Ingen fest på Globen

Ska jag åka till Mellofesten i Globen?
Nä va?
Visst lovade jag mig en nykter helg? Jo, jag tycker mig minnas att jag skrev det just här i denna blogg i torsdags eller så, även om jag för all del även kallade det för "ett löfte jag inte kommer att hålla".
Men nu har jag ju hållt det ända hit.
Och vad är väl en fest på Globen?
Med Linda Bengtzing.
Och Carola.
Hm.
Jag lyssnar på Willie Nile-skivan och det är onekligen en stark comeback.
Gitarrerna skär i hjärtat på New Yorks trasiga vis - som Peter Wolf - och rösten från Greenwich village - som Bob Dylan - och enstaka Manhattantamburiner - som Ronettes - hör vi aldrig, aldrig i en Melodifestival.

Slopa juryn nu!

Se där, jag borde aldrig tvivla ens en sekund (se nedan) på Carolas storhet. Ett svagt karismatiskt framträdande (för paniskt leende), ett kackigt startnummer, en taktmiss med steget, en sjuk röst för kvällen, men än sen: The people loves Carola. Carola is the people. Automatic.
Och hennes karisma kommer att ta oss till final i Aten, lätt.
Annars lovar jag att äta upp Bobby Ljunggrens Dolce & Gabbana-kavaj. Och dricka upp alla Thomas G:sons Aten-rakis retroakativt.
Eller drunkna i dem, snarare.
***
BWO klarar sig ändå förstås, men lätt hade de varit mer underhållande rent medialt i Aten. En argglad bög, en sötrar gosse och en coolhård queenie med en eurohit på riktigt hade varit rena skandal-Trio me' Bumpa därnere. Synd.
Men Carola kan å andra sidan slänga grekiska rabatter.
***
Samtidigt var det ruskigt underhållande att juryn - bestående av tv-tekniker och lokaljournalister i Falun, Norrköping och Umeå? - ville verka lite klyftiga genom att rösta på gulliga Andreas Johnson.
Ett klassiskt fall av varken konnässörsmak eller folksmak.
Istället: den larviga medelklassmaken som alltid, alltid är så obegåvad och i andra fall än musik dessutom farlig i sin intolerans och bitterhet.
Inte för att det är nåt fel på herr Johnson eller hans sång men jävlar vad stryk Sverige hade fått i Aten med den gamla rockgrunkan. Hjälp oss, Forbes.
Jury bör vi göra oss av med omedelbart - om den inte börjar bestå av experter.
Men då är jag helt för den. Experter.
(Förra året hade både folket och juryn fel även om juryn hade rätt i att ta Martin Stenmarck före Nanne; men Shirley Clamp hade gett oss bäst chanser i Kiev och vi hade sluppit kvala i år. Ungefär som BWO i år, även om Carola alltså är heeeelt ok, ok? I love Carola, ok?).
***
I övrigt var Fredrik Lindström roligast. Subtila verisoner av våra dialekter istället för parodiska. Karln är ett snille. Ett festligt sådant.
***
Till sist: Kikki var gullig.

BWO vinner?

Oj oj. Carola var inte i form. Det var däremot BWO. Tammefan om jag inte tror de sopar hem det här. Dessutom: festligt att se Alexander Bard så mysgubbigt nöjt leende. Kanske valde några extra människor bort kära Carola där. Svettigt!


Spännande Mello!

Christer Björkman har verkligen försökt jämna ut oddsen till BWO:s och Andreas Johnsons fördel från storfavoriten Carolas. Speciellt BWO:s förstås. Han vet att de har bättre chanser i Aten.
Startplats 1 och 10 är överlägset bättre än Carolas nummer 7. Jag tror inte att nummer 7 mitt-i-gröten någonsin vunnit. Och allt detta vet förstås Björkman.
Spännande.

Streets of New York!

Skivor köpta på Pet Sounds: Donald Fagen: "Morph the cat". John Stewart: "The day the river sang". Kris Kristofferson: "This old road". Willie Nile: "Streets of New York".
Filmer sedda på Bioplataset. "V för Vendetta" (bra).

Cetera, dagens klassiker

"If you leave me now" med Peter Cetera är dagens låt.

Krönne & Reginas walk-out

Här är min Cliff Barnes-krönika och Innelistan och om du klickar här och scrollar ner lite kan du titta på när Regina Lund lämnade mig i panik mitt under Studio Virren-intervjun. Men sedan insåg Regina att det bandades live och kom tillbaka.

Tvättidmiss

Bjurre messade i natt efter besök på Dan Mclusky's:
Du har rätt. Världens bästa är det ju inte - och själva plejset har changserat. Eller så är det bara du som saknas.
Det var väl fint?
För övrigt: jag hade tvättid i går kväll, tydligen, och inte alls nu som jag trodde. Skit.
På P1 talar de på temat "Sveriges viktigaste opinionsbildare under 1900-talet". Bertil Ohlin kom tvåa, och före Tage Erlander! enligt statsvetare Tommy Möller. Där ser man.

Benny dissar New York-Mama Mia

Jag får lust att tipsa Page 6 i New York Post om Gunilla Backmans citat till Lasse Bengtsson i morse. Benny Andersson hade sett "Mama Mia" i New York, enligt Backman.
- Benny sa att den inte var hälften så bra som i Stockholm.
Oops. Det skulle de inte gilla att höra på Broadway. Men Richard Johnson skulle älska att skriva det. Synd att han inte kan svenska.

Starta ditt eget land!

Till sist, ett tips: Kolla på "How to start your own country" på SVT2 kl. 20.30 på måndag. Jar har sett de tre första. Den handlar om Danny Wallace som försöker startar sitt eget land. Japp. Du läste rätt. Han är en charmig knäppgök med en fix idé. Hans land har en egen hemsida också.
Jag vill också ha ett eget land. Och jag ska vara kung. Och Markus Mustonen ska vara hälsominister. President kan du få vara. God natt.

Bjurre bland punkare och lyxbiff i Austin

Och så ringde en annan kär vän, Bjurre, från av alla platser Austin. Den jäveln. Som av en slump skrev jag om honom i krönikan i morgon.
I kväll har han bord på Dan Mclusky's på 6th Street. Vi brukar säga att där serveras världens bästa biffar, det är inte helt sant men de är fina.
Vi har suttit där några gånger. Ofta efter att ha inlett med en eller ett par baljor Dry Martini på The Driscill. Men Per bor på Omni den här gången.
Jag gnällberättade att jag var på Ica på väg hem från jobbet och att folk stirrade och viskade och tror att jag inte märker det. Och det är ju extra jobbigt när jag bara handlade massa skitmat. Grillad kyckling, ostbågar och Coca-Cola och pepparsalami vill man ju inte tas på bar gärning med.
- Haha. Kan du inte få ett paranoit utbrott? föreslog Bjurre. Börja skrika inne på Ica: SLUTA STIRRA ERA JÄVLAR! SLUTA STIRRA!
Det vore onekligen roligt.
Sen sa jag att Jason Collett spelar i Austin i morgon.
- Och vem är det?
- En Broken Social Scene-man.
- Broken Social Scene låter inte som du.
- Vet inte men solo är det typ pianorock.
- Jahaja. Well. Det är fullt med punkare på gatorna här.
- Usch fy, ja, jag vet hur det är under South by Southwest. Är fan glad att inte vara där ändå.
- Jo. Det är bättre annars. Men Dan Muclysky's, Virtanen, Dan Maclusky's, säger Per pockande med vår patenterade Leif-Åke Josefsson-röst.
Dan Maclusky's. The Driscill.
Den jäveln.
Well. Ta hand om Austin, Bjurre, ta hand om Austin.

You are my friend

Titta Jessika!

Snuskchock i dokusåporna!

Jessika och jag simultantittade på "Big brother" via telefon. Jessika var nästan på-riktigt-upprörd över bristen på hygien i de svenska dokusåporna.
De står faktiskt och duschar med underkläderna på.
- Jag menar, att de har sex blir vi inte upprörd över. Snarare fungerar det som antabus. Men hygienen, Fredrik, hygienen. Upprörande. Du borde skriva en krönika om att det är ett hot mot ungdomarnas folkhälsa!
- Snuskchock. Men varför skriver inte du den krönikan?
- Men nu sa jag ju åt dig att göra det.
- Hm.
Och så babblade vi på i en halvtimme till om bara snäppet klyftigare saker. Som detta:
- Jag gör mitt eget kinderägg! En bit mjölkchoklad, en bit vit choklad. Jag är så booooored.
Jessika gör alltså sitt eget kinderägg. Jag sitter och bloggar. Det är fredagkväll.
Vi ska försöka ses i morgon. Jessika är bäst. Och snällast.


Magnus Betnér superstar

Magnus Betnér är allt det där andra än treeeevlig. Han är hur sur och stiff och hård som helst och det är underbart. Han skiter i om han blir omtyckt.
"Det har varit så mycket snack om det där Palme-mordet att man nästan önskar att han inte hade blivit mördad", sa Betnér iskallt i humorprogrammet "100 %" med Adam Alsing på TV4.
Ruggigt ful studio, för övrigt. Som ett galet rymdskepp.
Roligast verkade Kristoffer Appelquist vara men det var svårt att hänga med i alla snabba kameraklipp så jag är inte säker.

TV4-edgy

Christine Meltzer är extremt het i sin imitationsduktighet.
Och Peter Magnusson var extremt rolig som Fredrik Lindström.
"Hey baberiba" är roligt. Rent av lite edgy. TV4-edgy.

Rampfeber - inte masochistskoj ens

Vad tråkigt det blir när allt ska vara så himla treeeevligt. Alla är så himla treeevliga i "Rampfeber" på TV4.
Mange Hedman var urgullig som pojkbandstjärna, Martin Björck var urgullig som Chris Martin och Marika Lagercrantz var urgullig som frigjord hippietant.
Alla var så treeeevliga så.
Käkarna gick nästan ur led.
Tråkigt var det.
Pojkarna sjöng för bra. Speciellt Hedman. Då blir det inte kul. Det enda roliga med dem var när Martin övertände och sjöng skitilla mot slutet av "Wonderwall".
Hoppas kändisarna är lika förfärliga som Marika nästa gång. Samspelet med Rickfors var riktigt hemskt och iskallt och stundtals så att jag fick ta fram skamtäcket och dra det över huvudet. Det var kul.
Så Marika fick min röst.
Hoppas att Peter Wahlbeck, Bingo Rimér och Susanne Sjögren är lika sött kackiga nästa vecka. Då kan det bli masochistskoj, kanske.
För övrigt är Pernilla Wahlgren the new Lill-Babs, Marika är felinformerad om Strindberg, tv-produktionen var för långsam i början, Calle Norlén är en idol, Blacknuss är fortfarande råtajta och det var underligt att September kallades "September" och att Kayo avslöjade att hon var "utsedd att vara den goda jurymedlemmen".
Inte ska man väl avslöja att allt är designat för att vara treeeeeevligt?

Nu ollar NG min rock!

Hej! Låssmeden Joacim här, den äldre utav dom två, du vet han med kaffet.
Jag läste din blogg, jag hoppas du får pröjs. Håller med dej, man har ansvar för sina ytterkläder efter man har fyllt 12.
Tänkte bara säga tack för kaffet och lycka till och jag hoppas dörren håller ihop, du hade ju "bra" dörr, hehe!
Ha det! // Joacim Låsis.


Svar: Haha. Hej! Jadå, Hanna ska få betala, lätt. Jag menar, att ta en rock från ett skåp. How stupid is that? Hon ska få betala extra tammefan. Och nyss mailade Nöjesguidens chefredaktör Daniel Sparr och sa att han ollat min rock som ligger där. Ollat! Så rocken är därmed avliden så den ska Hanna få dega också. Hon ska ruineras. Moahahahaaaa.

Schlageryra!

Det är verkligen schlageryra här på redaktionen (alltså Aftonbladets nöjesredaktion, jag har varit här i dag). Kicki har just nu möte med sex tusen reportrar (6000!) som ska täcka in allt vid genrepet i kväll och på finalen i morgon. Inget får missas!
Jag sitter mest och tänker på Cliff Barnes.
Mer om det i morgon.


Fyra hjul som rullar

Janne Bark! JANNE BARK!

Toto, dagens shoppingcenter

"Georgy porgy" med Toto är dagens låt.

Hedman sjunger

Rampfeber på TV4 tackade jag nej till att vara med i. Så feg jag är. Det hade varit vackert att göra bort sig inför hela landet...inte.
Oj vilken succé det kommer att bli. Jag gissar på 2, 1 miljoner tittare.

Web-Virren!

Kolla in. Det visste jag inte. Det går att kolla på alla avsnitt av Studio Virtanen på TV8:s web-tv! Mäktigt.

Love generation - kräkmedel i VM?

Hjälp, hjälp, snälla, säg att ryktet inte är sant!
"Love jävla generation" med Bob jävla Sinclair får inte vara den officiella fotbolls-VM-låten!
Det finns ingen låt jag avskyr mer. Varenda gång det enfaldiga fanskapet dänger igång på radion blir jag illamående och överväger att bojkotta P3 som spelar den så absurt ofta.
Säg att det inte är sant.
Snälla säg att det inte är sant.
Inte en enda plats i världen kommer det gå att gömma sig för den om den blir VM-låt.
Möjligtvis Nordpolen. Jag får flytta till Nordpolen.
Vill. Inte. Flytta.Till. Nordpolen.

Lekman, dagens maple leaves

"Jag trodde hon sa lönnlöv" med Jens Lekman är dagens låt.

Sorry AD-Hanna, pröjsa upp!

Pröjsa ska hon! MAN ANSVARAR FÖR SINA EGNA YTTERKLÄDER EFTER DET ATT MAN FYLLT TOLV. så jag tror inte hon direkt behövde ansvara för Wikingssons rock.
/M

Svar: Sant. Det avgör saken!

Cash is...komplicerat

Here's a twist: låt Fredrik Wikingsson betala!
/Joacim

Svar: Skruvat! Nåväl. Hanna har erbjudit sig att pröjsa. Jag har dåligt samvete för att ta emot pengarna. Hon gjorde det ju inte på flit. Samtidigt är jag ju helt oskyldig och allt blev oerhört meckigt, även bortsett från pengarna. Hm. Denna fråga skulle nog kunna användas som en uppsats i moralfilosofi på 20-poängsnivå eller så.


SMS från AD-Hanna:

"Gud så dåligt det blev me din rock, jag var helt säker på att det var Fredriks och kände mig skitschysst som tog med den till Spyan".
Det finns så många frågor om detta som jag skulle kunna ställa till Hanna.
Men jag släpper det.
Jag är en mycket förlåtande och fin människa, eller hur?
Frågan är: ska jag tvinga henne betala låssmeden?
Vad säger ni? Vad säger Hanna? Kommer hon att erbjuda sig självmant?
Spännande.


Oklyftiga NG-gangstas

Nu ringde Annie på Nöjesguiden.
- Eh, du. Vi har din rock.
- Jahaja.
- Det var Hanna som tog den.
- Jaha.
- Hon trodde det var Fredrik Wikingssons.
- Jahaja. Du inser att AD-Hanna kommer att få leverera den personligen till mig?
- Och gå ner på knä. Ja.

Mardröm utan nycklar

Extremsuccé på Romeo.
Sedan: en mardröm.
Nån bestämde sig tydligen för att gå iväg med min rock medan jag spelade.
Med nycklar i.
Och extranycklar som Hagis skulle ha.
Inte roligt att vara strandad mitt i natten utan tillgång till hem.
Två låssmeder jobbade i en över en timme med att borra upp låsen.
Nyss kom jag in.
Jag har bra dörrar.
Eller hade.
Pris: 2390:-.

Rullar ner mot Riche

Belinda Olsson-programmet i kväll blev fab. Heavy & kul.
Nu har jag plockat Romeo-skivor. Tom är sjuk. Stackarn. Trist. Det blir lite annorlunda i kväll. I princip fläskfilépiano men kanske lämnar jag våra strikta renhetsregler en del. Just for one night.
Så nu: Riche.

Tv-murvellegendarernas legendar

Mike Wallace, 87, lägger av på CBS, skriver New York Times. Det är stort. Som om en vindruva som varit ett russin i 30 år plötsligt bestämmer sig för att "nu är jag ett russin".

Två löften.

Två löften jag inte kommer att hålla:
1. Jag ska vara nykter i helgen.
2. Jag ska börja skryta mer.

10 sekunder på redaktionen

Studio Virtanen-redaktionen just exakt nu:
Richard kliar sig i skägget och surfar. Jonna säger "det vore jäkligt coolt". Johan skrattar åt ett skämt (som faktiskt jag drog, som inte riktigt var ett skämt men som hade punchlinen "och hur mycket får den väga?"). Ida syns inte bakom den jättelika skärmen, jag antar att hon mejlar en Primal Scream-låt med yousendit. Max har sin tjejs bror här, lillebror hoppas jag, annars är det dirrty.
Tess säger att jag är 8, 5 år gammal.


Romeo - nåt som blöder ikväll

Angående braksvennebananrock så är det Romeo i kväll igen. Nån Winnerbäck blir det inte. Såvida inte Josef Zachrisson tittar förbi.
Inte Lundell heller, trots att han just summerat sin 30-åriga karriär på tre dubbelskivor igen (bra urval; nästan som att jag gjort det själv och inte alls Kjell Andersson och Ulf).
Jag undrar vad det ska bli. Jag laddar nog med en hel del country, countrysoul och soul. Det har varit ont om soul. Och en del Louisiana och Texas. Västkust givetvis. Donald Fagens nya hade varit drömlik. Men den har jag ej.
Jag tar nåt som blöder.
Osorterade kreddpajasar gnällde lite förra veckan för att musiken var för bra.
De ska helst inte känna igen musiken om de ska känna sig helt trygga.
Det är sött.

Mannen med läderbandet runt halsen

En miljon 24-åriga svenska tjejer kan inte ha fel: Lars Winnerbäck är bra.
Jag sitter och lyssnar på hans kommande samlingsskiva "Efter nattens bränder" och sjunger med till "Elden" och redaktionen ser ut som förbryllande fiollådor av frigolit.
- Han är gullig ju, säger jag. En miljon 24-åriga svenska brudar kan inte ha fel.
- JO! skriker Ida.

Mos, dagens L-linje

"Universal magnetic" med Mos Def är dagens låt.

Ett hus vid havet, någon?

Bjurre ringde från Manhattan.
Han satt på St Patrick's Cathedrals trappa, där vi suttit på många gånger, det var soligt i New York och han verkade äta glass.
Jag sa att allt var vidrigt, kallt, fuktigt, blött, saggigt, fult, eländigt, pissigt och beige här.
Mars.
Joru, sa Bjurre.
Joru, sa jag.
Lite stressad nu, sa jag.
Förstår, sa han.
Sen mejlade jag Manu i Sevilla.
Jag funderar på att hyra nåt ställe där i sommar. I garanterad värme.
Vad ska jag annars göra i sommar?
Underligt nog tror jag att Manu jobbar som mäklare där nuförtiden. Senast vi hördes gjorde hon det.
Det vore ypperligt. Då borde hon kunna fixa.
Jag får se om hon svarar.
Tusen eldar betyder hennes efternamn på svenska.
Det är väl vackert?
Fast kanske borde jag hyra nåt i Sverige.
Var?
Kan jag använda bloggen till en kontaktannons?
Eller mäklarannons menar jag.
Haha. Var det där freudianskt? Nä. Nå.
Alltså, sökes:
Hus nära havet.
Nånstans fint.
Gärna med röda knutar.
En lägenhet kan fungera också.
Marstrand kanske? Marstrand verkar stiligt.
Österlen? Gotland? Vad finns det mer? Roslagen? Öland? Vänern?
Svar till
Semestersugen.

Amsterdam verkar bäst

Underligt: nu är det avsnittet av "När & fjärran" på TV4 som produktionsbolaget ville att jag och Ebba Sydow skulle vara gästreportrar i. Jämföra Rotterdam med Amsterdam och tjafsa lite, som ett "Stockholm mot Göteborg" fast i Holland. Bra idé.
Inga fel på programledaren Vigor Sörman (han ser "good enough" ut för att komma in på ett trendigt hak i Rotterdam dessutom), men ändå är jag glad att jag inte hade tid. Det hade känts skruvat att se mig på tv just nu och gå omkring där i shoppingbutiker och på sushihak till kompet av hårdrocksriff och gammal synthfunk.
Nåväl. Heja Amsterdam!
Det tyckte Vigor Sörman också.

Hjäääääälp excellaaaaaaaaaance

Jag tittar på "Top dog" (nej fråga inte) och upp dyker reklamen för Lindt excellence.
Eller, som slajmgubben med slajmrösten säger: Lindt excellaaaaaaaance.
Jag blir gaaaaaalen av det.
Jag har gnällt över detta förr va? Det känns så.
Vi ska aldrig aldrig köpa Lindt excellaaaaaaaance. Ok?
Vi är inte helgalna hemmafruar i Gubbängen som tycker att Lindt excellaaaaaance är tjuuuuuuusigt!
Ok?
(Fast jag blir sugen, det blir jag. Jag är mer än tokig i choklad. Kanske borde jag bli hemmafru? Kanske borde jag börja röka gulblend. Det vore najs. Bara sitta och äta excellaaaaaaaaance hela kvällarna och känna att det är lyxxxxxxiiiiigt...)

Snälla Norén, lätta upp hos Evanders

Per Gunnar Evander är en mycket stor författare.
Jag gick en bok skriven av honom från en flickvän en gång. Eller, jag fick låna den men har behållit den tills vidare. Det blir ofta så, blir det inte? Gränsen mellan presenter, gåvor och lån suddas ut.
Jag minns inte titeln på boken. Den utspelade sig i Klara, är mycket ordknapp och stämningsfull. Hon tyckte mycket om Evander. Hon är av en rätt tidlös typ. Hon spelar teater med Lars Norén nu. Det kanske säger nåt.
Nå.
Nyss, på "Babel" på SVT, lyckades redaktionen få Evander att bemöta dottern Carins anklagelser om att hans bok om den döda dottern, Carins storayster Andrea, "I min ungdom speglade jag mig ofta", var falsk. Det har han hittills inte velat göra. Så det var ett bra litet scoop säsongens första "Babel".
Carin Evander sa att pappa gjorde systerns liv dåligt. Per Gunnar Evander sa att han inte skrev ett enda sårande ord om systern i boken, tvärtom, och att han inte förhärligade sig själv.
Problemet uppstår när han kallar boken roman men nämner dottern vid namn. Måste han då försöka skriva objektivt eller utifrån sin sanning?
Babel diskuterade men kom inte fram till nåt.
Inget svar finns.
Och jag antar att Kobra inte ville grotta ner sig i vad som egentligen hänt i just Evanderfallet så inget blev tydligare där heller. Anklagelserna bubblade bara på ytan.
Så ingen blev klokare i sak.
Det var alltså klassisk kultur-tv.
Däremot kan man nog anta att ovan nämna Lars Norén skulle kunna komma in och lätta upp familjen Evanders familjerelationer...

Get this party started

"Jag är rädd".
"Det här är läskigt".
"Det ser inte ut som vanligt".
Så sa Tess (projektledare) lite ynkligt när hon fick kvällens manus.
Anledning: det fanns nästan inget manus.

Halva säsongen har snart gått, alltfler tittar, men det är dags att skaka lite liv i Studio Virtanen, eller hur?
Jag ska till och med stå upp i studion! Och prata i kameran! Utan manus! Det är svårare än man kan tro utan studiopublik.
Spännande.

Moodymann, dagens gamla goding

"The thief that stole my sad days (ya blessin' me)" med Moodymann är dagens låt.

Spies like us

Jag har ägnat hela förmiddagen åt att hårdgrillas av "Folktoppen" i SVT. Om vad: hemligt!
Jag fick till och med skriva under ett tystnadskontrakt. Lite KGB sådär. Spännande, eller hur?

Jag drömde in nio rätt

Jag hade en lustig dröm i morse. Att jag vann 1000 000 på Stryktipset.
Det var antagligen en svårtippad omgång eftersom det räckte med nio rätt för att vinna en miljon. Och det var bara jag som fick in nio rätt.
Svår omgång - flest rätt. Moi.
Undrar vad det betyder.
(Ingenting förstås, men ändå.)


Måndagkväll; en liten skärva liv

Nu sätter jag mig här igen. Framför datorn alltså. Det var typ 136 mail sedan jag kollade aftonbladetmailen i går eftermiddag. Inte så många ändå. De allra flesta pressmeddelanden. (Förlåt, du i Jönköping som skickade en länk till ditt indieband. Jag orkar inte klicka på din länk. Förlåt igen). Dessutom runt 400 mailinglistamail. Markerade nästan allt som "läst" utan att läsa. Orkar icke.
Borde ringa massa vänner och familj som jag försummar.
Jag sätter mig vid datorn och skriver denna blogg.
Varför?
Jag vågar inte alls skriva nåt av substans ändå nu.
Tid saknas. Och mod.
Mod går, och kommer, i vågor.
Ändå skriver jag detta.
Varför?
För att du läser.
Några fakta: Jag är just hemkommen från ett jobbmöte efter jobbet. På mötet åts hämtsushi. Aktuellt är på teven men jag lyssnar inte. Det luktar nåt lätt fränt i köket men jag fattar inte vad det är. Jag borde byta påslakan. Jag borde plocka lite ordning här. Jag borde dela livet med någon. Jag borde se till att kläderna på stolen i sovrummet inte bara ligger ligger i en stor hög på stolen. Jag borde köpa kaffe.
Ute på gatan gäller det att gå försiktigt.
Det är lite halt.

Melankoli.

Peter Englund skriver om melankoli på sin blogg efter ett möte med Svenska Akademien i torsdags. Läs det, visst har han rätt?
Den svåra, men fina, gamla Sherlock Holmska melankolin har gått förlorad till den hårdare, oglammigare depressionen.
Det är dags att återlansera melankolin.
Om man nu ändå inte kan vara lycklig.

Hihi

Redaktionen uppskattar "min hembakta flätade vetelängd".
Jag tar åt mig äran för att ha bakat den.
Jag glänser således i lånta fjädrar.
Jag är keff.

Robert, dagens Alihyllning

"The world's greatest" med R. Kelly är dagens låt.

När var jag som mest rädd att dö?

Jag blev nyss uppringd av Slitz, de ville att jag skulle vara med "i en liten enkät". Visst, sa jag. Och så visade sig vara såna där sjukt svåra frågor som "när gjorde du bort sig som allra mest" och "när var du som räddast för att dö?".
Det är ju såna där gigantiska frågor som man behöver en vecka fundera på. Så jag tror att reportern tyckte att mina snabba telefonsvar var sega.
Martin Timell hade säkert hävt ur sig nåt i stil med "när jag var nära att ramla ner för en klippa på Sicilien räddades jag av en sherpa som gått vilse från TIbet" vilket är ett ickesvar som kanske låter bra men som inte är bra.
Jag borde mediatränas. Vore jag ett proffs skulle jag ju i förväg komma på massa sköna oneliners till dem som intervjuar mig för "Olyckligt kär i ingen speciell" i maj.
Jag borde kanske ringa mediatränaren Paul Ronge. I alla fall om jag vill ha 90-talstips. Eller Bindefeld, samma sak där. 90-tal. Finns det inga moderna pr-människor?

Och när jag ställde den frågan slog en ännu större fråga mig: finns det några moderna människor?

Update, mitt liv sen senaste inlägget kolon

Efter en utsökt brunch på ställe som heter Soho i Göteborg blev det nästan tre timmars sovande på X2000 trots att en dam envisades med att gapa i teleon såfort det fanns täckning. Därpå direkt till 30-årssmörgåstårta hos Maggie, jag åt massor med smörgåstårta, den var smaskig, och sedan "Six feet under" och lite "Hannibal" (det är roligt när Athony Hoklins äter Ray Liottas hjärna), sedan sömn, sedan sov jag ända till nio (hade gärna sovit ännu längre), sedan hit till jobbet med en taxichaufför som inte hittade till Luma Parksvägen och nu har vi haft ett lätt försenat morgonmöte och nu är det dags att ösa på rejält och förbereda inför kvällens gäst Peter Englund.
Jag hade med mig en maggiebakad vetelängd till redaktionen. Den ska fikas i eftermiddag.


Håkan, dagens adjö

Dagens låt är "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" med Håkan Hellström.

Jag: ett superproffs

Hej,
Läste din blogg i dag, och delfinalen i Göteborg slutade nästan exakt som du förutspådde, du hade bara fel när det gällde plats 6 och 7 (Günther spöade Laila). Lite läskigt nästan. Jag trodde aldrig att Björn Kjellman skulle ha en chans, men han blev tvåa precis som du sa. :-)
John


Svar: Jag veeeet! Jag skröt som som en tok om det i går. Och jag skryter än.

Vilken stad!

Uhuuu. Det blev som väntat: göteborgsdekadent. Det blir ju alltid det här. Och det blev indiefester istället för Melodifestivalfester. Bland annat ett ställe som heter Uppåt framåt som var förtjusande. Men sen var det efterfest på, tror jag, Rickard Engfors rum. Jag berättar om det nån annan gång. Kanske. I dag är jag sannerligen inte i toppform. Uhu. Stackars mig, Göteborg.

mars 2006
ti on to fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
hits