Juan Fonseca: Sluta hyckla om integration för invandrare – den finns inte
Vaccinera våra barn mot vattenkoppor!
461 En spruta till småbarnen skulle kunna göra vattenkoppor och bältros till minnen blott.
Foto: ANDERS DEROS
Det samband mellan mässlingsvaccination och autism som vissa hävdar har aldrig kunnat beläggas, skriver barnläkaren Salomon Schulman. Den skepsis mot vaccinering som sprids i samhället är osund. Istället borde vi följa amerikanskt exempel och börja vaccinera småbarn också mot vattenkoppor, en sjukdom med ibland svåra följder.

Vattenkoppor är den mest smittsamma barnsjukdomen. På andra språk brukar den heta typ vindkoppor för att framhålla dess ettrighet. Ett helt dagis insjuknar när det prickiga gliet glider in genom dörren. Kopporna uppträder isolerade eller täcker hela kroppen likt en tät kliande matta. Febern gör sitt till för att ungen ska må uselt upp-
emot en vecka.
  Komplikationer kan slå till: i form av halsfluss, svinkoppor, blodförgiftning med invasiva streptokocker, lunginflammation, leverinflammation, hjärtinflammation, njurinflammation, ledbesvär, minskat blodplätteantal ibland med blödningar, vinglighet och darrningar på grund av lillhjärnspåverkan. Oftast har dock infektionen ett godartat om än besvärligt förlopp. Ändå räknar man med att fyra av tusen insjuknade läggs in på sjukhus och att 0,7 av 100 000 drabbade småbarn dör. Mest fruktad är hjärninflammationen. Den uppkommer företrädesvis när kopporna håller på att torka in. Då kan barnet slås ut och förbli handikappat resten av sitt liv.
  Barn som verkligen är i fara är nyfödda, kortisonbehandlade samt immunnedsatta patienter. Tonåringar och vuxna som inte haft sjukan riskerar att råka ut för oerhört besvärliga lunginflammationer.
  Det finns dock en bot för dessa otäcka hot. Även om man knappast törs nämna åtgärden i våra infekterade tider – med alla kampanjer mot mässlingsympning och dess påstådda samband med allvarliga åkommor.
  Vaccination mot vattenkoppor hjälper effektivt och undanröjer alla komplikationer. Därvidlag är det medicinska etablissemanget helt överens.
  I USA, landet med sparsmakad läkemedelspolitik, har vaccinationer hållit på i sex år. Man ger levande, försvagade virus. Enligt det senaste numret av forskningstidskriften New England Journal of Medicine är vaccination enbart av godo. Skyddet är utmärkt och sjukdomen börjar bli mer sällsynt.
  Man hyser dessutom förhoppningar om att den smärtsamma släktingen bältros, vattenkoppors upprepning i en äldre generation, kommer att minska i frekvens.

I västvärlden råder en misstro gentemot vaccinationer. Fastän det så länge påstådda sambandet mellan mässlingsvaccination och autism aldrig har påvisats och att nu flera färska undersökningar definitivt dementerar detta samband, härskar en osund skepsis ute i samhället, som vi barnläkare ofta råkar på.
   När journalisten Maria Carlshamre satte igång sin kampanj med att försöka bevisa att hennes barn fått autism av mässlings/påssjuke/röda hundsprutan (MPR) var hon ute i ogjort väder. Man kan förstå hennes reaktion ur ett psykologiskt perspektiv – det kan självfallet föreligga en outhärdlig förtvivlan i att få ett autistiskt barn. Men när hon presenterade sin pojkes sjukhistoria i Expressen och i TV4 fanns andra tolkningsalternativ som låg närmare till hands – kanske kombinerade med ärftliga anlag och faktorer som påverkar fosterliv eller födsel.
  En känsla av obehag inställer sig då Maria Carlshamre ställer ut sitt barn – försvarslöst och för evigt inpräntat i det mediala medvetandet – enkom för sin illa underbyggda hypotes skull. Andra har gjort likaledes: Åsa Moberg med sin ”Adams bok” där en manodepressiv make visas upp i all sin hudlöshet eller Laila Freivalds som i ett sommarprogram sökte ge glutenintolerans ett ansikte på sin tonårsdotters bekostnad.

   Varför spä på sina kval med utlämnade anhörigas lidande? Ser de inte det etiskt kränkande i sin blottläggning?
  Vaccinationer korrekt utförda är ett effektivt och rent immunologiskt verktyg som firat remarkabla triumfer i medicinens historia. Det är frivilligt att ta en MPR-spruta. Ingen tvingas därtill. Vill föräldrar i stället utsätta sina barn för grundsjukdomarnas faror står det dem juridiskt fritt att göra detta. Vi borde följa amerikanernas exempel och erbjuda barn skydd mot vattenkoppor. Dessa var också före oss vad gäller vaccinationer mot den fruktade bacillen hemofilus influenzae B, hjärnhinneinflammationers och kvävande struplocksinfektioners mara. Nu är riskerna reducerade och utvecklingen med vattenkoppor torde bli densamma.
  Varför inte erbjuda en spruta till småbarnen redan om ett halvår på Barnavårdscentralen? Då lär vattenkoppor bli ett obehagligt minne blott för morgondagens föräldrar, likt mässling idag är för medelålders svenskar.

Salomon Schulman
barnläkare

TYCK TILL
Tycker du att sjukvården ska börja vaccinera barn mot vattenkoppor?

Sluta hyckla om integration för invandrare – den finns inte
Dödsmisshandeln av en svensk 17-åring med invandrarbakgrund i förorten Vårberg i Stockholm borde vara den sista varningssignalen: nu är måttet rågat vad gäller segregation, utanförskap, diskriminering och fattigdom. Segregation och diskriminering har pågått under många år och har skett med politikers, myndigheters, fackföreningars och näringslivets goda minne. Samhället bär ansvar för att tiotusentals ungdomar och vuxna, i huvudsak med invandrarbakgrund, utestängs från nästan alla samhällsområden och tvingas leva i ett ekonomiskt, socialt och politiskt utanförskap som leder till frustration, vanmakt och våld.
  Det politiska systemet har totalt misslyckats med att skapa goda levnadsvillkor och framtidstro åt svenska ungdomar med invand-
rarbakgrund. De flesta tvingas leva i områden som är eftersatta och stämplade som ”problemområden”. Men det är just där som politiker sparar mest och därmed försämrar den redan eftersatta kommunala servicen.
  I dessa av etablissemanget, förutom under valtider, bortglömda områden blir en fattig ungdom en annan fattig ungdoms fiende. Fattiga ungdomar misshandlar och dödar varandra utan att förstå varför. Detta måste få ett slut!
  De segregerades levnadsvillkor måste prioriteras av det politiska systemet. Politiker måste sluta att hyckla om en integration som vi alla vet inte är verklig. Det är dags för etablissemanget att på allvar börja skapa goda levnadsvillkor för barn och ungdomar som har glömts bort i landets marginaliserade områden. BASTA YA. DET ÄR NOG!

   Med god vilja skulle följande omedelbart kunna göras:

Reella satsningar i segregerade områden beslutas av regering och riksdag. Fem miljarder kronor av det överskott som idag finns hos finansministern öronmärks till fattiga områden. Kommuner som exempelvis Stockholm avsätter ordentliga resurser till specifika satsningar i segregerade områden – i huvudsak för ungdomar.

Den så kallade storstadssatsningen/ytterstadssatsningen får ny ledning: människor som är boende och förankrade i områdena där satsningar görs.

Kommunalpolitiker stoppar alla besparingar inom daghem, skolor, bibliotek, fritid och kultur i segregerade områden.

Kommunala bostadsbolag rustar upp förorternas bostäder – utan att införa marknadshyror.

Kvarterspolis inrättas genast i varje segregerat stadsdelsnämnd område (poliser med invandrarbakgrund är ett måste).

Nya arbetsplatser, utbildningscentra skapas i de aktuella områdena, statliga och kommunala myndigheter lokaliseras dit.

Lokala stadsdelsnämnder väljs av de boende i varje område. Minst hälften av de valda i stadsdelsnämnderna ska vara unga människor och nämnderna ska också återspegla befolkningssammansättningen i områdena.

Jävlas inte mer med de segregerade. Satsa istället. Ta ert ansvar. BASTA YA!

Juan Fonseca
Stockholmare, boende i Kista