En spruta till småbarnen skulle kunna göra vattenkoppor och bältros till minnen blott.
|
I västvärlden råder en misstro gentemot vaccinationer. Fastän det så länge påstådda sambandet mellan mässlingsvaccination och autism aldrig har påvisats och att nu flera färska undersökningar definitivt dementerar detta samband, härskar en osund skepsis ute i samhället, som vi barnläkare ofta råkar på.När journalisten Maria Carlshamre satte igång sin kampanj med att försöka bevisa att hennes barn fått autism av mässlings/påssjuke/röda hundsprutan (MPR) var hon ute i ogjort väder. Man kan förstå hennes reaktion ur ett psykologiskt perspektiv det kan självfallet föreligga en outhärdlig förtvivlan i att få ett autistiskt barn. Men när hon presenterade sin pojkes sjukhistoria i Expressen och i TV4 fanns andra tolkningsalternativ som låg närmare till hands kanske kombinerade med ärftliga anlag och faktorer som påverkar fosterliv eller födsel.
Varför spä
på sina kval med utlämnade anhörigas lidande? Ser de inte det etiskt kränkande i sin blottläggning?
Vaccinationer korrekt utförda är ett effektivt och rent immunologiskt verktyg som firat remarkabla triumfer i medicinens historia. Det är frivilligt att ta en MPR-spruta. Ingen tvingas därtill. Vill föräldrar i stället utsätta sina barn för grundsjukdomarnas faror står det dem juridiskt fritt att göra detta. Vi borde följa amerikanernas exempel och erbjuda barn skydd mot vattenkoppor. Dessa var också före oss vad gäller vaccinationer mot den fruktade bacillen hemofilus influenzae B, hjärnhinneinflammationers och kvävande struplocksinfektioners mara. Nu är riskerna reducerade och utvecklingen med vattenkoppor torde bli densamma.
Varför inte erbjuda en spruta till småbarnen redan om ett halvår på Barnavårdscentralen? Då lär vattenkoppor bli ett obehagligt minne blott för morgondagens föräldrar, likt mässling idag är för medelålders svenskar.
Sluta hyckla om integration för invandrare den finns inte
Dödsmisshandeln
av en svensk 17-åring med invandrarbakgrund i förorten Vårberg i Stockholm borde vara den sista varningssignalen: nu är måttet rågat vad gäller segregation, utanförskap, diskriminering och fattigdom. Segregation och diskriminering har pågått under många år och har skett med politikers, myndigheters, fackföreningars och näringslivets goda minne. Samhället bär ansvar för att tiotusentals ungdomar och vuxna, i huvudsak med invandrarbakgrund, utestängs från nästan alla samhällsområden och tvingas leva i ett ekonomiskt, socialt och politiskt utanförskap som leder till frustration, vanmakt och våld.
Det politiska systemet har totalt misslyckats med att skapa goda levnadsvillkor och framtidstro åt svenska ungdomar med invand-
rarbakgrund. De flesta tvingas leva i områden som är eftersatta och stämplade som problemområden. Men det är just där som politiker sparar mest och därmed försämrar den redan eftersatta kommunala servicen.
I dessa av etablissemanget, förutom under valtider, bortglömda områden blir en fattig ungdom en annan fattig ungdoms fiende. Fattiga ungdomar misshandlar och dödar varandra utan att förstå varför. Detta måste få ett slut!
De segregerades levnadsvillkor måste prioriteras av det politiska systemet. Politiker måste sluta att hyckla om en integration som vi alla vet inte är verklig. Det är dags för etablissemanget att på allvar börja skapa goda levnadsvillkor för barn och ungdomar som har glömts bort i landets marginaliserade områden. BASTA YA. DET ÄR NOG!
Med god vilja skulle följande omedelbart kunna göras:
Reella satsningar i segregerade områden beslutas av regering och riksdag. Fem miljarder kronor av det överskott som idag finns hos finansministern öronmärks till fattiga områden. Kommuner som exempelvis Stockholm avsätter ordentliga resurser till specifika satsningar i segregerade områden i huvudsak för ungdomar.
Den så kallade storstadssatsningen/ytterstadssatsningen får ny ledning: människor som är boende och förankrade i områdena där satsningar görs.
Kommunalpolitiker stoppar alla besparingar inom daghem, skolor, bibliotek, fritid och kultur i segregerade områden.
Kommunala bostadsbolag rustar upp förorternas bostäder utan att införa marknadshyror.
Kvarterspolis inrättas genast i varje segregerat stadsdelsnämnd område (poliser med invandrarbakgrund är ett måste).
Nya arbetsplatser, utbildningscentra skapas i de aktuella områdena, statliga och kommunala myndigheter lokaliseras dit.
Lokala stadsdelsnämnder väljs av de boende i varje område. Minst hälften av de valda i stadsdelsnämnderna ska vara unga människor och nämnderna ska också återspegla befolkningssammansättningen i områdena.
Jävlas inte mer med de segregerade. Satsa istället. Ta ert ansvar. BASTA YA!