Mail från Cyril
Min käre kombatant i P5 förut, Cyril Hellman alltså, skickar ett mail efter programmet:
En som vi borde tagit upp som presumtiv bloggare är Lundell. Sedan han bytte förlag har ju alla böcker varit en enda lång blogg, särskilt den där Frukost på planet. Konstigt att han inte har en blogg.
Det som jag också borde sagt är att faktiskt Beatnik-författarena gick tillväga som bloggarna, allt ska ned utan eftertanke, "the clean intellect", som Gregory Corso sa. Men å andra sidan är inte ni bloggers Jack Kerouac och även han gjorde bara en bra bok.
Cyril
En som vi borde tagit upp som presumtiv bloggare är Lundell. Sedan han bytte förlag har ju alla böcker varit en enda lång blogg, särskilt den där Frukost på planet. Konstigt att han inte har en blogg.
Det som jag också borde sagt är att faktiskt Beatnik-författarena gick tillväga som bloggarna, allt ska ned utan eftertanke, "the clean intellect", som Gregory Corso sa. Men å andra sidan är inte ni bloggers Jack Kerouac och även han gjorde bara en bra bok.
Cyril
Tom Pyl gästar!
Sitter framför Fredriks patetiska dator (jag önskar att det var hans penis) och väljer låtar; Emelie ville ha "Laid" med James, hon fick "Sit Down" som sig bör med kvinnorna. Innan dess spelade jag Morrisseys samlade hits med "The MoreYou Ignore (The Closer I Get)" i spetsen - den bästa musik som någonsin gjorts näst Paul Simons "Graceland" med synkoperna från himmelen. Och om vi ska fortsätta prata i musiktermer så älskar jag tonartshöjningar mer än nånting annat. Tack o godnatt, nu drar vi till Riche!
Tom Pyl
Tom Pyl
Ronnie Sandahl gästar!
Ronnie Sandahl mister härmed sin bloggoskuld direkt från Hultsfred:
Som om orden fanns.
Håkan. Håkan. Håkan. Håkan. Håkan. Det blir inte större än så här.
Aldrig. Kan inte. Bloggtom i huvudet efter konserten på Hawaii. Fem plus koncentrerat i en göteborgare med vackert linne.
Solen skiner. Dans, dans, dans. Svetten rinner. Vackraste flickvänsmaterialen ler. Mot andra, förvisso. Men ändå. De ler. I varje ögonvrå finns de. Luktar inte ens festival i håret.
För mycket.
För mycket för två katolska ögon.
Annat var det på Hultsfreds jubileumsöverraskningsbaluns. Tandlöst som högerbacken i tredjefemman. Joppe kisade. Olle Ljungström snyggade sig. Sahara-Maria var enda undantaget, vacker som sommarsnö, ett överbett i miljondollarklassen. Men annars. José Gonzalez kikade skamset ned i marken som en åttondeklassare på aulans scen med "Smalltown boy" i fel tonart. Och Allram Eest är bara en copycat. Föredrar Skurt.
Jag gick min väg när Bo Sundströms hatt äntrade scenen.
Bo Sundströms hatt bar en tröja med mitt namn.
Ogillas starkt.
Jag ska stämma behån av honom.
Ses,
Ronnie.
Som om orden fanns.
Håkan. Håkan. Håkan. Håkan. Håkan. Det blir inte större än så här.
Aldrig. Kan inte. Bloggtom i huvudet efter konserten på Hawaii. Fem plus koncentrerat i en göteborgare med vackert linne.
Solen skiner. Dans, dans, dans. Svetten rinner. Vackraste flickvänsmaterialen ler. Mot andra, förvisso. Men ändå. De ler. I varje ögonvrå finns de. Luktar inte ens festival i håret.
För mycket.
För mycket för två katolska ögon.
Annat var det på Hultsfreds jubileumsöverraskningsbaluns. Tandlöst som högerbacken i tredjefemman. Joppe kisade. Olle Ljungström snyggade sig. Sahara-Maria var enda undantaget, vacker som sommarsnö, ett överbett i miljondollarklassen. Men annars. José Gonzalez kikade skamset ned i marken som en åttondeklassare på aulans scen med "Smalltown boy" i fel tonart. Och Allram Eest är bara en copycat. Föredrar Skurt.
Jag gick min väg när Bo Sundströms hatt äntrade scenen.
Bo Sundströms hatt bar en tröja med mitt namn.
Ogillas starkt.
Jag ska stämma behån av honom.
Ses,
Ronnie.
Mattias Kling gästar!
Klockan sex på morgonen ter sig en övernattning på campingområdet som en lysande idé. Två timmar senare framstår det som ett av mitt livs största misstag. Misären är total; ett kvalmigt moln av urin, avföring, svett och andra odefinierbara kroppsodörer träffar mig som en näve i ansiktet och jag tvingas nästan fly för att inte kräkas rakt ut på tältgolvet.
Jag lovar härmed. Ärligt och högst frivilligt:
Aldrig mera tält.
Aldrig mera camping.
Aldrig mera så många människor utan kläder in på livet.
Fy fan.
/Mattias Kling
Jag lovar härmed. Ärligt och högst frivilligt:
Aldrig mera tält.
Aldrig mera camping.
Aldrig mera så många människor utan kläder in på livet.
Fy fan.
/Mattias Kling
Håkan, Jonna och Markus gästar!
Gästinlägg från Markus Larsson, Håkan Steen och Jonna Sima om hultsfredtejpen:
Håkan:
Fantastiskt med Vapnet, den sjukt underskattade "Maybe you know" med House of Love, "Tusen heta kyssar" med Docenterna, "Here's for summer" med David Sandström, "Surrender" med Cheap Trick, "Kunde vart jag" med Alf och, inte minst, "I wanna go home" med Sator.Pop-cd:n får fyra plus och rock-cd:n får... också fyra plus.
Håkan
Markus:
Sonen från Motala levde upp till förväntningarna. Båda skivorna är, precis som Hawk skriver, värda fyra plus. Men sanningen är att extraskivan - "Hultsfred 2005 hits" - är den allra bästa. Det är där, och bara där, som vi får höra Don Henleys "Boys of summer", The Waterboys "The whole of the moon" och The Bands cover på "Atlantic city". Ni skulle ha hört Håkan Steens och Fredrik Virtanens stämsång i just "Atlantic city" när vi rullade in i Hultsfred. Det är kärlek. Det enda som saknades var Bjurman. Jonna? Hon sov.
Markus
Jonna:
Jo, jag sov som sagt (i max 15 minuter enligt Håkan). Musik i bil får gärna spelas på pratvänlig volym, enligt mig. Jag försökte febrilt få mina kollegor att kommentera den svenska pitoreska lantbyggden. Guuud så vackert Sverige är med alla åkrar, fält, lantgårdar, kossor, får med killingar, hunkex och kärringtänder (en blomsort för ovetande). Men icke, volymen skulle vara så hög så hög. Vad jag tyckte? Tre plus. Högst. Alldeles för mycket 80-tal, som 70-talisterna (de är tre st) tyckte var toppen såklart. Lite för mycket av det gamla var det i min smak. En hel del bra artister: Housemartins, ELO, Adam Green osv, men FEL låtar med dem. I alla fall skule jag valt annorlunda.
Favoriterna var i alla fall: TTA (som sagt), Betty Lavettes version av "Heart of gold" och "Konfettiregn" med Håkan och Eldkvarn. Hade velat höra Three 6 Mafias nya! Hej då!
Jonna
Håkan:
Fantastiskt med Vapnet, den sjukt underskattade "Maybe you know" med House of Love, "Tusen heta kyssar" med Docenterna, "Here's for summer" med David Sandström, "Surrender" med Cheap Trick, "Kunde vart jag" med Alf och, inte minst, "I wanna go home" med Sator.Pop-cd:n får fyra plus och rock-cd:n får... också fyra plus.
Håkan
Markus:
Sonen från Motala levde upp till förväntningarna. Båda skivorna är, precis som Hawk skriver, värda fyra plus. Men sanningen är att extraskivan - "Hultsfred 2005 hits" - är den allra bästa. Det är där, och bara där, som vi får höra Don Henleys "Boys of summer", The Waterboys "The whole of the moon" och The Bands cover på "Atlantic city". Ni skulle ha hört Håkan Steens och Fredrik Virtanens stämsång i just "Atlantic city" när vi rullade in i Hultsfred. Det är kärlek. Det enda som saknades var Bjurman. Jonna? Hon sov.
Markus
Jonna:
Jo, jag sov som sagt (i max 15 minuter enligt Håkan). Musik i bil får gärna spelas på pratvänlig volym, enligt mig. Jag försökte febrilt få mina kollegor att kommentera den svenska pitoreska lantbyggden. Guuud så vackert Sverige är med alla åkrar, fält, lantgårdar, kossor, får med killingar, hunkex och kärringtänder (en blomsort för ovetande). Men icke, volymen skulle vara så hög så hög. Vad jag tyckte? Tre plus. Högst. Alldeles för mycket 80-tal, som 70-talisterna (de är tre st) tyckte var toppen såklart. Lite för mycket av det gamla var det i min smak. En hel del bra artister: Housemartins, ELO, Adam Green osv, men FEL låtar med dem. I alla fall skule jag valt annorlunda.
Favoriterna var i alla fall: TTA (som sagt), Betty Lavettes version av "Heart of gold" och "Konfettiregn" med Håkan och Eldkvarn. Hade velat höra Three 6 Mafias nya! Hej då!
Jonna
"150 aspackade kids i famnarna på 400 asnyktra föräldrar" - en fylleodyssé.
Här lämnar vi över till bloggens tredje gästskribent: Daniel, 18, hipster från Kärrtorp, som älskar The Magic Numbers jättemycket och som tar studenten nu och som ger en skakande skildring i hur det är att vara stockholmskid i juni 2005.
Här får Daniel ordet:
Studenten en underbar tradition med glada ungdomar gladare föräldrar och nervösa morföräldrar.
Som alla andra svenska högtider så har alkohol den största rollen i dramat.
Jag var tvungen att sätta klockan på väckning tidigare än någonsin för att gå upp ta mig till skolan och börja dricka champagne och efter champagnen bär det upp till skolmatsalen där mattanterna gör deras bästa för att föda 150 packade ungdomar men maten hänvisas ändå som fyllekäk. Fyllekäk? Klockan är 12? I skolan?
Fyllekäket är slut och en eller två timmars pina med tal från lärare priser stipendier men snacket i matsalen handlar mest om att man vill komma ut till sin öl eller sprit eller sitt knark eller vad annat vi ungdomar håller på med nu för tiden.
Sen smäller det utspring och den här bilden är så komisk att jag sakta gick efter och sög in komedin i situationen: 150 aspackade ungdomar springer rätt in i famnarna på 400 asnyktra föräldrar och syskon och morföräldrar och husdjur.
Denna handling hade varit självmord vilken lördag som helst för de flesta ungdomar, hur liberala föräldrar man än har, men vafan, det är ju studenten…flög genom 400 skallar inom loppet av 8 sekunder.
Nu dagens höjdpunt: flaket. Kadaverkeffa Gyllene Tider kommer att eka i innerstan i 2 veckor. Alla skriker och kastar saker och sjunger med och vinkar och pekar finger och självklart så krökar vi på fortfarande lika hårt och tuttar visas och studentluncher kommer upp och flaket
åker runt runt i innerstan.
Till slut är färden slut och alla beger sig hem till mottagningar och även här flödar ölen och vinet och man bjuds på lite till "fyllekäk". Hela släkten ser att man är karatefull och ännu en gång kommer tanken: men vafan, det är ju studenten.
Daniel, student, 18
Här får Daniel ordet:
Studenten en underbar tradition med glada ungdomar gladare föräldrar och nervösa morföräldrar.
Som alla andra svenska högtider så har alkohol den största rollen i dramat.
Jag var tvungen att sätta klockan på väckning tidigare än någonsin för att gå upp ta mig till skolan och börja dricka champagne och efter champagnen bär det upp till skolmatsalen där mattanterna gör deras bästa för att föda 150 packade ungdomar men maten hänvisas ändå som fyllekäk. Fyllekäk? Klockan är 12? I skolan?
Fyllekäket är slut och en eller två timmars pina med tal från lärare priser stipendier men snacket i matsalen handlar mest om att man vill komma ut till sin öl eller sprit eller sitt knark eller vad annat vi ungdomar håller på med nu för tiden.
Sen smäller det utspring och den här bilden är så komisk att jag sakta gick efter och sög in komedin i situationen: 150 aspackade ungdomar springer rätt in i famnarna på 400 asnyktra föräldrar och syskon och morföräldrar och husdjur.
Denna handling hade varit självmord vilken lördag som helst för de flesta ungdomar, hur liberala föräldrar man än har, men vafan, det är ju studenten…flög genom 400 skallar inom loppet av 8 sekunder.
Nu dagens höjdpunt: flaket. Kadaverkeffa Gyllene Tider kommer att eka i innerstan i 2 veckor. Alla skriker och kastar saker och sjunger med och vinkar och pekar finger och självklart så krökar vi på fortfarande lika hårt och tuttar visas och studentluncher kommer upp och flaket
åker runt runt i innerstan.
Till slut är färden slut och alla beger sig hem till mottagningar och även här flödar ölen och vinet och man bjuds på lite till "fyllekäk". Hela släkten ser att man är karatefull och ännu en gång kommer tanken: men vafan, det är ju studenten.
Daniel, student, 18