Förra året kändes det som om hela barnbokssverige var på flykt in i en trygg värld av pekböcker, faktaböcker, klassiker och nyutgåvor. Som om man inte läng
re vågade sig på djärva satsningar, utan vältrade sig i dinosaurier och djurböcker. Men i år har sannerligen förlag, författare och illustratörer kommit alla mina farhågor på skam. Tack för det! Inte nog med att det totala antalet barnböcker har ökat, allt fler av dem - i år 220 stycken - är spritt nya svenska historier. Fantastiskt!
Johannes,4 år, och Ruben, 118 - klokhet och livsbejakelse i Viveca Lärn Sundvalls/-Olof Landströms 'Ruben' (Rabén & Sjögren).
Det är inte fråga om någon urvattning, tvärtom är de flesta av enastående kvalitet. Ungdomsboken har en guldålder, och för övrigt är det bilderböckerna som blommar mest. Antalet faktaböcker har minskat något, tack och lov, och de som är kvar är mycket bättre. Men bäst av allt är att vi tycks ha kommit tillbaka till det gedigna berättandet. Det finns otroligt många bra berättelser i år, med imponerande bredd och uppfinningsrikedom.
En del har ett slags 50-talsstuk med rena äventyrshistorier. Det är en festlig genre-återkomst: min absoluta favorit är Anna Bengtssons Ballongexpeditionen (Alfabeta), om en myrornas modiga upptäcktsresande vid namn ingenjör Iver-Larsen, som trotsar Professor O'nejs skepsis och avreser mot "jättemyrornas" land. Äventyret beskrivs i komiska dagboksanteckningar. Och vilka bilder! Inte undra på att hon fått Elsa Beskow-plaketten.
Men även Örnis bilar (Bonnier/Carlsen) av Carl Johan De Geer och Jan Lööf, är ett härligt bidrag till genren. De frossar i pojkfantasier där brandutryckningar och bärgningsbilar har huvudrollen tillsammans med Örni som är stadens hjälte. Ytterligare exempel är Ofelia Franssons Godnattresa (Bonnier/Carlsen) av Måns Gahrton och Johan Unenge. Det bästa de gjort hittills, och trevligt nog på vers. Och även Liten på Alfabeta, av Ulf Stark och Anna Höglund, handlar om vilda äventyr, med den extra komplikationen att det är en pappa som blivit barn på nytt. (Årets Jugendlitteraturpreis i Tyskland.)
Det dräller faktiskt av vers i år, trevligt nog. Jag är övertygad om att rim och ramsor är viktigt för barns ordförtjusning. I år kan de glädja sig åt Gunilla Hanssons och Cecilia Torudds versberättelse Olivias nya klänning (Rabén & Sjögren) om den olyckans dag då Olivia plockar maskrosor i nya kläder. Eller kanske Spöket i köket av Lennart Hellsing och Gunna Grähs, en härlig kombination (Eriksson & Lindgren). En underbar skröna om vad som (eventuellt) har åstadkommit kaos i köket. Grähs på bästa humör, med knalliga plakatfärger och t o m bokstäverna indragna i den vilda galoppen.
Vardagstragik i den charmfulla versberättelsen 'Olivias nya klänning' av Gunilla Hansson/Cecilia Torudd (Rabén & Sjögren).
Bland uddaböckerna vill jag gärna lyfta fram debutanten Clara von Zweigbergks kärlekshistoria Fågelmannen (Bonnier/Carlsen) med härligt originella bilder och en önskeuppfyllande hjältesaga, liksom veteranerna Viveca Lärn Sundvalls och Olof Landströms festligt spattiga historia Ruben (Rabén & Sjögren), där det är Johannes, 4 år och Ruben 118 år som får stå för klokhet och livsbejakelse. Men det är Lena Klefelt som med sin Otto och Stures hemliga liv (Eriksson & Lindgren) riktigt fått hjärtat att klappa.
Skriven ur tygdjurets perspektiv, en passionshistoria med kärlek och svartsjuka - och rädslan för att inte vara någon. Klefelts böcker är pärlor av spänning och humor för de minsta. Mycket spännande - och sann är också AJ av Ann Forslind (Alfabeta), om en liten tjej som hamnar på sjukhus. Här får det farliga vara farligt. Lättnaden blir så mycket större sedan.
Siv Widerbergs Se så många barn (Rabén & Sjögren) om barnet i konsten blir till en märkvärdig och uppfordrande bild av hur barn haft det genom tiderna. Fantastiskt. Och Dan Höjers och Gunna Grähs Puss & dass & pantalong (Rabén & Sjögren)är en urfestlig, respektlös och suverän bok om pussens, behåns, spottandets, födelsedagens och aprilskämtets historia. Missa inte dessa böcker!
Högläsningsböcker är det gott om i år, och många är fina. Bland de intressantaste finns Aino Trosells Jäntungen (Lindelöws) om en bardom i Norrland där mor hade resanderum för mer eller mindre fulla skogsarbetare. Frispråkig, ocensurerad och rolig, men inte utan blänk av allvar. En härlig barnboksdebut. Rose Lagercrantz har i år skrivit Lilla Geo, eller flickan som kunde lura döden (Brombergs) med fabulöst vackra illustrationer av Ib Spang Olsen. En slags konstsaga i HC Andersens efterföljd; en riktig slukarbok med allvar, ömhet och ett drag av envis optimism.
En lika oväntad som rolig utveckling av författarskapet. Helena Dahlbäck har med Litet djur i fara (Alfabeta) skrivit en opretentiös men festlig liten berättelse om Camilla som räddar små djur och Björn, som till en början är den värsta tänkbara sommargrannen! Eva Lindströms osentimentala illustrationer ger karaktär åt historien, inkännande och humoristiska.
Bland böckerna för nybörjarläsarna - denna svåra genre! - har jag hittat två pärlor: dels Jujja och Tomas Wieslanders Dagspöket (Natur och kultur) som med Jens Ahlboms teckningar får seriekaraktär. Oj, vad jag skrattat åt dessa osannolika upptåg, där läsaren har ett hemligt övertag och vet mer än bokens figurer. Dels gillar jag helhjärtat Lasse Anrells och Jens Ahlboms Rock-Jimmy (Bonnier/Carlsen) om Jimmys rätt vardagliga problem på fritids, och hur man kan ta ett stadigt grepp om tillvaron - om man bara vågar!
Annika Holm skriver i Hotell Granen (Rabén & Sjögren) en ovanligt uppriktig text om hur vuxna kan bära sig åt när prestigen slår till. Spännande och ändå vardagligt om att gå vilse på fjället. Kerstin Johansson i Backe gör något liknande i Solgatan (Tiden) där elvaåriga Karolina bittert tvingas acceptera att hon inte får gå i realskolan av religiös smalnästhet, trots att mamma tidigare lovat. Ett porträtt av maskrosbarn ovanför polcirkeln.
En riktig killbok har Arne Norlin skrivit med FC Stjärnan (Alfabeta), en fotbollshistoria av en typ jag ibland läste som barn, och som håller även för den som inte vet nåt om fotboll: spännande, klok, och med sådär lagom revansch på slutet. Av allvarligare kaliber är Niklas Rådströms Robert och den osynlige mannen (Bonnier/Carlsen), om hur det kan kännas att en dag vakna och ha förlorat synen. En berättelse om att växa som människa och komma till tals med sitt eget öde. Eftertänksamt och engagerande.
Och sen en riktig överraskning (det borde det antagligen inte vara): Ulf Nilsson som skrivit om de fyra evangelierna, och lagt orden i munnen på en romersk pojke Titus, som träffar dem alla på sina resor med fadern som är köpman med fartyg.
Han sitter vid deras fötter, och frågar vad de egendomliga berättelserna betyder. Mästaren och de fyra skrivarna heter boken, i Natur och Kulturs serie Stora Skattkammaren, och det är en bok vars språk blänker och lever. Här ställs alla de existentiella frågorna.
Det är inte alltid lätt, men det är mödan värt! Och med underbara illustrationer av Marianne Enqvist, Anna Höglund, Fibben Hald och Rembrandt! Denna historia om Jesu liv och död är utan tvekan årets djärvaste barnbok. Vilket vidunderligt barnboksår!
Margareta Norlin