Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetHälsa
LÖRDAG 4 SEPTEMBER 1999
  

487 Pia Axelsson fick en allt tyngre arbetsbörda och ställde orimliga krav på sig själv. Det slutade med utbrändhet. Rehabiliteringen tog nio månader.

Allt spårade ur – jag gick som i en dimma Pia brände ut sig – blev sjukskriven nio månader
En dag brast allting.
  Pia, 38, den alltid glada och pigga, orkade inte gå tillbaka till jobbet.
  Hon var utbränd.
Utbränd!
Stress-sjukdomen som kryper allt längre ner i åldrarna.
Pias bästa råd
Här är Pia Axelssons råd för att undvika bli utbränd i jobbet:
Vänta inte med att söka hjälp.
Får du inte tag på rätt hjälp, fortsätt att leta.
Det finns alltid en väg tillbaka, hur mörkt det än ser ut.
Lär dig delegera arbete. Våga säga nej.
Våga vara dig själv. Be inte om ursäkt för den du är.
Gör sådant som du själv tycker är roligt och trivsamt – om det bara är så litet.
Våga vara lite ”tokig”. Det är inte farligt eller förbjudet att dricka ett glas rött vin på vardagskvällen.
Jobbet är viktigt, men inte allt. Du måste sätta livet i första rummet.
Var inte för otålig. Det kan ta flera år att bli frisk. Ge dig själv tid.
Våga prata öppet. Utbrändhet är inget skamligt.
Försök att varva ner, vila en stund, kanske en halvtimme, sen mår du mycket bättre.
Börja motionera. Promenera eller ut och spring. Det hjälper.
   – Jag kände en oerhörd skam när jag till slut blev sjukskriven, säger Pia Axelsson.
  – Men hela kroppen värkte. Allting spårade ur. Jag vägrade träffa folk. Gick omkring som i en dimma.
  Förskolläraren från Gånghester utanför Borås, ställde alltid oerhört höga krav på sig själv. Privat och i arbetslivet.
  – Jag kände att jag ville stå i centrum. Kunde ta på mig nästan hur stort ansvar som helst, säger Pia.
  Men 20 års erfarenhet från barnomsorgen ger ingen immunitet mot stress.
  Speciellt inte när arbetstakten och kraven hemma gradvis skruvas upp.
  Två heltidsanställda förskollärare med ansvar för 22 barn i sexårsåldern, det blev en alltför tuff arbetsbörda.
  Pia, som bor i en liten ort och känner barnen och deras föräldrar även privat, kunde aldrig koppla av.
  Hon försökte i det längsta hålla färgen. Skrattade och skämtade ofta.

En plågsam hemlighet
  Utåt syntes ingenting. Men hon bar på en plågsam hemlighet.
  Den orimliga arbetsbördan, det allt hårdare klimatet med nya, och allt större barngrupper, höll sakta men säkert på att krama ur Pias sista krafter.
  – Förstod att det var något fel när jag inte längre ville gå till affären av rädsla att träffa arbetskamrater, grannar eller barnens föräldrar, säger Pia.
  Livet som heltidsarbetande flerbarnsmamma är sannerligen ingen dans på rosor. Men den verkligheten delar Pia Axelsson med väldigt många människor.
  Detta var något annat. Något som Pia själv inte förstod. Hon märkte inte hur hon tog på sig mer och mer ansvar.
  Inte förrän trötthet och värk började plåga hennes kropp.
  På Skogsgläntans förskola försökte Pia hålla skenet uppe. Ingen utomstående förstod hur dåligt Pia egentligen mådde.

Ingenting kändes roligt
  – Ingenting kändes längre roligt. Jag grät ofta när jag kom hem från jobbet. Blev lätt irriterad på mina barn och min man. Ja, allting började spåra ur. Självförtroendet sjönk till botten, säger Pia.
  Sent, alltför sent, sökte Pia hjälp.
  Husläkaren vid City-kliniken i Borås, Bengt Pettersson, lyssnade noga. Han kände igen symptomen, utbrändhet, och sjukskrev Pia.
  Sjukgymnasten, Hans Grönlund, tog sig an Pias värkande leder.
  – Kände mig lite skamsen när jag gick till Kommunhälsan. Det är inte fint att prata om utbrändhet. Men jag måste säga att jag möttes av stor förståelse, även från min rektor, säger Pia.
  Under en kort tid tog Pia de antidepressiva ”lyckopillren” Cipramil och Zoloft.
  – Kände mig lugn, men lite handlingsförlamad, så jag slutade ganska snart, säger Pia Axelsson.
  Pias hela rehabilitering tog nio månader.
Tomas Sjöman
Tomas
Sjöman

  I dag jobbar hon heltid igen.
  – Jag har lärt mig mycket av vad som hände. Jag kan delegera, säga ifrån, ge mera tid åt mig själv. Simning och jogging får mig att skingra tankarna och att må bra fysiskt.