Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetDebatt
LÖRDAG 13 JANUARI 2001
 
  

Tore Andersson, Jack Elfving, Christer Elmehagen, Holger Eriksson, Wanja Lundby-Wedin , Sture Nordh och Lars-Eric Petersson: Informera oss om hela vårt pensionssparande!


Totalförbjud vapnet som ger cancer
RADIOAKTIVT Ammunition av utarmat uran undersöks av Snezana Pavlovic vid miljöövervakningsenheten på Belgrads institut för kärnfysik.
Foto: MIKICA PETROVIC/AP

Hur många har skadats av Natos radioaktiva ammunition i Kosovo? Sverige som EU:s ordförandeland har ett särskilt ansvar för att ta reda på sanningen. Regeringen bör verka för att vapnen förbjuds, skriver kulturredaktören på Helsingborgs Dagblad Sören Sommelius.

Larmrapporterna om leukemisjuka Natosoldater har chockerat land efter land i Västeuropa de senaste veckorna. EU-kommissionens italienske ordförande Romani Prodi har begärt en fullständig redovisning från Nato. ”EU måste få veta hela sanningen. Om det finns den minsta risk måste dessa vapen överges omedelbart”, sa Prodi i en intervju med den italienska radion (citerad i The Times 4/1 2001). Från Natohåll har man svarat med att säga att bruket av radioaktivt uran i projektilerna medför försumbara risker för militärer och civila. Prodis uttalande vållade irritation i Washington, där ledande Natotjänstemän (The Times 6/1 2001) var rasande över Prodis kommentarer, som man menade kunde ”piska upp en offentlig hysteri”.

Min gissning är att vi bara sett början av historien. Den gångna helgen hade hela 18 dödsfall i leukemi noterats bland före detta Natosoldater som tjänstgjort på Balkan i endera Bosnien eller Kosovo. I lördags rapporterades två leukemifall också bland danska soldater. Redan har flera länder krävt att EU ska utreda den laddade och kontroversiella frågan, vilket ordförandelandet Sverige kommer att få hantera.

I maj 1999 genomfördes i Haag konferensen Hague Appeal for Peace, med 8 000 deltagare från hundratalet länder. Konferensen invigdes av FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Dussintalet fredsnobelpristagare deltog liksom ministrar från de flesta europeiska länder. Men medierna svek. Så gott som inga svenska journalister fanns på plats, trots att bombningarna av Jugoslavien pågick och trots att det överallt under konferensen diskuterades olika aspekter av kriget.
  Haagkonferensens centrala dokument formulerade i 50 punkter en agenda för fred och rättvisa inför det 21:a århundradet. I punkt 47 krävde konferensen att allt bruk av ”utarmat uran” för vapen ska förbjudas i internationella överenskommelser.
  Dock har saken inte förrän nu fått massmedial genomslagskraft, vilket säger något om hur miserabelt våra medier fungerar i avgörande frågor.
  Radioaktiva granater användes för första gången under Gulfkriget. Siffror på 300 ton har nämnts. I Kosovo använde USA i Natos ”humanitära intervention” 31 000 projektiler med utarmat uran, tillsammans 10 ton. Nytt nu är att USA använt liknande granater också under de bombningar av Bosnien som 1995 föregick Daytonavtalet. Detta medförde risker för såväl civila som FN-soldater och personal i frivilligorganisationer men har hittills hemlighållits.
  Utarmat uran finns i stora mängder som en restprodukt vid framställning av uran till kärnvapen eller kärnreaktorer. Det är lönsamt för den amerikanska militärindust-rin: billigt (går inte att använda till något annat) och därtill effektivt pansarbrytande. Dessvärre är det extremt giftigt, både som tungmetall och genom sin radioaktivitet. Det förångas vid användning och kan vid storskalig användning åstadkomma allvarlig och permanent miljöförstöring.
  Den amerikanska militären har som väntat motarbetat FN:s legitima krav på redovisning av vilka geografiska mål som beskjutits med dessa projektiler, vilket hade underlättat sanering och skyddsåtgärder.

I oktober 1999 publicerade Unep (FN:s miljöprogram) en preliminär undersökning av konsekvenserna på hälsa och miljö av ”possible use of depleted uranium during the 1999 Kosovo conflict”, i vilken också svenska Statens strålskyddsinstitut deltog. Rapporten rekommenderade bland annat utmärkning och avspärrning av områden som utsatts för beskjutning med uranprojektiler, ”om det officiellt bekräftas att utarmat uran använts”.
  Ett och ett halvt år senare råder ingen tvekan. Nato har satt sina giftiga fingeravtryck i både Kosovo och Bosnien. Hittills har bara konsekvenserna för Natosoldater upprört. Civilbefolkningens än mycket mera utsatta situation i båda områdena måste nu akut utredas. Det är inte minst den svenska regeringens ansvar. Min förhoppning är också att vår regering i svensk tradition med kraft verkar internationellt för att dessa vapen en gång för alla förbjuds som otillåtna massförstörelsevapen, i ovannämnda Haagkonferensens anda.
Sören Sommelius
kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad, författare till flera böcker om konflikter och krig på Balkan, knuten till Transnationella Stiftelsen för freds- och framtidsforskning i Lund.



VAD TYCKER DU?
Ska Sverige verka för att förbjuda uranammunition?


Informera oss om hela vårt pensionssparande!
Genom att införa det nya ålderspensionssystemet och förändra flera av avtalspensionssystemen har intresset för pensioner kraftigt ökat under de senaste åren. Det orangefärgade kuvertet från Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ger oss numera årligen information bland annat om våra intjänade pensionsrätter och prognoser om den framtida pensionen. Genom valet till premiepensionen och vissa avtalspensionslösningar ges också den enskilde en möjlighet att vara med och påverka sin framtida pension. En ökad delaktighet som också förutsätter ökad information och kunskap.
  Den nuvarande demografiska utvecklingen i Sverige innebär att vår medellivslängd ökar. Vi får allt fler pensionärer som lever allt längre. Därför är det viktigt för varje människa att kunna bilda sig en uppfattning om vad den framtida pensionen kan komma att bli.
  Utöver den allmänna pensionen som alla löntagare omfattas av har flertalet också en avtals/tjänstepension knuten till sin anställning framförhandlad mellan arbetsgivare och fackförbund. Många löntagare har därutöver ett eget privat pensionssparande i försäkringsbolag.

Naturligtvis är den samlade bilden, helheten, av den framtida pensionen den viktigaste informationen för varje individ. För den som har lönedelar över 7,5 (cirka 275 000 kr), 10 eller 20 basbelopp utgör avtalspensionen en viktig påbyggnad av den allmänna pensionen, men den är även ett viktigt komplement för alla med löner under 7,5 basbelopp. För den som har haft flera anställningar under sitt yrkesliv finns ofta intjänad tjänstepensionsrätt i olika avtal och tryggandeformer, till exempel pensionskassor, pensionsstiftelser och pensionsbolag. Många löntagare har flera fribrev som vart och ett är en utfästelse om en framtida pension.
Även om vi nu årligen får information om vår allmänna pension, avtalspension och eventuella privata pensionssparande saknas en samlad överblick över hittills intjänad och sparad pension.
Vi efterlyser en sådan översikt. Därför vänder vi oss till alla aktörer på pensionsmarknaden. Tillsammans skulle vi kunna ge individen denna kunskap och information. Denna översikt skulle bli ett bra beslutsunderlag för den enskilde för att överväga och ta ställning till ett eventuellt eget pensionssparande. Med den moderna teknikens hjälp borde det vara möjligt att skapa en neutral plattform dit pensionsadministrationens alla olika aktörer ansluter sig. Inte ett stort samlat dataregister utan en teknisk lösning som ger den individ som så öns-kar en möjlighet att få en unik bild av just sin samlade pension.
Tore Andersson
Folksam,
Jack Elfving
OFR,
Christer Elmehagen
AMF Pension,
Holger Eriksson
PTK,
Wanja Lundby-Wedin
LO,
Sture Nordh
TCO,
Lars-Eric Petersson
Skandia


epost: debatt@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-562 528 99
växeln: 08-725 20 00

   

 
  FLER DEBATTARTIKLAR