Båda har sitt speciella sätt att berätta om vad som händer. Johan skriver dagbok. I den är han en modig indian, Tappra björnen. I den fiktiva världen är han aldrig rädd. Han bor i en tipi, som pappan monterat på balkongen. Där lyckas han dölja den fruktansvärda rädsla och ångest som han känner inför Peter
Festligt och respectlöst om bl a pussens, behåns och spottandets historia i 'Puss, dass & pantalong' av Dan Höjer och Gunna Grähs.
Men hur avreagerar sig Peter? Han har också byggt sig en fiktiv värld, där han är den alltid segerrika dykaren. Här finns öppenhjärtliga beskrivningar hur han ytterligare skall ge sig på Johan. Peter skriver inte dagbok utan talar in på band. I både Peters monologer och Johans brev till dagboken blandas det verkliga livet med fiktiva. (De vuxna finns med, och det handlar både om ölande pappor och om vänliga men litet taffliga försök att ställa till rätta).
Eva Wikanders två böcker handlar om ensamhet, inte bara bland barnen. Men böckerna gör mig inte modlös. Det finns vuxna som förstår att första steget att mota bort rädslan och ensamheten kanske kan vara att får hjälp att kliva ur den fiktiva världen och våga stiga in i den verkliga.
Och så till antologin En bok för livet, sammanställd av Harriet Alfons och Margot Henrikson (Rabén & Sjögren). Det är en ungdomsbok, med spännande illustrationer och bidrag från det mest oväntade håll, som pendlar mellan djupt avklarade inslag till tankesprång och idéer.
Den kan ge mersmak. Jag har särskilt fäst mig vid två bidrag. Det ena är Helig sak av Barbro Lindgren ur hennes bok Bladen brinner, om hur man så småningom hittar sig själv, det andra ett kärleksbrev från en 21-årig dansk motståndsman, Kim, till sin flickvän dagen innan han skall arkebuseras. Det är autentiskt och ett av de finaste jag läst.
Qui Nyström