England är ett u-land. Servicenivån är inte Manhattan. 100 meter taxikö utanför Paddington Station, stroppiga British Airways-folk, förseningar så jag storknade och ett hotell som har sy-kit men ingen minibar.
Men ändå. England. Summertime in England. Regn och en begaglig doft av mat och smuts i detta regndis.
Filip Hammar väntade här på hotellet när jag kom! Han sitter på sängen nu och tjuter av glädje. Filip, Fredrik och Johanna var i Manchester i går och kollade på Oasis tillsammans med 70 000 andra i går kväll. Men de andra var inte inbjudna av självaste gitarristen Andy Bell. Efteråt var de i Gallagherbrödernas loge. Mäktigt. Fredrik blev tydligen svinnitad.Och i dag har Liam garden party för sin son James, 4, och alla ska grilla.


Vad mer kan jag säga? Jo, jag såg Live 8-scenen i Hyde Park på väg hit till hotell Cumberland. Såg mäktig ut. De utlovar en HEMLIG gästartist i finalen ihop med Mick Jagger och Paul McCartney. Hoppas hoppas hoppas att det är Dylan. Så mäktigt det vore.

Okej, nu ska Filip och jag ut "gå på musikal", säger Filip. Starlight Express kanske.
Efter det ska vi äta conveyer belt sushi. Hahaha.
Det här kommer att bli en fin kväll. I England. Summertime in England, did you ever hear about, Filip Hammar, TS Eliot och William Blake?
Virren

Skrev just färdigt min feministkrönika (Aftonbladet i morgon). Har ännu inte lyckats bestämma mig för när jag ska flyga till London och Live 8 från Köpenhamn. Jag och bestämma mig alltså. Det är inte lätt. Nåja. Roskilde i morgon. Med Stefan. Ska bli kul. Kommer blogga såfort jag kommer åt. Ska inte fastna i nåt galet haschmoln. Jag har aldrig gillat hasch. Blir helt bängig av skiten. Ångest i magen.
Nu är jag trött. Lång dag, mycket jox och jobb och jag sov för lite i natt. Skulle vilja chilla redan nu men ska träffa en buddy. Och packa. Jag klagar inte, inte egentligen, det är liksom bara lättare att gnällare än att skriva happy som en annan Björn Ranelid. Det ska bli meget dejlig i Danmark och jolly good i England!
Ni följer väl med mig, hoppas jag vänner?
Fredrik

"Världarnas krig" ja...vad ska man säga om den. Fånigt relationsallvarlig men trots allt rätt underhållande om vi lämnar hjärnan hemma. Jag tycker att Jan Söderqvist skrev en väldigt bra recensionen i Svenskan i dag, och vår egen kära kära nestor Jensa P, aningen snällare på mindre utrymme.
"Sin city" är överlägsen.
Virren

Lyssnar på en skiva med en Jackie Greene. En helt ny bekantskap. Mjukisrock med Dylanmunspel, Tim Hardin-gitarr och varmt svårmod. Fin cd-titel: "Sweet somewhere bound".
Jonna sitter mittemot as usual, irriterad på att jag rosselhostar stötvis. Markus snett till höger. Markus och jag åt kyckling till lunch. Det blåste kallt. Vi frös. Sommaren har gone north, for a while.

Intervjuades av Studio 1 i P1 förut angånde bloggar. Jag undrar när P3 Flipperintervjun med mig sänds? Den handlade om karaoke.

Är inte helt peppad på Roskilde. Inte själva musiken. Det mesta bra fanns i Hultsfred. Men Black Sabbath blir kul. Och Green Day. Och Kent kanske. Och Håkan. Och Hidden Cameras missade jag i Hultan. Junior Senior kan bli partyskoj om det har intagits gammeldansk innan. Joanna Newsom vill jag förstås se även om hon är så aggressivt mesig. Och Röyksopp. Och Brian Wilson. Tyvärr vet jag inte vilka dagar de spelar ännu.

På lördag drar jag från Copenhagen till London och Live8. DET kommer att bli hur stort som helst. Undrar om jag ens kommer kunna ta mig till hotellet i Hyde Park på eftermiddagen? Live8 blir den största händelsen i Hyde Park någonsin, tror Bob Geldof.
Är lite räddd för London. Känner inte den stan. En stor och otymplig rackare - inte som Manhattan, New York - med fula people och underbar kebab. Och bra, sinnesjukt dyr, shopping. Har varit där tre, fyra, kanske fem gånger bara.
En gång tog ett förhållande slut i London. En regnig natt i Soho och för många neuroser (mina, hennes) blev sista droppen romantik. Hon var för gammal, jag var för ung och hotellet för skitigt.
Virren

Sitter här och äter smågodis som nån glömt (jag gillar inte smågodis), läser "Svensk dikt" (fråga inte), avskyr spammailen som dykt upp igen (fel på mitt filter?), lyssnar på Paul Simons skiva "Still crazy efter all these years" (fantastisk) och kom på att jag ju måste tipsa om Bjurmannens eminenta krönika i dag. Vilken sydstatsskildring, skriven på ett väldigt amerikanskt vis, alltså till stilen. Läckert.
Fredrik

Svensk tv driver verkligen ut oss på krogarna. Nu ringer kompisarna som ska leta upp ett spritzerställe på Norr Mälarstrand. Men gud jag orkar inte. Måste vila upp inför Roskilde. Midsommarhelgen har varit öm och hård. Men på tv finns zipp nada att se. Svårt fall, doktorn grät.
Virr

Svar på Lindas frågor:
1. Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?
Jag är inte avundsjuk av mig, däremot beundrar jag många och vill vara som dem. Massa, massa, massa skribenter. Men kanske Andres Lokko mest. Han har skaffat sig en drömposition, han är helduktig och rolig och kommer undan med att vara dogmatisk och indie trots att han skriver i stora tidningar. Privat avundas jag alla som har lyckliga nya familjer.

2. Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat. Önska ingen chokladglass liksom.
Inget hemligt men jag drömmer om kärleken, en tuff vacker kvinna och att jag är en god far till mina barn ihop med henne.

3. Vad gjorde dina päron för största misstag?
Jag skulle aldrig skriva något sånt om mina föräldrar här. De är inte media.

4. Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar.
Har som bekant ingen slik men hade jag haft det hade samma gällt.

5. Vad skäms du mest över dig själv?
Att jag dricker för mycket, att jag är ylig, att jag är bufflig, att jag behandlar folk illa, att jag använder fula ord, att jag har dålig andedräkt.

6. Vad är du mest mallig över dig själv?
Kanske att allt jag har har jag skaffat själv. Och att jag har många fina kloka coola vänner.

7. Vilken är ditt livs största sorg?
Jag har ingen stor sorg på det viset. Att kalla det sorg vore för stort. Jag dras mer åt ångesthållet. Lyxångesthållet.

8. Beskriv varför du är en stor bluff.
Jag kan ingenting. Jag har ingen ordentlig utbildning. Jag är en känslomänniska. Jag kan inte förklara varför jag tycker saker. Jag är lat. Jag fuskar.
Fredrik

Här är Sigge Eklunds frågor och mina svar.
1. Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.
Jag väntar på det ögonblicket. Jag hatar 90 procent av allt jag skriver. Jag tycker att det är skitsvårt att skriva. Jag begriper inte att jag hamnat här. Men jag tror det var 1987 och jag läste Expressens och Aftonbladets popsidor varje fredag.

2. Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte var världens centrum.
Dessa ögonblick kommer ibland. De är väldigt sköna för då förstår jag att jag inte behöver vara så hård mot mig själv. Ingen bryr sig ju egentligen om mig.

3. Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?
Visste ingenting. Fast i efterhand vet jag att jag visste. Läste bloggar när jag bevakade Irakkriget i USA. Men det hade jag glömt.

4. Hur känner du idag när du läser ditt första blogginlägg?
Att den började med en bra mening i sammanhanget.

5. Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? Eller tänjs den gränsen hela tiden?
Den tänjs hela tiden. Jag är livrädd att någon ska samla ihop mina samlade ordval, ogenomtänktheter, dumheter och skriva en artikel som heter "Fredrik Virtanen är ett vidrigt svin".

6. Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teorietiskt blev lika läst?
Ja. Det är enklare att skriva blogg.

7. Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?
Då skulle jag starta en mailinglista och en sådan mailinglista har jag redan. Det roliga är att många läser bloggen. Men det får inte vara för många, det ska vara familjevibb. Vi har en hemlis ihop.

8. Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?
Ja, ständigt. Jag känner att jag inte kan vara lika privat i tidningen längre. Jag som alltid varit jämförelsevis privat i tidningen. Att vara privat i tidningen känns passé nu med bloggar. Alltså måste jag vara professionell i tidningen. Det är svårt och tråkigt. Jag har alltid gillat privata skribenter, som slänger ut sitt hjärta för beskådan.

9. I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?
Har jag skrivit nåt jag skäms för skriver jag nåt nytt så att det gamla inlägget försvinner neråt fort som fan. Ibland känns det för mig som att jag går livsfarligt nära mig själv. Men jag vet inte om det framgår. Kanske är det bara jag som ser det.

10. Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?
De tycker om det.

11. Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?
Ja. Kanske startar jag min indieblogg. Det är lite otäckt att skriva under Aftonbladets flagga. Jag är formellt inte ansvarig för vad jag skriver utan det är Kalle Jungkvist. Och jag är en jävla affischpelare på stan. Jag inser att jag är Aftonbladets "Virtanen" men själv ser jag mig i högsta grad som Fredrik och han är mycket mänsklig. Samtidigt inser jag att få skulle bry sig om Fredrik om han inte också var Aftonbladet-Virtanen.

12. Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?
Jag hoppas att jag skriver om hur det är att vara vuxen.

13. Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.
Jag är dålig på att besöka bloggar. Alla är så jäkla duktiga och jag vill inte se dem. Den enda jag bookmarkat är Lindas. Hon är vänlig. Jag gillade Anders Nunstedts från Hultsfred.

14. Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?
Ja, mycket. För då skulle jag inte kunna skylla på att jag bloggar istället för att ägna mig åt mitt riktiga jobb. Jag är så rädd för att chefen ska säga att jag inte gör mitt jobb bra.

Fredrik

Kära Linda och kära Sigge. Jag ser era frågor. De är väl intressanta men så svåra. Jag har för mycket prestationsångest för att svara. Det skulle bli så platt. Eller vad fan, jag har ju inget bättre för mig. Vi får se.
Fredrik

"The Storm Is Over Now" med R. Kelly är dagens låt!
Virren

Jag är konstant nervös utan egentligen anledning. Solen skiner, det blåser lite kallt, jag bar vit skjorta och beiga byxor och satt med Per på Ridarholmsfiket. Allting tar lång tid där. Etnotjejen i fiket har inte bråttom. Inte jag heller egentligen. Men rastlösheten bränner magen. Vi läste kvällsisarna och hade det bra. Jag drack en caffelatte och sedan två vanliga snutjava. Per skulle hem och tvätta. Det hindrade oss från att hit the harder stuff. Tog buss 3 upp till Söder. En annan människa hade promenerat. Jag röker konstant, mer än Per Svensson om han nu röker ännu. Jag tror att han röker. Han äter inget och röker massa. Han skrev jäkligt bra om Sartre i dag på kultursidorna i Expressen. I dag är det söndag. Jag är nervös utan egentlig anledning. Saknar det jag alltid saknar på söndagar: någon jag står ut med.
Fredrik

Jag var lite gnällig i går efter konserten. Den var stundtals dödligt trist. Bruces storhet är inte i att vara en konstnär. Han är inte Bob Dylan. Han är en entertainer. Han siktade lite för högt. Men det tog sig, det tog sig, det tog sig. Bruce är stor. "Dream baby dream"-avslutningen var magisk väckelsekörgospel med extra sås, extra kärlek, extra allt. En Suicide-cover.
Efteråt stötte vi på Vito & gänget på Clarion. Den eminente DN-murveln Mats Carlbom var där också. Kul! Han tyckte att Bruce var sehr gut.
Fredrik

"The Promised Land" med Bruce Springsteen är dagens låt!
Virren

Urtrevligt i går. Hamnade på Mettan! I dag: inte i mitt livs form. Måste damma upp mig på nåt vis. Springsteen på Hovet 20.00. Med Oisin.
Puh.
Fredrik

Det var lite sämre väder än i dag en midsommar som vi dubbade till losermidsommar. Det var jag och Marie Birde, Brita Zilg och hennes snubbe hette Thomas. Thomas skrev senare en bok som jag vill minnas utspelade sig i Venedig. En okej bok.
Vi var fyra personer i ett ödsligt Sommarstockholm i solblandad mulnighet i en cab som skrek att vi var losers losers losers losers för att vi inte var i skärgården med nåt hippt sommargäng. Det var på den tiden man sa loser. Kanske 1997, kanske 1998, kanske 1996, minns inte riktigt men jag tror att jag var kär i Birde. Jag är alltid kär i Birde. Birde brukar än i dag säga att det är romantik hon vill ha. Hon skrev dagbok på internet då om hur hon låg med Jens och om sin chef som alltså var jag. De jobbade på Spray alla tre, Zilg, Birde och Thomas. Internetföretaget. Po Tidholms brorsa Svante var en annan. Han sålde sina aktier och skaffade ett vegankollektiv. Jag gillade alltid Svante.
Vi åkte till sist till en konstig ekpark nånstans på Djurgården tror jag, en helt platt park utan vatten och utan skönhet men med en ek i mitten och vi hade en filt och korgar och det började regna. Det var väldigt trevligt. Zilg är läkare i dag. Ser henne ibland.
Fredrik

"En midsommarnattsdröm" med Håkan Hellström är dagens låt!
Fredrik

Minns ni han som var "Praktikant-Fredrik" i Pippi Rull i P3? Han var en sorts ironisk skjutjärnsjournalist på skämt. Nu är han riktig journalist och gör lightreportage om historiska händelser i "P3 Dokumentär". Som Norrmalmstorgsdramat och Stig Bergling. Det funkar inte. Det går bara att tänka att han är Praktikant-Fredrik och att allt är på skoj. Måste vara jobbigt för honom.
Virts

Konditoriet på andra sidan gatan var öppet. Jag köpte mig en smörgåstårta. Smörgåstårta är som 70-talets sönderbrända solsken. Noll rucula.
Jag måste köpa massa kött och Caj P:s original. Emelie och jag åker först till Andy och sedan till Jessika. Per och Natalie hänger på, väldigt kul. Det kommer att bli helmysigt i Jessikas systers trädgård.
Vad gäller Springsteenbiljetten så har jag fått en del skamliga offers och en med bild. Kul. Sex för Springsteen. Det är sommar det! Det är romantik. Men ändå verkar Oisin vinna tävlingen. Ni kan ju bara drömma om vad han har erbjudit.
Nu önskar jag mig mest av allt: en linnekostym.
Virren

Sitter framför Fredriks patetiska dator (jag önskar att det var hans penis) och väljer låtar; Emelie ville ha "Laid" med James, hon fick "Sit Down" som sig bör med kvinnorna. Innan dess spelade jag Morrisseys samlade hits med "The MoreYou Ignore (The Closer I Get)" i spetsen - den bästa musik som någonsin gjorts näst Paul Simons "Graceland" med synkoperna från himmelen. Och om vi ska fortsätta prata i musiktermer så älskar jag tonartshöjningar mer än nånting annat. Tack o godnatt, nu drar vi till Riche!
Tom Pyl

Lag "Anna" (Pyl, Talib och Åhlund) - förlorade med 102 mot 71 mot lag "Emelie" (Thorén, Thomsgård och Nichols). Nu vill Emelie köra en "snabb först till 10".
Fredrik

Min lägenhet just nu: Från vänster: Tom, Lina, Anna, Mange, Jonas, Emelie. Vilket gäng!
Och vi spelar, underligt nog, Josef Zachrissons "Lova". Nu: introtävling.
Virren

Pet Sounds Bar. Dit ska jag gå nu på vägen hem från jobbet. Vem vet om jag blir sittande.
I morgon blir det midsommarfest med min bästis Jessika och karlsloken hennes Pål. Per och Natalia trodde att de skulle komma också. Det blir något av en anti-midsommarfest där vi hänger i Jessikas syrra Eva trädgård i Enskede, äter kilovis med grillat kött och slödricker iskall Cinzano. Emelie har varit på sysset!
Fredrik

Okej, jag har en extra biljett till Springsteen på Hovet på lördag. Vill nån med? Och vad får jag för det? I wanna see you beg.
Virren

Nu mailar Magnus Talib "Redemption song" i Stone Roses version. "Inte så tight, men ganska sött", säger Mange och han har förstås rätt. Men jag har inte tiiiid att lyssna på den. Måste göra klart allt innan midsommar. Jonna Sima är redan redo att lämna jobbet. Åt äcklig pasta till lunch. Var på Sugar Bar på Kammakargatan med Hagis i går kväll. En persisk synthbar. Hagis är överförtjust i att det är en persisk synthbar. Måste jobba. Here's for summer, when everybody's breaking up again, som David Sandström uttrycker saken i sång.
Virren

Jag älskar verkligen mitt hörn av världen. Folkungatan/Renstiernas Gata. Men nu har även Stjärnan blivit pub. Och på andra sidan gatan har ett riktigt sunkhak slagit upp.
Det är för mycket sunkhak nu. Jag vill inte att mitt hörn ska vara för sunkigt. Det är minst ett sunkhak för mycket. SoFo får inte börja förfalla. Vi måste ta bort ett sunkhak i hörnet.
Fredrik

I dag vill jag att ni alla maila min vän PeBe på per.bjurman@aftonbladet.se och säger grattis och berättar hur mycket ni tycker om honom. Han fyller år i dag! Och är förstås i Memphis, Tennessee.
Virren

På lördag får du inte glömma att köpa Resebilagan med Aftonbladet. Där finns nämligen en hel extra bilaga som heter "Virtanens Stockholm".
Jag måste säga att det kännss rätt cool att ha egen bilaga.
Well, köp den om du vill veta mitt bästa Stockholm. Det tog en satans tid att skriva den.
Virtanens Stockholm! Virtanen! Did you ever hear about, did you ever hear about, did you ever hear about Fredrik Virtanen?
/Virren

Tingsek. Den sydsvenska killen med massa hemska kroppsmålningar på cd-omslaget. Jag börjar gilla den rackaren! Sommarfunky. Hammocksoul. Och jag menar det på ett bra sätt.
Coffee and a cigarett, the finest I could ever get, just sitting here singing songs...
Fredrik

"Summertime in England" med Van Morrison är dagens låt!
("Pamela" med Toto var jättenära men nära skjuter ingen midsommarkanin).
Fredrik

Jag tål hur mycket stress som helst men administrativt arbete gör mig crazy. Bananas. Det låser sig i ett overload av tristess och bestämma-sig-krav. Som att lämna in reseräkningar. Som att planera olika resor, boka resor, bestämma var jag ska resa. Jag vill ha en sekreterare. Gärna en robust tant med stränga ögonbryn.
Well. Jag kommer att flänga runt en hel del i sommar över hela landet. Från Österlen till...Östersund i alla fall. Och Roskilde och England. Med blogg under armen.
Men. Nu är det så att inget blir gjort av allt det tråkiga planerandet så jag drar.
Gå ut och va glad din jävel!
Virren

"Sin city"! Vilken film!
Jag orkar inte gå in på den visuella film noir-briljansen, den eventuella grabbigheten eller frågan om huruvida skådespelarna överspelar.
Eller stopp här. Det sista orkar jag gå in på, det måste jag gå in på: jag tycker att skådisarna överspelar.
Speciellt Bruce Willis. Och speciellt i början. Att det rör sig om en filmad affisch behöver inte understrykas genom ett klichérat repliklevererande.
Tvärtom - som Clive Owen begriper - bör en filmad affisch spelas naturalistiskt för att beröra på riktigt.
Robert Rodriguez är inte ute efter realism när han filmar Frank Millers kultiga tecknade serie. Men jag tycker att han gör fel. Jag tycker att den här filmen är mer verklig än det mesta i Hollywoods mainstreamfåra och att överspelet förstör det stundtals.
Annars gör Rodriguez allt rättt, det vi längtat efter sedan han slog igenom tillsammans med kompisen Quentin arantino i början av 90-talet. "Sin city" är en helt ny nivå (även om "Spy kids" var fräsiga barnfilmer och Johnny Depp var snygg när han sköts i "One upon a time in Mexico").
Jag träffade Rodriguez en gång. Han var uppfylld av trevlighet, energi, passion och glädje. Han bor i Texas med massa barn och håller sig utanför Hollywood. Han älskar digitalfimsteknik mer än sina cowboyhattar.
"Sin city" är ingen filmad affisch, egentligen, utan en förhöjd verklighetsuplevelse. En kondenserad, komprimerad och animerad verklighet i brottet och straffets värld.
Våld, sex, moral, gott och ont. Nerkokat till 2 timmar och 3 minuter serietidningsfilm med splash! krasch! boom!
Hur tuff som helst. Med djupa visdomar mitt i det stiliserade ultravåldet om man nu letar efter visdomar. Som hos Charles Bukowski. "Sin city" är Charles Bukowski på anabola filmsteroider.
För att leva utanför lagen måste du vara ärlig. För att vara lagen måste du vara hederlig. Allt annat är ruttet. Det är visdomen här.
- Är en hora värd att dödas för? frågar skrurken Mickey Rourkes mördarhammare.
- Ja, att dödas för, döda för och att hamna i helvetet för, svarar han.
Givetvis. Varför skulle en hora inte vara värd att dö för? Bara en korrupt person, inom eller utanför lagen, ser ett liv mindre värt än ett annat.
Alla är förstås lika mycket värda. Eller lika lite. Det är personens handlingar gentemot andra människor som avgör.
Det finns gott och ont i "Sin city". Inte högt och lågt. Korrumperade poliser som tar mutor eller goda poliser som försörjer sitt hem genom att hålla gatorna säkra. Genomruttna samhällsbärare eller hederliga bordellmammor som tar hand om flickorna (som för övrigt är mördare också, men goda mördare).
I "Sin city" förlorar de onda mot de goda rent tekniskt men moralen segrar i hjärtat - med ett komp till massa tvåfärgat serietidningsvåld, hårdkokta drömrepliker ("jag skulle älska dig om jag inte hatade dig", "The fire baby, it will burn us booth") och sjuk humor ("That's one daamn fine coat you got there", "Kolla. Pilen. Den gick rakt igenom mig!") och nakna porrdrömbabes som Jessica Alba.
Sa jag att filmen är jätterolig?
Fyra plus! Lätt!
Se den, kamrater. Den går upp 1 juli.
Fredrik Virtanen

Ajabaja. Vilket kackigt väder! Men vilken tur att man inte ska fira midsommar i skärgården...
Slå på P3 nu. Ska bli spännande att se vad stackars Olle Palmlöf säger om sin rattfylla klockan 11.03.
Virren

Har också ägnat kvällen åt att köra The Wallflowers nya på repeat. Gud vad jag älskar amerikanskpolerad landsvägsrock. Marky Mark recenserar den i dag. Extra extra read all about it - bara i Aftonbladet.
Nu så: god natt. Inga mer indiekids in my dreams. Däremot gärna Jakob Dylan. Där har vi en skållhet grabb.
Virren

"Colors of the sun" med Jackson Browne är dagens låt!
Plot summary:
- - -
Colors of the sun
Flashing on the water top
Echo on the land
- - -
Awake to understand you are not dreaming
It is not seaming just to be this way
- - -
Oh, leave me where I am I am not losing
If I am choosing not to plan my life
- -
I say goodbye to joseph and maria
They think I see another sky

Pelecanosdeckaren kommer jag inte in i. Och Marky Larsson och min gamle vän Martin Wåhlstedt som säger att han ska vara så bra. Istället: massa gangstrar som snackar pistoler och DMX. Babbligt, baby.
Vilken av hans bäst? Och borde jag läsa dem på originalspråk? Eller är det bara Pelecanos schmelekanos-läge?
Virren

Kan inte sova. Det är sjukt men den här insändarkille dök upp i mina tankar bland lakanen. Han underst. Just hans bland alla mail jag får. För att han stavar dömmer med två M? Nej. För att han tror att han har speciell smak för att han gilla "Glory glory" med The Rascals? Ja. För att han tror att det finns en sanning? Ja. För att han han har rätt. Nej. Och ja.
Nej-ja på den. Just där har vi det. Just exakt för att han försöker men inte kommer fram så kan jag inte sova. Indiekillen är nåt på spåren men han fattar inte riktigt. Han slösar bort sina tankar med fel slutsatser. Hans grundpremisser har han fått genom att missuppfatta tidingarna Pop och Bibel. Han har tappat bort hjärtat. Indie-internet är fulla av dem, lika intelligenta men med mycket mycket större bitterhet. Just denna skulle kunna förstå. Jag vill krama den där killen och kunna sova sedan.
Virts

Ägnat kvällen åt: maila, kolla "Joey", sms:a, skriva om "Sin city" (gick värdelöst så texten får vänta, men strålande film), tvätta (allt det vita från smuts-Hultsfred blev helt rent) och…tja det var väl inte mer spännande än så. Godnatt.
Fredrik

De goda nyheheterna: UPC har äntligen lagat digital-tv-felet.
De dåliga nyheterna: Det är bara junk på tv.
Livet i ett nötskal, eller-vad-säger-ni?
Fredrik

Och apropå allt detta kom ett blixtmail från en old true love of mine:
"du.
londontjejen på hultsfred var ju jättefin. vad ska du med en blond brud till? beslutsångest my ass. du vill ju inte fatta beslut över huvudtaget!
/xx
Svar: Och då svarade jag privat med ett Dylan-citat: "I couldn't believe, after all these years, you didn't know me any better than that, sweet lady". Men hon har väl rätt. Aj. Om jag nu ska fortsätta med att vara onödigt (och aningen kokett) hård mot mig själv.
/Fredrik

Det handlar om beslutsångest också förstås. Jag kan aldrig bestämma mig. Jag ägnar 20 timmar åt två blandskivor. Jag köper allt som nästan-passar i en klädaffär. Jag skriver tio versioner av en artikel. Jag kan inte välja mellan tre tjejer som är intresserade och sumpar därför allihopa. Jag är ihop med en drömtjej och gör slut för att allt inte är helt perfekt. Jag kan inte säga "ja tack" till en midsommarfest som jag vet blir trevligt - där alla är toppen - för jag hoppas på att en ännu bättre ska dyka upp runt hörnet. Jävligt otrevligt mot mina vänner som bjudit mig.
Fly mig terapi, fly mig en rastfull själ och fly mig en vacker kvinna som älskar och bestämmer över mig.
Fredrik

Det är heartbreaking när kompisar - eller före detta kompisar tydligen - ska ha midsommarfest och jag får reda på det på omvägar. När jag alltså inte är bjuden.
Men då vet man. Det är ändå för många namn i telefonboken.

Jag har allmän midsommarångest redan. Vad ska jag göra? Det finns trevliga fester att gå på. Men inga drömfester, inga såna som är extra speciella, ovanliga, i skärgården kanske, men massa ny kärlek i luften. Förhoppningar och kransar. Inga sådana är jag bjuden till.
Det säger deprimerande saker om mig som person.
Mycket deprimerande.
Fredrik

Jonna nyss här på jobbet:
- Vi spelade TP i går. Vet du vilken ras som har flest albinos?
- Nej.
- Indianer.
Vem hade gissat det? (Ingen av dem som spelade TP i alla fall.)
/Virren

"Paradise hotel"-Daphne och Latin Kings-Dogge är inte bara syskon. Utan även kusiner, berättar syskon slash kusinerna i Bladet.
Känns lite dirrty. Men är väl egentligen mer bara…pikant?
/f

Kön till passet var nästan 50 nummer. Vad nu det betyder i tid. Jag gjorde det fula trixet att ta kölapp nr 76, 79 och 91 ("tänk om alla gjorde så, Freeedrik, sa Emelie) och sedan gick jag hit till ill Caffé på Bergsgatan för att vänta. Bra ställe. Free uppkoppling. Solen skiner.
Virt

Emelie glad i ny fin klänning från
Judith second hand. Och jag sned.

"Don't let the sunshine fool you" med Guy Clarke är dagens låt!
(Dagens höjdpunkt är, för övrigt, att jag ska se "Sin city" på bio!).
(Annat som ska göras: intervjuas av "Flipper" i P3 samt ta buss 3 till passenheten på Kungsholmen).
Virt

UPC:s digitalteve fortfarande trasig. Över en vecka nu. Sjukt dåligt. Stinking. Så det blev ingen Ernst Kirchsteiger. Även om jag har vanlig tv i sovrummet.

Istället surfning på belle de jour (en litterär call girl, bloggarnas blogg) och "Saturday Night Live - the best of Christoper Walken" på dvd.
Jag älskar när Walken sjunger "potato potato" och "tomato tomato" med samma uttal (från "Shall we dance" med Fred Astaire, eller var det "My fair lady"?) med Jimmy Fallon - samma slags humor när Rainman inte fattar Abbot & Costellos "Who's one first base?" - och "I could really use som more cowbell" (cowbell!) i Blue Öyster Cult-sketchen. Och råfåniga "Colonel Angus". Och "Excuisite taste"-slemmot. Hilarious.
Men Walken borde repa bättre. Blir rätt lökigt när han stirrar in i telepromtern hela tiden.

Och så har jag pratat med Jessika. Hon är helt hooked på belle de jour.

Nu, istället för alla som sms:ar och vill lura ut mig i sommarstockholm: Deckardags. George P. Pelecanos "Ett djävulskt pris" och The Magic Numbers på cd:n. Även om de gör musik det är svårt att bakgrundslyssna på.
Virren

Har fått en härlig berättelse av Pet Sounds-Stefan om deras USA-tripp, och handlat en gubbig sommarjacka och ett par Adidas av Jonas på Boutique Sportif.
Borde rensa ur garderoben. Har alldeles för mycket junk i den. Men gud det är fint väder. Och Emelie spelar på Riche. Vad säger ni? Should I stay or should I go?
Karaktärslöshet är ju mycket vanligt förekommande, rent normalt sett.
I solen med halvsommarlov är den direkt utraderad, karaktären.
Bara skit på tv. Sommar-tv är ren skit. "Sommartorpet". Ingen hjälp där.
Virren

Hanna Flodr (och DN-kollegor) avslutar sin bloggbevakning med att hajpa Markus Larssons slitiga lördag.
Hanna kan för övrigt tänka sig att träffa mig i London. Jag dit snart. Det ska bli nice.
För övrigt blir fysiken bättre och bättre för varje timme. Håkan Steen sov 14 timmar i natt! Jag i i alla fall 10. Jonna har inte varit på jobbet. Markus ser blek ut än. Det tar på krafterna att festivala.
1, 5 veckor kvar tills Roskilde. Puh.
Virren

Århundratets bästa blogg... Har jag. Eller också inte. Kika på den. Lova det. Annars ska jag hytta, försiktigt, med näven nästa gång du sitter mitt emot mig på tunnelbanan.
detljuvalivet.blogspot.com
/Goesta
Svar: Lova att aldrig slå mig i t-banan nu.
***
"Det är svårt det här med bloggande, man vill ju inte bli Virtanenintern liksom." Citerat från SvDs nöjeschefs (Erika Hallhagen) Hultsfredsblogg. Kom igen. Snälla. Du är tusen tusen gånger bättre än hennes urvattnade bloggar, toppen på allt skulle vara om du kunde komma på något inte sådär jättesnällt att toppa hennes dumma påhopp med.
Magnus
Svar: Erikas blogg var väl inte direkt någon snackis.
***
Fredrik, jag såg en bild på dig idag, du måste sluta vara anorektiker.
Du håller på att försvinna.
J.
Svar: Åh, tack!
***
Apropå fläskmagar, seriefiguren Rockys flickvän myntade ju uttrycket "poprygg" i en strip. Alltså sånt fläsk som hänger utanför jeanslinningen ovanför rumpan, när poptjejer har för låga jeans och för korta tröjor. Väldigt roligt tyckte jag. Och hemskt fult!
Julia
ps, den där Jonna Sima, varför blir du inte ihop med henne?
Svar: Till att börja med har Jonna en boyfriend!

***
så skönt att du inte är en sån blandbandstaliban.. det är alltså tillåtet att blanda svenska och engelska texter?
/mikael
Svar: Ja, i alla fall när man åker till Hultsfred.
***
Hej Fredrik
Jag dömmer i regel folk utan att känna dom. Instinktivt, är du fienden, men någon som lägger tio timmar på en blandskiva kan inte vara allt igenom ond. Det är min övertygelse. Det är jag säker på, utan att känna dig.
Sen så vet jag att du har The Rascals - Glory! Glory! På en blandskiva. Det är om något ett alibi på att man borde få någon sorts acceptans. Men. Du är ju samtidigt fienden Virren. Hur känns det?
Jag gissar att du kan se det som ett rättfärdigande i sig självt, att du upprör.
Men hey, du är inte TTA. Du är punk på helt fel sätt. Hur känns det att ha blivit en produkt in i ben o märg?
Jag dömmer dömmer dig inte för bloggen, du får ju säkert ligga mer på grund av det.
Men. ändå. Du är ingen hatthylla Fredrik. Däremot. Efter varje deltävlings slut i melodifestivalen hängde du jävligt...laid back... i bakgrunden, men ändå framför kameran. Hey, hela Sveriges befolkning såg dig!
Han på Aftonbladet, shit. Är du inte trött på att hela du blivit ett marknadsföringsknep för Aftonbladet?
Jag bara undrar.
Kryper du ibland upp i fosterställning i soffan hemma o lyssnar på cigarettes & alcohol och drömmer dig tillbaka till tiden då allt var rock, och framtiden var mer, som, jag kan ju göra vad som helst istället för som det är nu, urblekt vit tröja, med svettfläckar, söker mycket mer bekräftelse än tidigare till och med.
Du säger inte sanningen längre Fredrik. Har du glömt hur viktigt det är?
Jag bara undrar.
Jens
Svar: Bra mail indiepojke. Men vet du jag tycker aldrig att jag sagt mer sanningen än jag gör nu.

"I don't need those peep show girls anymore
no I only want you
come on and give it to me
Valerie Valerie"

Jag är väldigt förtjust i gubbslemrock. Den som sjungs av en överårig översexuell gubbe som trånar efter småflickor med en twanggitarr och för skitig röst.
Crooked Fingers sångare Eric Bachmann är en sån man. Han vet nog bättre, han längtar efter nåt annat, men han plågas runt i cirklar.
Chris Thomson i The Bathers är en annan. Utan att jag menar att Crooked Fingers är direkt nära The Bathers enorma plågade mästerliga indiegubbgospel på tex "Kelvingrove baby" från 1997. Men det finns beröringspunkter.
"I would change for you but babe
that doesn't mean I'm gonna be a better man",
sjunger Bachman på nya Crooked-skivan "Dignity & Shame" (vilket förstås är vad allt handlar om när vi talar gubbslemrock), i "Sleep all summer" (en annan stor låt är "Wrecking ball").
Och Bachmann frågar henne:
"Why won't you fall back in love with me"?
Ja, vad tror du, Eric?
För att du är ett öppet smutsigt sår.
Du kan inte förändras till en bättre man.
Därför sjunger du dina sånger.
Virt

Jag och Emelie fikade på String och utvärderade Hultsfred.
Sedan testade hon mig på om jag kunde alla tiders sommarhits. Jag tog bara 27. Gissa och lek själva!
Virren

För er som vill läsa backkatalogen i bloggen - klicka på en av veckorna snarare än datumen. Då kommer alla inlägg jag skrev just den veckan upp i en enda lång ruta. Ok? Alltså, klickar du på "vecka 24" ner till höger så kommer alla inlägg upp från förra Hultsfredsveckan (med start från botten).
Hej
Fredrik

"I don't like mondays" med The Boomtown Rats är dagens låt!
Trots stekhetman ute.
Virren