  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Vi känner oss inte alls stämplade
Eva Kärfves förklaring är att vi föräldrar gärna tillgriper en dampdiagnos för att slippa känna skuld för våra barns svårigheter. Jag skulle gärna ta på mig skulden – om det bara kunde hjälpa mitt barn. Men damp är allvarligare än så. Det botas knappast av föräldrars sociala kompetens. Själv kom vi under två och ett halvt år att pröva det klassiska botemedlet, psykoterapi. Då gick min man, min son och jag hos två mycket välrenommerade psykoterapeuter, som ansåg att hans svårigheter var av psykisk natur. På två år skulle de kunna bota honom! Men han blev bara sämre. Vad var då orsaken till hans svårigheter? Förmodligen att jag, hans mamma, varit alltför symbiotisk. När jag berättade att vår son vägrat börja på dagis, lade terapeuten huvudet på sned och sa: Det kanske var du som inte ville släppa honom! Jag tänkte på hur förtvivlad jag varit, hur jag gråtit över att invänjningen inte alls fungerade. Hade det varit krokodiltårar? I rummet bredvid satt vår son med den andra terapeuten och spelade ishockeyspel eller lekte i sandlådan – denna kultplats i den klassiska barnpsykoterapin. En gång berättade terapeuten med röda kinder: Nu har han hällt en massa vatten i sanden! Ett trauma var på väg att lösas! DEN DAMP-DIAGNOS som vår son fick ett halvår senare var ett under av klarhet och vetenskaplighet i jämförelse med detta flum. Men det är den psykodynamiska förklaringsmodellen som totalt dominerat svensk barnpsykiatri i decennier. Våra erfarenheter är heller inte unika – mängder av damp-familjer har varit med om samma kränkande upplevelser. Damp-diagnosen beskrev i stället till punkt och pricka vår sons svårigheter med perception, aktivitetskontroll, motorik med mera. Äntligen kunde vi börja förstå hans problem och göra något åt dem! Och äntligen kunde han förstå sig själv, inte bara känna sig misslyckad och sämst! Ingenting av den skam eller stämpling Eva Kärfve talar om har vi upplevt. Tvärtom: ju öppnare vi talar om damp – desto mer ökar förståelsen. Eva Kärfves bok skapar däremot en ångest och skräck vi inte är betjänta av. Gunilla Boëthius
författare och journalist 
VAD TYCKER DU?Är det bra att tala öppet om olika sjukdomar och problem? Hyresrätten hör till framtiden
Den annonsen kommer ingen biluthyrare att gå ut med. Att ta samma pris för två produkter som marknaden värderar helt olika vore vansinne. Tyvärr har politiska beslut lett den svenska bostadshyresmarknaden till en sådan situation: utbud och efterfrågan är totalt ur balans. Särskilt illa är det i Stockholm. Årtionden av politisk klåfingrighet har resulterat i ett lapptäcke av lagar och regler som skapat ett system med reglerade hyror, inget utbud, ingen utveckling och en stor svartabörshandel. Svarthandel och bostadsbrist är facit av en icke fungerande bostadspolitik. Idag står nästan 70 000 personer i kö till stadens bostadsförmedling. Studenter lämnar Stockholm till förmån för andra städer. Det dränerar huvudstaden på kunskap samtidigt som företagen i regionen skriker efter arbetskraft. Hotet mot tillväxten har blivit en realitet. Barbro Engman från Hyresgästernas Riksförbund redogjorde (Aftonbladet Debatt 4/10) för just detta kaos. Bilden kan kompletteras. 
Ett första steg mot en bättre fungerande hyresmarknad är att avskaffa nuvarande hyresreglering och allmännyttans hyresnormerande roll. Hyresintäkterna ger idag inte på långa vägar täckning för nyproduktionskostnaden. Därför byggs det endast kommersiella lokaler, bostadsrätter och egnahem, de upplåtelseformer som inte är prisreglerade, samtidigt som befintliga privata hyresrätter i allt snabbare takt omvandlas till bostadsrätter. Utan hyresregleringen skulle en stor del av hyresgästernas pengar som nu försvinner in i den svarta ekonomin istället användas till nyproduktion och underhåll. Med en avreglering skulle även hyresgästerna få ta del av den trend mot ökad valfrihet och självbestämmande som genomsyrar samhället i övrigt. På en väl fungerande hyresmarknad ska hyressättningen kunna differentieras så att den speglar enskilda hyresgästers val av utrustning och egenskaper i lägenheterna samt den grad av service man vill ha. Hyresgäst och hyresvärd måste också kunna få träffa bindande flerårsavtal med möjlighet för hyresgästen att säga upp avtalet för avflyttning.
Varje hyresgäst betalar idag en månadshyra extra i fastighetsskatt. Ett andra steg mot en bättre hyresmarknad skulle vara att skattemässigt jämställa hyresrätten med andra boendeformer. Idag är hyresrätten pålagd såväl fastighetsskatt som bolagsskatt. Enklast vore att avskaffa fastighetskatten för hyresrätten helt.Hyresrätten är på väg att försvinna, trots att den borde vara mycket attraktiv i en storstad med stor rörlighet: hög servicegrad, kort bindningstid och frånvaron av kapitalinsats är starka skäl för att denna fina boendeform ska få utvecklas och höra framtiden till. Vi deltar gärna i seriösa diskussioner med hyresgäströrelsen och de politiska beslutsfattarna för att hitta lösningar på problemen. Det brådskar! Mats Cederholm
ordförande i Sveriges Fastighetsägareförbund Lars F Ericsson ordförande i Stockholms Fastighetsägareförening epost: debatt@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-562 528 99 växeln: 08-725 20 00 |
|
Mats Cederholm och Lars F Ericsson: