I Aftonbladet konstaterade Claes Wahlin att det handlade om akupunkturens brister: "Tre saker rår denna kinesiska praktik inte på, dåligt självförtroende, olycklig kärlek och existentiell ångest.
-- En man med namnet Robert sitter i ett hotellrum vid Seines västra strand och försöker ringa sin älskare i New York. Rummet är samma som Sartre en gång skall ha bott i och Robert har vissa problem med telefonsamtalet och med nattsömnen. Denna historia interfolieras med den opiumberoende Cocteaus resa tillbaka från New York 1949 och med den heroinberoende Miles Davis kärleksaffär med Juliette Greco i Paris vid samma tid.
På så vis gestaltas de mänskliga predikament som inte ens akupunktur hjälper mot. Men som publik riskerar man att bli både hög och beroende. Robert Lepage blandar musik, film och bild med sitt eget fysiska, virtuosa agerande. Föreställningen är koreograferad med en sällan skådad exakthet och precision."