På bokhandelsdiskarna just nu ligger två nya romaner för mellanålderns barn: I en gåtfull spegel och Julmysteriet (Rabén & Sjögren, i översättning av Mona Eriksson). Båda är laddade med den speciella mix av gåtfullhet, mystik och filosofiska reflektioner som utgör Gaarders kännetecken. Till hans litterära grepp hör också att låta två världar spegla sig i varandra.
I den förstnämnda kommer en slagfärdig ängel till tals med cancersjuka Cecilia som befinner sig i livets slutskede. Frågor kring kropp och själ och ande ventileras på hög men lättfattlig nivå. Tillvarons gåtfullhet byts i den vintrigt vackra slutscenen, när den unga flickan lämnar sitt kroppsliga skal, mot helhetens ro och frihet.
Utan att läsaren har ett religiöst förhållningssätt bör en I en gåtfull spegel ha mycket att ge den som funderar över livet och dess mening. Detsamma gäller familjeboken Julmysteriet som Jostein Gaarder skrev i tjugofyra avsnitt för norsk radio 1992. Handlingen förs fram på flera plan samtidigt och resan genom Europa, som tycks vara ett fast tema i Jostein Gaarders bildningsromaner, går genom tid och rum mot julens ursprungsstad Betlehem.
En makalös saga om lamm och barn och änglar och om ett pilgrimståg med julevangeliets aktörer i täten berättas för unge Joakim som varje dag hittar ett nytt avsnitt när han öppnar luckan på sin adventskalender.
Att barn filosoferar och gör sig mytiska föreställningar om världens uppkomst och ursprung tar Tomas och Anna-Clara Tidholm till vara i den djupt symboliska och konstnärligt starka bilderboken Kaspers alla dagar (Alfabeta). Tomas anlägger legendens troskyldiga tilltal och Anna-Clara bjuder en yta som ser enkel, närmast barnslig ut. Kaspers äventyr speglar en livsstil, ett barnaskap i världen.
Vad som predikas är kort och gott frihetens evangelium. Franciscus, kallad Herrens gycklare, och Jesus själv, ofta skildrad som dåre eller clown, utgör modeller till barnboksfiguren, vars lekfulla attityd bör vara en utmaning för det kyrkliga etablissemanget.
Gunnel Enby