Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKultur
TORSDAG 16 SEPTEMBER 1999
  

Förtalet av Vennberg

Lars Gustafsson
Foto: LARS ROSENGREN
ANDERS PAULRUD frågar sig hur Lars Gustafsson kan peka ut Karl Vennberg som nazist
Återigen utpekas Karl Vennberg som nazist.
  Den här gången är det författaren Lars Gustafsson som står för den litteraturpolitiska smutskastningen. I en skenbart förströdd liten bok, "Strövtåg i hembygden", som utges i samarbete mellan två ansedda institutioner, Natur och Kultur och Västmanlands Läns Tidning, skriver Gustafsson följande:
  ”I markant skillnad från sådana senare onödigt hyllade författare ur nästa generation som Per Olof Sundman eller Karl Vennberg som i ungdomen föll och föll djupt i det nationalsocialistiska hålet, hör Silfverstolpe och Sten Selander till dem som reste omkring på militärförbanden och högt och tydligt förkunnade Sveriges plikt att värja sin demokrati och sitt oberoende. Den unga modernistiska falangen i Sverige, elitär, antidemokratisk, fientlig mot allt som liknar vardagsliv avfärdade dessa poeter som hopplöst förlegade.”
  Därefter dristar sig Gustafsson till mera allmän karaktäristik av Vennberg: ”Silfverstolpe tog på det moraliska planet ett steg som Karl Vennberg aldrig hade karaktär eller vilja till, nämligen steget från regionalism till universialism.”
  Inom parentes kan nämnas att Gustafsson som ett, om än något komiskt, bevis för Silfverstolpes utveckling från regionalism till universialism väljer att citera ur dennes dikt "Hemland": ”Hemland-/stenarna kunde jag peka ut,/ björkarna kände jag alla.../”

Lägg märke till hur Gustafsson väljer att sammanföra Per Olof Sundman och Karl Vennberg. Den förre var bevisligen nazist; den frågan får väl anses som utredd vid det här laget. Men var Vennberg nazist? Föll han ”djupt ner i det nationalsocialistiska hålet”.
  Det skulle vara intressant att se vilka belägg Gustafsson anser sig ha för sitt påstående. Att påstå att denne, i sina bästa stunder, gudabenådade poet i det här fallet har ett alltför furstligt, för att inte säga fiktivt förhållande till sanningen och källorna, är ingen överdrift.
  Man får gå tillbaka till åren 1934-35. I Karl Erik Lagerlöfs gedigna doktorsavhandling "Den unge Karl Vennberg" (Bonniers 1967) finns ett kapitel som heter ”Krisåret 1935”. Lagerlöf, som till stor del grundar sin framställning på Vennbergs egna dagböcker från tiden, visar hur Vennberg slits mellan olika politiska och moraliska problemställningar. Han är medlem i Clarté. Om nazismen säger han att den ”ingenting annat är än privatkapitalismens sista utväg”. Vennberg tar del av Örnulf Tigerstedts konserthustal till Sveriges gymnasister, "Den nye puritanen", där denne med yvig retorik förordar att det nationella och det sociala bör sammansmältas. När detta tal senare trycks i bokform ("Skott i överkant") blir anknytningen till nazismen tydligare därför att vissa formuleringar från föredraget byts ut. I ett brev till Karl Erik Lagerlöf (20 feb. 1956) skriver Vennberg att Tigerstedts tal gjorde ”ett nästan överväldigande intryck” på honom.

På sommaren 1935 reser Vennberg till Tyskland för att läsa tyska i Jena. I några artiklar i "Sydsvenska Kuriren" (18, 21 och 23 januari 1936) rapporterar Vennberg: ”Våra lärare hade uppbyggt oss i allena saliggörande hitleristisk tro, vi hade känt oss riktigt gripna av all denna tro.” Men senare när han börjat ”se bakom kulisserna” skriver Vennberg: ”Det börjar bli alltmer tydligt att denna prisade folkgemenskap ingenting annat är än en borgarklassens triumferande enhetsfront i arbete för revanschkrig. De tunga bördorna får den tyska arbetarklassen bära.”
  Ett år senare, i april 1936, skriver Vennberg till sin vän Holger Ståhle: ”Jag vet att Hitler och Mussolini gett sitt lands ungdom något att leva för, ett obönhörligt och ofrånkomligt krav, undantaget all reflexion och analys. Livets jämvikt kan inte återställas på annat sätt. Friheten är ett gudomligt privilegium, som bland människorna bara leder till trist förfall.”
  1944 recenserar den av Gustafsson apostroferade Sten Selander "Halmfackla", Vennbergs genombrottsbok. Selander, som tidigt intresserade sig för modernismen, skriver en i huvudsak positiv recension, men påstår också att dikt nr Xl i "Rekviem" kom ”farligt nära intellektuell nazistisk ideologi” (SvD 28.8 1944). Jag har ingen riktig uppfattning om Selanders känslighet inför lyrik, men här är den dikt av Vennberg som anses vara nära nazistisk ideologi. Döm själva:

    ”Att leva i handling
    att söka sitt jag i handling
    inte i livlös tanke
    inte i blindfödd känsla
    människor lever omkring mig
    jag är inte ensam
    livet lever i mig
    i allt
    Hur olösligt avlägset främmande
    allt det förflutna

    att leva
    inte i självvalt förfall
    inte i frivillig stympning
    men i lösta samvetens handling
    att söka sitt jag i sitt folk
    att leva
    att offra med glädje
    enig med sin stam och sitt land
    i myt och framtid”

  Några brev, några dagboksanteckningar, en dikt... Här är alltså ”bevismaterialet” för att Vennberg skulle varit nazist.
  Men det är som sagt inte första gången som Vennberg utpekas som nazist. I en understreckare ("Vennberg och den gamla vanliga skamligheten." SvD 27.3. 97) skriver Peter Luthersson om fiendeskapen mellan Vennberg och Selander, men Lutherssons verkliga ärende är att på ett insinuant sätt stämpla Vennberg. Luthersson använder formuleringar som ”kallhamrad spaltfigther” och ”politiska irrfärder” för att komma fram till Vennbergs ”samröre med nazismen”. Vari består då detta ”samröre”. Jo, att Vennberg och Caleb J Andersson ”så sent som 1942” medverkat med lyriköversättningar i tidskriften "Sverige-Tyskland".

Per Meurling, som kände Vennberg väl och umgicks med honom nära nog dagligen i slutet av 30-talet och under 40-talet, har en annan version att ge. Meurling skriver ("Expressen" 8. 9. 1969): ”Själv var jag under åren 1939-1947 kommunist, men Karl Vennberg var det aldrig - lika lite som han någonsin hyste annat än avsky för nazismen.” Längre fram i samma artikel återger Meurling ett samtal han och Vennberg förde. Vennberg sade: ”Man kan förstå eller söka förstå allt levande i dess ständiga förändringar, känna smärta och medkänsla. Men hur ska man kunna fatta eller begripa den oändliga råheten och vidrigheten hos en Hitler? Nazismen är för mig, och har alltid varit, det vedervärdigaste jag upplevt i livet.”
  Om det upprepade gånger påstås om en person att han var eller är nazist ”blir” han nazist. Så fungerar tyvärr en del av den svenska offentligheten. Och så går det till när det berömda ”problemformuleringsprivilegiet” blir synonymt med ”förtal”.
  Att Lars Gustafsson, ”vår tids största svenska författare” om man får tro Carl Bildt, är fixerad vid att förtala folkhemmet har man vant sig vid. Hans nya bok Strövtåg i hembygden avviker därvidlag inte från mönstret. Att Gustafsson talar om ”sossifieringen” och om ”kooperativa korvkiosker” och ”den vanliga folkrörelseägda medelmåttigheten”, och att han på den servile undersåtens vis slickar hela kungafamiljen i deras bernadottska ändalykter är väl inte mycket att säga om. Vem bryr sig?

Men att påstå att Karl Vennberg var nazist, där går gränsen.
  Jag har för tillfället ingen klar och entydig uppfattning om ordet ”anständighet” eftersom det är så urvattnat, men nog är det skamligt att som nazist stämpla en människa som i över femtio års tid i offentligheten stod till vänster samtidigt som hans främsta uttryck bestod av skepsis och tvivel. Det blir inte mindre skamligt av att Vennberg inte längre är i livet och kan föra sin talan.




 DEBATTER
Läs alla artiklar i debatten om vänstern och pressen
Våra artiklar om kriget i Kosovo

 SURFGUIDEN
Medeltiden och nätet

 BOKBANKEN
Sök bland hundratals bokrecensioner

 
 VECKANS SIDOR
Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag

 TIPSA OM NÄTKULTUR
Skicka dina bästa kulturlänkar till oss

 REDAKTIONEN
Kontakta medarbetarna på kulturredaktionen

 FLER KULTURARTIKLAR

Kulturens webredaktör Mats Holmlund

Upp Till toppen av sidan