös tanke inte i blindfödd känsla människor lever omkring mig jag är inte ensam livet lever i mig i allt Hur olösligt avlägset främmande allt det förflutna
att leva Men det är som sagt inte första gången som Vennberg utpekas som nazist. I en understreckare ("Vennberg och den gamla vanliga skamligheten." SvD 27.3. 97) skriver Peter Luthersson om fiendeskapen mellan Vennberg och Selander, men Lutherssons verkliga ärende är att på ett insinuant sätt stämpla Vennberg. Luthersson använder formuleringar som ”kallhamrad spaltfigther” och ”politiska irrfärder” för att komma fram till Vennbergs ”samröre med nazismen”. Vari består då detta ”samröre”. Jo, att Vennberg och Caleb J Andersson ”så sent som 1942” medverkat med lyriköversättningar i tidskriften "Sverige-Tyskland".
Per Meurling, som kände Vennberg väl och umgicks med honom nära nog dagligen i slutet av 30-talet och under 40-talet, har en annan version att ge. Meurling skriver ("Expressen" 8. 9. 1969): ”Själv var jag under åren 1939-1947 kommunist, men Karl Vennberg var det aldrig - lika lite som han någonsin hyste annat än avsky för nazismen.” Längre fram i samma artikel återger Meurling ett samtal han och Vennberg förde. Vennberg sade: ”Man kan förstå eller söka förstå allt levande i dess ständiga förändringar, känna smärta och medkänsla. Men hur ska man kunna fatta eller begripa den oändliga råheten och vidrigheten hos en Hitler? Nazismen är för mig, och har alltid varit, det vedervärdigaste jag upplevt i livet.”
Men att påstå att Karl Vennberg var nazist, där går gränsen.
 Kulturens webredaktör Mats Holmlund Till toppen av sidan |
