En vidrig rolig typ

Den här snubben är helt sjuk i huvudet, men tyvärr är det roligt. Jag trodde jag hade sjuk humor.
/Guidelines

Svar: En människa som får oss att känna oss friska.

Sluta-Ernsta-bloggen nästa?

Tammetusan jag kan inte slita mig från "Sommartorpet". Ernst Kirchsteiger är beroendeframkallande. Som socker. Som cigg. Som morfin. Som Caj P:s original.
Jag borde starta en AK, Anonyma Kirchsteigers. Hjälp till människor hooked on lyxtorp och skäggstubb. Kanske ihop med en sluta-Ernsta-blogg?

För övrigt, just det ja, jag har rakat av mig mitt "skägg" igen.
Fredrik

Kate Moss sjunger Divinyls

Vår Babyshambles-vän Pete Doherty som ju föreföll aningen borta redan med Elton John under galan - han hade en tändare i munnen! - lär ha blivit riktigt cracy och "irratic" efter giget. Inte ens Kate Moss orkade umgås med honom. Hon höll sig till några polare.
Men on a good note: Pete och Kate ska göra en cover av Divinyls gamla "I touch myself"! En klart frän gammal låt. De har redan gjort en demo. Pete spelar och proddar, Kate sjunger. Lär bli en fantastisk cover.
Om bägge lever så länge.
Fredrik

Tydligen ett bögcafé

Hm, när jag köper kaffe på Starbucks då vet jag att jag inte känner mig helt hemma. Det gjorde jag bara i yttersta nödfall i USA. Men här kändes en välkänd kedja trygg och fin och hemvan. Ungefär som att hitta ett McDonalds i Kina.
Men sedan, medan benen går, började jag minnas London. "Aha, här har jag ju varit förut, just det ja, där kysste jag henne, och därborta ligger den butiken, den puben, den parken". Mysigt.
Hamnade förstås i kaffegettot i hörnet Frith Street och Compton street.
Hade ingen aning om att Caffè Nero var bögkedja innan jag fattade varför herrar i avklippta skogshuggarskjortor och väldigt perfekta skägg var så oerhört trevliga mot mig. Eller så är det kanske bara Caffè Nero i just det hörnet som är en gayspot?

Shoppingen? Bah. Provade som en galning över halva östra London men köpte bara ett par skor, ett par blågula Miumiu på rea för 62 pund. Borde tagit den där Stone Island-jackaskjortan men Stone Island har ibland en för överdriven logga. Och så var jag supernära att slå till på en skitgrym grön Burberry-jacka men den kostade 500 pund och den var högst 400 pund-snygg. Om ens det. Dyyyrt.

Evan Mcgregor och Jane Krakowski spelar i "Guys & dolls" i West End, för övrigt.
Jolly nice ändå, London.
Virren

Just looking for another girl

Gomorron. För den som är intresserad så blev min så att säga officiella text om Live 8 såhär.
G8-mötet börjar dock på onsdag, det är protestmarschen i Edinburgh som börjar i dag.
Frågan är om de där åtta männen bryr sig om att Madonna sjöng att det är revolution på gång. Säger de: "Oj! Massa människor dansade i går, vi måste göra nånting NU". "Vi måste sluta sälja vapen till Afrika, vi måste ge dem anständiga lån, vi måste dela med oss av mediciner, vi köper hela Blairs förslag, de dansade ju!" Antagligen inte. Givetvis inte. Men droppen kanske urholkar stenen, som Peps uttryckte saken. I längden.
Nåja.
I don't want to change the world,
I'm not looking for a new England,
I'm just looking for another girl,
som Billy Bragg uttryckte saken i "A new England".

Sov bra i natt. Så är det inte alltid. Var rätt fried out efter tio timmar med rocken.
Nu ska jag krama av Filip med en snabb kopp kaffe innan han drar till Heathrow. Och sedan, tja, lalla London runt, undvika att gå vilse, läsa The Times, shoppa Clarks, träffa vår korre Christoffer Bjäreborn om han hinner, försöka att inte gå vilse, do the werewolves of London.
Fredrik




Warren, dagens plumpudding

"Werewolves of London" med Warren Zevon är dagens låt!
Virren

Var var Popsicle?

Britter hånglar väldigt mycket ser det ut som eller kan det vara nån form av projicering? Nån saknad? Hm. Låt oss inte överanalysera detta. De hånglar mycket. Överallt. Och är ofta pissed out of their minds.
En lång, lång dag, äntligen tillbaka på Kubrick-hotellet. Lååång. Inte bara världens största utan även världens längsta gala? 189 timmar plus sås. Eller, nästan 10. Tre timmar över tiden. Men då fick vi Pink Floyd.
Finalen med Sir Maccan blev i lamaste laget. En final ska innehålla Bob Dylan. Eller åtminstone Mick Jagger.
- De borde avslutat med ett återförenat Popsicle, tyckte Filip.
Tihi.
Godnatt. I morgon ska jag råna Selfridges på reade Aquascutum-kostymer. Ämnar se ut som Winston Churchill innan jag är klar med London. Eller inspector Closeau.
Fredrik

Robbie!

Wow alltså. "Feel" kan vara den bästa låten nånsin. Nävars. Men det kändes så. Satan vad Hyde Park välte.
Fredrik


Sting har tantrasex i timmar

Det stod en fånig halvgalning här och SKREK "Macca, skänk dina pengar till barnen istället för att spela". Fast Paul McCartney var inte i närheten, han intervjuades av BBC samtidigt. Jag fick lite lust att säga att Maccas pengar skulle ta slut på en vecka. Rockborgarna här försöker ju får oss - eller åtminstone G8 - att hajja att det rör sig om ett helt nytt tänk.
Men tja, vad vet man.
Sting levererade förresten. Sting! Vilken oerhört sinnlig man. Han har tantrasex i timmar och hans fru såg plastikfixad ut.
Ser oerhört mycket fram mot Robbie. Men folk börjar sakta droppa av nu, de orkar inte längre.
En del av britterna är för övrigt helt sanslöst plastered. Hooligans on bear.
Virren

Madonna och Loket

Madonna är stor. Madonna är het. Jag stod så nära scenen att jag kunde höra gospelkören i "Like like a prayer" utan förstärkare. Kändes det som. Vilken låt. Vilken gospel. Och:
"Hey mr dj put a record on I wanna dance with my baby". Med det där stolpiga syntbeatet. Och hon kan verkligen dansa. Madonna är stor. Madonna är het. Stackars henne att det såg ut som att hon hade värsta gäddhänget på tv-skärmen.
Och Jonna Sima messar fnissande nånstans ifrån att flera hundratusen (snarare miljoners miljoner) såg Loket Olsson eftersom han ju är med i videon som spelades bakom Madonna. Sant. Loket är stor.
Och det får mig att tänka på att jag såg regissören Jonas Åkerlund på "Världarnas krig"-festen i veckan. Hans hår var väldigt platt.
Fredrik

Bjurman såg Anna Nicole

Bjurre meddelar backstage från Live 8 i Philadelphia att han just såg Anna Nicole Smith. Skoj!
Jag gick bredvid en stjärna nyss, men jag kände tyvärr inte igen henne för hon hade så enormt jättestora solbrillor. Scary Spice kan det ha varit.
Virren

Keane och Coldplay äger

Svag öppning av Paul McCartney eller hur? "Sgt Pepper's" håller inte längre. Annars tycker jag att Keane varit mäktigast. "Somewhere only we know". Piano! Största jublet hittills. Och Pete Doherty förstås. Vilken stjärna. Undrar om han var knarkborta eller bara nervös? Inget bra musikaliskt framträdande men desto mer karisma och lustig hatt.
Har aldrig nånsin sett så mycket folk. Vad jag kan minnas. Var skulle det ha varit? 205 000 inne och fullproppat utanför parken. Det är kvavt på väg mot regn, blekfina trendbritter äter fish & chips och hamburgare och dricker, underligt nog, Budweiser och Carlsberg. Här i London. Fast det finns kanske alla sorter, det är sjukt stort här.
Tyckte jag såg kommissarie Morse nyss men John Thaw är död.
Jag sitter 100 meter bakom scenen i backstageområdet. De bjuder på de kanske godaste grillade burgarna jag ätit. Subtila och koliga.
Ska gå till scen och titta igen när nåt bättre än sug-UB40 börjar, som Razorlight eller Madonna om nån timme. Det här kommer att bli försenat. Snoop Doggy Dogg nu!
Fredrik


Filip släckte ett ljus med en snus

Filip och jag gick inte på Goucho utan istället på nåt som hette Bentleys på Swallow Street, en något finare pub med en servitris som tappade allt.
Eftersom pubarna fånigt nog stänger kvart i 23 även på fredagar så tvingades vi ut i klubbsvängen och gick till ett riktigt braksvenneställe som hette Digress på Beak street med orangea fåtöljer och tända ljus. De spelade sånt som "One more time", "Lady Marmelade", "Don't call me baby", "Crazy in love". Hits. Filip bar sin nya fina reaskjorta från Selfridges och vi drack gintonic och Filip släckte ett ljus med en snus men inte på flit.
På den taxilösa Regent street mellan brasserier, lammkebab och stora brittiska bröst sjöng vi Oasis "What's the story morning glory" och The Smiths "Heaven knows I'm miserable now", som sig bör i England. Samt "Kär och galen" av Uffe. Vi enades om att det bara är han, Uffe, som är verkligt stor och de som inte förstår det är det fel på.
Sedan till vårt till vårt bisarrt arty modernistiska Stanley Kubrick-hotell. Allt var grönt i lobbyn. Grönt ljus. Väldigt England. Filip var mer lik Gary Oldman än någonsin.
img img Gröna killar.
Allt var grabbigt och roligt. I was happy in the haze of a drunken hour, but heaven knows I'm miserable now. Nä, jag är nästan frisk faktiskt. Nu: Live 8. Sätt på teven ihop med några andra miljarder världsmedborgare.
Virren


U2, dagens dubbeldäckare

"One" med U2 är dagens - och gårdagens - låt!
Fredrik

Tv för miljarder

Bob Geldof, Bono och Richard Curtis har fått till en gala som ska vara den största i världen någonsin, tv-mässigt. 85 procent av världens befolkning påstås kunna titta eller lyssna på konserterna världen runt. Det är inte kattskit.
Och det är alltså inte välgörenhet. Inga pengar samlas in till Tredje världen den här gången.
- Vi ber ingen att öppna plånboken, vi ber er att höja armen i protest, säger Bono.
Fredrik


The streets of London

Wohaaa det är TRÅNGT på Oxford Street och Park Lane. Jag gick med myrsteg till frukostfiket. Hela England verkar vara här i dag. 205 000 personer håller på att tränga sig in för att se elefanterna lira och protestera mot världens fattigdom i Hyde Park
Egentligen är det väl bara Razorlight som inte redan är stora.
The Who ska köra "Baba O'Riley" (aka Teenage Wasteland) klockan 21.15. Där har vi en enorm låt. Och Robbie ska spela "Feel". Grymt.
Och Tomas Johansson verkar vinna mot Andy Roddick i Wimbledonsemifinalen just nu. Trevligt. Vädret är: kladdigt.
Fredrik

Rökarland, hm

Man måste ändå ge det till Danmark och England: man får röka nästan överallt. Härligt omodernt och jobbigt för lungorna.
Men nu får det vara slutbloggat. Filip och jag bör å det snaraste leta reda på en pub eller en lyxrestaurang. Hörs i morgon, vänner!
Virren

Libertines + Elton = sant

Pete Doherty (geni) ska spela ihop med Elton John (fd geni) i morgon! T-Rexs "Children of the revolution". Ska bli intressant att se om Doherty är heeeelt nere på cracket. Och Kate Moss. Jösses vilket par.
Fredrik
Ps. Förresten kommer Babyshambles album 25 juli, enligt NME. Dohertys nya band alltså. Ds.

Lonely söndag i London

Kommer vara helt ensam här i London på söndag. Känner inte en rackare i denna gigantiska stad. Nån som vill dejta på en pub? Givetvis prioriterar jag de fyra s:en: snygg, smal, smart och sexig men en skäggig indigrabb går också fint.
Fredrik
Ps. Så här blev krönikan om Kent på flyget hit. Lite generande. Ds.


Au revoir Roskilde

Åh jag blir galen! Skrev nyss ett jättelångt blogg som bara försvann. Well, Sonic Youth var givetvis väldigt New York-coola och hade en makalös rundgång. Men det var Kent som ägde. Magiskt faktiskt. Så här tyckte den store Håkan Steen och så här såg han ut när han skrev texten i stressen i natt.
img Håkanskriver stressat.

Sedan lufsade (eller snarare kanske snurrade) jag och Stefan runt området och hamnade på ett rejv där dj:n inte, tydligen, ville ha dans för han visade stumfilmer med Buster Keaton!
Vi hade vaga planer på att besöka träskfinnarna men vågade inte. Tydligen är bara finnar välkomna och jag är inte säker på att jag hade kvalificerat mig. Och jag bär aldrig kniv.
img Stefan på rummet sen.

Roskilde blev tyvärr kort. Är redan på Kastrup på väg till London. Missade allt det göttigaste men hey, det var nice och dammigt en stund. Ska äta bearnaisesås nu på det där biffhuset som finns här nånstans vill jag minnas och sedan måste jag jobba som en galning. Vädret är mycket fint.
Virts


Sleazerock och folkfolk på 7 min

"How ya muttafuckers doing?"
Velvet Revolver är exakt som vi tror. Glam och sleaze och halvbra. Andå roligare än trötta sugiga Flogging Molly, som ett B-Pogues med Rancid-röv. Riktig festivalsvennefolkrock.
Jag börjar blir rädd för att musiken håller på att avlida.
Jo, jag hajjar att Mylo finns, att The Go! team finns, och Kano, och Khonnor, och, eh, Futureheads…men det är inte på ricko. De är inte på ricko. Det är punkigt rockigt festivalkommersiellt men inte hjärta hjärta hjärta. Det är hooligans on E. Jag börjar bli rädd att musiken, festivalmusken, håller på att avlida. För det är inget vidare program här i år.
Fast stopp, vi ska väl inte klaga just nu, solen skiner ännu on the good soil of Denmark och det är väl bara ett sånt år. Ett sånt år då alla överblivna hårdrockakter råkar turnera och då blir det så här.
Det finns The Magic Numbers. De är inte här men så länge ett The Magic Numbers finns är allt okej. Då är inte all festivalrock strax-under-RixFm-hitlistan.
Och solen skiner, jag lyckades få till en datauppkoppling igen och sju minuter att skriva detta mellan konsterterna och Velvet Revolver spelar sleazerock och undrar how we muttafuckas are doing. Och i det finska tältet sitter träskfinnarna och träskfinnarna lämnar aldrig, aldrig, sitt tält. Det är så de firar festival.
Snart kanske det är dags för en gammeldansk? Eller nej, Sonic Youth först. Nu.
Virren
Ps. Och just nu kom Nisse Hansson på DN förbi, med ett starkare bockskägg än någonsin. Ds.


Roskilde, here we are

Alla här heter Mads, bär militärpiratbyxor, äckliga linnen och strandtofflor. Det är inte klokt så fulhippie alla är i Roskilde. Jag glömmer alltid bort det. Men det är rart. Det är en verkligen Madsenfestival.
Nåväl, på väg hit stannade vi som vanligt till och smällde i oss en fläsksvål på Kafé Sorgenfri (Dan Hylander döpte en skiva efter det härligt gubbiga murkstället) och fläsksvål må - på ren och skär danska - låta vidrigt men tror mig, it is not. En gratinerad delikatess.
Danskarna här är helt galna i gula pengar och det är såna vi betalar med. Vet inte vad de betyder men det känns rimligt till priset. Biltvätt heter som bekant bilvask och kökken är nåt som betyder nåt annat. Flöng är en by 8 kilometer bort. Solen skiner, det är torrt och helfint men fuktigt i tälten.
Danmark är inte riktigt längre det där vi tror: mjukt, mukt på ytan med med ett mycket smutsigt och hårt kallt inre. De försöker rensa upp i allmänhet. Christianias Pusher street är igenbommad, Istedgade har blivit Times Square-uppfinad och Rosildefestivalen säger att hasch är såväl olagligt som farligt och de som vill ta med sig hund får betala 600 DRK (någor jag uppskattar eftersom hundar är bedrövliga farliga djur, speciellt i händerna på danska festivalpundare). Men allt det där kan ändå inte dölja det svarta inre som danskarna har bakom det röda gemytet.
Man får röka överallt här. Det gör jag.
Det är trevligt att vara här i den dammiga solen, ett grötigt grungefunkrapband som heter Ikscheltaschel spelar alldeles bredvid och det luktar korv och Tuborg Sort Guld.
Jag skriver så här mycket för jag misstänker att det blir omöjligt att få en uppkoppling ingen, bluetoothen bara vägrar koppla, danskvävlar, som Erst-Hugo uttryckte saken.
Ska snart se Flogging Molly och batterierna börjar ta slut.
The be good Tanyas måste också ses. Och Sonic Youth, Le Tigre, Mastodon och kanske Timbuktu av patriotiska skäl. Och givetvis Armand Van Helden en kortis.
Men ingenting lär bli lika bra som Neil Young 2001 här på Orangea scenen. Den bästa konsert jag sett. Rent emormt. Ren, ren, ren, ren magi. Tore S Börjessom blev helt tokig, jag och Kleman också. Några dagar senare, en sämre konsert i Globen, satte Håkan Steen 5 plus. Men det vara inte som på Orangea. Kent spelar där i kväll, de toppar kvällen på största scenen, det är imponerande.
När Roskilde inte är hemvist för cirka 107 000 personer (70 000 besökare i dag tydligen) är det Danmarks köttcentrum. Det är roligt.
Nu är det dags att kolla in Roskilde utanför backstageområdet.
Hej då dagboken. För nu. Hej Flogging Molly. Och candy floss, massa candy floss.
Virren




För få kvinnor i tv

Oj vad det ramlar in mail om den här aftonbladetkrönikan. Runt 80 hittills. Tur att Arlanda har gratisbredband och inte en sugig telefonlina.
/Virts

Vi kommer dö på Arlanda

img img
Vi satt på planet. Fick gå ut igen. Nåt är trubbel. Detta kan vara mitt sista meddelande. Det trevliga: tillbaka i loungen dök Kent-Markus och V2-Camilla upp. Mustis var smal och fin. "Atkins", sa han. Alltid varit en soft snubbe den mannen.
Och så här ser Stefan ut just nu. Och vårt sällskap Josefin som korrekt säger "du verkar ju mycket mer sympatisk när du bloggar än på riktigt". Och så jag just NU när jag bloggar detta på Arlandra terminal 5.
img img img
/Virren


Stora väskan

Packade i en STOR väska i går. Vill packa i en mindre för att slippa checka in väskan på flygen. Men det är svårt att få plats med skor i den lilla väskan. Roskilde och London är två vitt skilda platser, två vitt skilda garderober. Och nu ringde Stefan och sa att det ska bli regn i morgon. Stora väskan alltså. Jahapp.
Nu drar jag.
Virren

Van, dagens nattmacka

"Summertime in England" med Van Morrison är dagens låt!
Fredrik

Virren, risad & rosad

Nu berättar Jonna att författaren Sigge Eklund skrivit såhär rart på hans blogg om varför han läser min blogg:
"För att han har ett så sjungande språk. Han har verkligen utvecklats till en fantastisk skribent. Hans blogg är ett fönster in i honom och ut i världen".
Jag blir helt rörd. Sigge verkar förstå. Så älskar han också "Sweetheart like you" med Bobby.

Å andra sidan skriver gratistidningen Rodeo att min gamla sluta-röka-blogg är "en svensk humorklassiker". Hm.
Fast hjärligt beröm av en stor stilist smäller kanske högre än sur satir från ett gäng sneakersfetishister? Eller jag vet inte. De kanske tar ut varandra. Tillbaks till noll.
Virren

Lundins hjärta, ett genidrag?

Alltså, nu har jag sett "Allsång på Skansen"-avsnittet från i går. Den som koreograferat Anders Lundins "Stockholm i mitt hjärta" måste vara hejdundrade bindgalen. Eller blind & galen. Eller ett geni. Kanske ett geni ändå. Det där lufthjärtat börjar ju bli Lundins trademark, nåt som inte är Lasse Berghagen. Så utomordentligt fånigt och redan kultigt. Oh boy, oh boy, o'boy utan mjölk.
Jag kan inte bestämma mig.
Varför tänker jag ens på det här?
Fredrik

Totta störde Bob, skämdes?

Apropå Jensa P så säger han att jag missförstod Tottas prat om mötet med Dylan här nedan. Jens menar att Totta skämdes för att han gick fram och störde Dylan när han var full. Kanske är det så. Jens brukar ha rätt. Men jag tror att han kände sig fånig eftersom Bobby gjorde allting pinsamt genom att vara dryg och ohumanistisk och igna honom.
Vi får kanske aldrig veta. Om inte Bernt Hermele kan berätta, han som gjorde filmen.
Fredrik


Nya coola bloggare

Nu har Linna Johansson börjat blogga. Visst ser hon väldans coolsnygg ut på bilden?
Och Hanna Flodr också. Henne minns ni ju från Hultan?
(Och nu spelar Mönnybröther The Waterboys! "Fisherman's blues"! Den går i G-dur vill jag minnas.)
Fredrik

Mönnybröther!

Nu spelar han Steve Forbert! "Say goodbye to little Joe" från "Jackrabbit Slim" 1979. Jag älskar honom.
Fredrik

Sommar & smink

Mönnybröther sommarpratar! Han spelar Lambchop och pratar om Föggerty.
Jag har ägnat ett par timmar åt att bli sminkad, stylad och plåtad. Vissa bilder blev riktigt roligt bögiga faktiskt.
Virren


Mini-MMS-vimmel, älska livet

Efter 42 nummers kö fick jag passet. Ser inte klok på ut det. Visst är det jobbigt när folk säger "åh så fint" om en ful bild. De vill vara vänliga men det motverkar syftet. Man bör alltid säga: "Vad knäpp du ser ut på bilden, inte alls så vacker som på ricko".
Nu: fika på Ill Caffè med Anna, Lina och Olle. Lina snackar om Alf och Jay-Jay hela tiden. På en lyckochokladkaka läser vi: Liebe das leben und lebe um zu lieben. Ama la vita e vivi per amare. Love life and live for love.
img

Och i går kväll träffade jag ju Fredrik Birging och Daniel Nyhlén på Café Opera. De hade också varit på "Världarnas krig"-premiär. En trés bizarre Aftonbladetduo.
img

/Virren

Style Council, dagens moln

"Long hot summer" med The Style Council är dagens låt!
Virren

Nämen hörrni

Steven Spielberg börjar tappa fattningen. Och den här svenska sommaren också. Men mer om det senare för nu ska jag, sömnig, till Kungsholmen i det här sura vädret och hämta passet. De sa att det skulle vara klart i dag. Jag ger chanserna för det: 25 %.
Fredrik

Nallelös Tom Cruise-bio

- Hörru nu får du allt ta och blogga på lite, säger Jonna och tittar, som det heter, uppfordrande på mig.
Men alltså jag hinner inte. Är på väg hem för att fixa med tvätten och sedan på bio: "Världarnas krig" med Tom Cruise. Och jag fick just reda på att pga patetiska säkerhetskrav ska alla genomgå säkerhetskontroll OCH lämna in nallarna innan filmen. Och hämta ut dem i en jättekö efteråt. Så löjligt, så löjligt.
Livet är hårt som vimlare.
Virre


Paul Weller lyfter golvbrädorna

Oj vad kunde vara lämpligare: en ny Paul Weller-singel dyker upp just som jag roddar med mina Londonbiljetter. Har aldrig till fullo förstått herr Weller men "From the floorboards up" är riktigt cool, modsfunkig northern soul-boogierock. Mama!
Virren

Sandström, dagens sol

"Here's for the summer" med David Sandström är dagens låt!
Fredrik

Ro i graven eller vaggan? Totta eller Ernst?

Ernst Kirchsteiger i sin gulliga jeansjacka:
"Ah DU va' bra!". "Här sitter jag och känner in rummet". "Så himla kul att måla med den här färgen". "Mörk härlig grön färg".
Han säger det och gnuggar sina fnäsketorra händer mot varandra, som en arg krita mot en skarp griffeltavla.
Ernst vill ha "symbios" mellan tak och vägg, mellan hus och natur. Och "trädgården flörtar med huset".
Sedan dricker han "lite bubbel" och kan tammefan kalligrafi också. Han tecknar "körvel" som en riktig tant. Och nästa vecka: då ska "Sommartorpet" och Ernst göra en trappa/skohylla-kombo!
En sån karl han är. En sån machofikus. En sån trygghet och värme han utstrålar. Ett sånt lugnt. En sån man borde man bli. Men tyvärr. Är mer av en rastlös Totta Näslund-själ. Han drack, gjorde rockstjärnegrejjor och 150 spelningar om året.
Först framåt dödsbädden fann Torsten Näslund ro.
Ernst Kirchsteiger fann ro redan i vaggan, i hans mors granbarrshonung.
Det är olika det där.
Fredrik




Not dark yet, but it's getting there, adjö Totta Näslund

Började gråta när Totta Näslund var på väg att börja spy på ett hotell i TV4-dokumentären. Cancern åt upp honom. Han sa åt Bernt Hermele att stänga av kameran.
Totta Näslund träffade Dylan en gång. Dylan snäste av honom. Totta fann det oförskämt.
Jag anser att det är en artists rätt att snäsa av fans. Det gjorde Totta själv ibland. Men inte är jag i position att säga att Totta skulle ha fel. Han var mycket människa. Han kunde Dylan som ingen annan.
En man som häller Tabasco på bacon & äggen är värd repekt. Han borde fått mer medan han levde. Inte för att han skulle brytt sig om sånt. Han levde för musiken. Träffade honom några gånger, intervju nån gång, krogen nån gång. Han var alltid charmig och cool som fan. Det fanns en rastlöshet där, en larger than life-attityd, en plåga som behövde släckas. Men alltid cool som fan.
Versionen av Dylans "Not dark yet", "det är inte natt än, men snart är den här" med text av Mikael Wiehe var så stark, så oerhört stark. Sjungen av en död man. En stor man.
Fredrik

Äntligen Ernst!

Som jag har väntat på det här! Om 45 minuter bara: "Sommartorpet" med Ernst Kirchsteiger. Innan dess: steka falukorv och kolla Rapport. Vilken fest det ska bli. Om. 45. Minuter. Uh.
Fred

Om mjukisdiktaturen Sverige

"…att hellre stå i den nyfikna och levnadsglada partyblondinens skugga och inte ruttna bort skymnd av någon obehaglig Margareta Winbergpadda i klimakterieklänning av aldrig så qvinnoexklusivt naturlinne", skriver Per Hagman i ett inlägg på Expressens debattsida i dag.
Hohohohahaha, han är helt vild. Fast Hagis verkar ha missat att jämställdhetsministern ju av Göran Persson deporterats till Brasilien, skönhetsopererat sig och upptäckt den utländska glamoursexigheten. Blivit en levnadsglad partyblondin kort sagt.
Fredrik




Paul, dagens macka

"Silly Love Songs" med Paul McCartney är dagens låt!
Virren



Måndag i slutet av juni

Bortsett från allt det här askfatsslemmet som kommer tillbaka genom halsen så ser det här ut att bli en storartad måndag, eller hur? En måndag mot slutet av juni när Stockholm börjat bli solbränt och ödsligt och vi har busskort på fickan.

I Svenskan läste jag att Telia kräver Tele 2 på 100 miljoner kronor för att Telia anser att Tele2 fulkopplat samtal. Rätt åt dumma Tele2. Jag blev helsur på dem när de började komma efter mig med inkassokrav bara för att det inte alltid var hellätt att betala räkningar från USA och min andrahandshyresgäst inte var ett geni på det heller. Till sist sa jag upp abonnemanget, När jag flyttade hem till Sverige igen ringde de ständigt och vilje sälja på mig Tele2 igen. Hell no, sa jag, intoleranta paragfrafryttare. Och nu har de fulkopplat 100 miljoner värt i samtal. Hahaha.
Fredrik

april 2006
ti on to fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
hits