  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Micke drabbades av parkinsons sjukdom
 I slutet av 80-talet och början av 90-talet var Highway Stars ett av de mest bokade banden i folkparkerna.I dag kan gitarristen Micke ”Ville” Wiström inte spela längre och han har gått ner över 30 kilo. Han lider av sjukdomen parkinson.
Micke ”Wille” Wiström kan förstå att vissa misstänker att han är ett fyllo, eller kanske lite rubbad i största allmänhet. Ty sjukdomen tar sig sådana uttryck som sluddrande tal, märklig, aningen svängig gångstil och överrörlighet som inte går att styra. Sjukdomen kan också medföra att de muskler i ansiktet som visar hur vi känner, upphör att fungera, liksom hela det naturliga kroppsspråket. En parkinsondrabbad person kan se uttryckslös ut vilket också det leder till missförstånd. Inga skakningar Sedan Micke fått sjukdomen har han bittert fått erfara att man aldrig ska döma någon efter hur de beter sig. Att man faktiskt kan ha svårt att gå och att röra sina lemmar som man vill bara därför att man är sjuk. Däremot har Micke INTE som många andra parkinsonsjuka de klassiska skakningarna. – Det finns lika många olika uttryck för den här sjukdomen som det finns drabbade, inget fall är det andra likt. Med Highway Stars var det rock'n'roll, brudar och bärs, utklädd till figuren Gäry Diesel for Micke land och rike runt. Det livet är sedan länge förbi, och Micke lämnade det redan innan Highway Stars slutade som band. En av anledningarna var att han tröttnat på det, en annan var att han inte kunde spela så bra längre. – Då visste jag inte vad det var, kände bara att fingrarna inte riktigt lydde längre. Micke själv misstänker att han haft sjukdomen ända sedan 30-årsåldern. – Fast jag klandrar inte läkarna, när det gäller parkinson finns inga enkla svar, det går inte att ta ett blodprov och så är det klart. Det tog ett år innan han fick sin diagnos – och först reagerade han med lättnad. – När jag började med medicinen så orkade jag mycket mer. Dessförinnan satt jag mest apatisk i soffan och käkade mat eller godis. Nu utnyttjar jag den tid jag har. – Problemet är ju då att sjukdomen hindrar den här kreativiteten och att det är svårt att ta rätt doser, säger Micke.
Hur undviker man att bli bitter när man inte kan leva som man brukar längre?– Jag kommer bara ihåg de roliga sakerna och det är bara det jag saknar, sedan tvingas man mogna fort som fanken vare sig man vill eller inte. Jag fick min diagnos , sedan träffade jag min sambo och fick barn, dessutom fick jag jobb. Det är jag på ett sätt väldigt glad och tacksam över. Samtidigt ska man komma ihåg att sjukdomen påverkas negativt av stress och att på det sätter gå från noll till hundra är inte bara positivt och den här situationen är naturligtvis påfrestande också för min sambo. – Men utan henne och utan min förstående arbetsgivare hade jag inte stått ut, säger han tyst. Micke funderar nu seriöst på att operera sig i hjärnan för att bli bättre.
Vad väntar i framtiden?– Jag säger precis som Michael J Fox , som också är sjuk, att på ett sätt är jag glad över att jag fått det här nu när jag är så ung. Det finns ju en chans att man hittar ett botemedel. – Nu kanske jag kan få i alla fall tio bra år till, hittar man botemedlet redan om ett år kan jag leva gott ännu längre, säger Micke med en antydan till ett optimistiskt leende i mungipan. |
Dödlighet:
Parkinsons sjukdom är inte dödlig.