En text som gör andra krumelurer än vi är vana vid är historien om Lilla Geo eller Flickan som kunde lura döden (Brombergs förlag). Rose Lagercrantz har skrivit berättelsen om henne som såg till att födas fast det var minst av allt passande. Hon som, trots att hon var så liten och närsynt att hon måste bära stora tjocka brillor, på ett märkligt sätt inte bara kunde lura döden utan på sätt och vis också genomskåda själva livet. Dotter till en fattig sömmerska. Fosterbarn hos tjocka snälla tant Julia som älskade att laga mat och alltid sprang ut i trädgården med soppsleven beredd för avsmakning. Stelfrusen ung kvinna i krigets Paris. Olyckligt kär och sen gift med en annan av dem som livet tufsat till är Lilla Geo.
'Katten tar en råtta / JAM säger katten' - ur Barbro Lindgrens / Eva Erikssons "Här är det lilla huset" (Eriksson & Lindgren)
Ingen traditionell barnbokshjältinna utan en märklig personlighet. Rose Lagercrantz text smakar torrsött och timjan av dammig parisisk trappuppgång. Ib Spang Olsens svartvita illustrationer är ojämna men på vissa uppslag så levande att värmen från lilla Geos nackgrop känns mot boksida.
Av en annan tid än vår doftar också Jan Lööfs bilder till Carl Johan De Geers genialt enkla bilderbok Örnis Bilar (Bonniers/Carlsen). Här finns gårdag och morgondag i mustig förening när lille Örni i drömmarnas land får hoppa strömhopp med sig själv rätt ner i hjälteskorna. Stockholms Södermalm så vänligt men också en aning farligt avbildat och så den lyckliga igenkänningen när en hel rad av de Lööfska och De Geerska bok- och tevehjältarna vimlar i folkvimlet på Hornsgatan.
Lillputten Örni får för ett ögonblick magin att dirigera verkligheten. Brandkapten och chef för bärgningsbilarna, vad kan en liten palt mer önska.
Kanske då att ha fått vara med när Kasper fortfarande gick omkring i världen, på den tiden det fanns "sjung och sprutt överallt och mycket kackel i allting..." (Kaspers alla dagar, Alfabeta). Thomas och Anna-Clara Tidholm har än en gång skapat ett litet förunderligt och anarkistiskt bokbarn tillsammans. I Anna-Clara Tidholms gul-brun-grön-röda böljande landskap skuttar Kasper omkring som en fantasins frälsare. Överallt där han drar fram i sin bjällermössa blir det så himla mycket roligare. Kasper är förstås ingen annan än en skrönornas Messias, en sån som vi behöver i obegränsat antal, någon som får oss att skratta åt det pompösa och njuta av det lilla.
Pia Huss