Jag var rockstjärna i tre minuter

Anna Ternheim covrar Fleetwood Macs "Little lies", Bowies "China girl", Eurythmics "When tomorrow comes", Waits "Anywhere I lay my head" på en ny EP. Och BD:s "Shoreline" förstås.

Får mig att minnas att jag ju spelat i rockband två gånger. En kort period i högstadiet när jag falsettylade i ett trashmetallband med Mika Savimääki! Sjukt. Vi gjorde Batthory- och Metallica-covers.
Oh those memories comes back to haunt me, they haunt me like a curse.
Vi kom aldrig ur replokalen.

Sedan: på Fridhems Folkhögskola i Svalöv 1991-92. Malmö-My Fridh på sång, Katrineholm-Micke Karlsson på trummor och Skåne-Jonas Andersson på bas. Och Motala-Fredrik på gitarr, som jag just lärt mig spela. Vi var skrivarkursbandet och deltog i skolans rocktävling med just "When tomorrow comes".
En snygg musikertjej vann med en schlagerparodi som var grym. Den gick såhär:
"Man kan inte både ha och äta kakan, mamma sa att det är bäst att aldrig smaka".

Men jag stod där på scen och spelade ringaracka i G-dur, tror jag, på en svart elplanka jag lånat av min korridorgranne John som jag alltid fick dra ur sängen på morgnarna.
Det var absurdt: Jazzfunkgitarristeleverna kollade in hur jag spelade, precis som de brukade kolla in varandra på scen. Granskande. Gitarrunkande. Steve Lukather-tokiga. Innan de märkte att jag bara kunde tre ackord.
Jag hade glömt det. Tack, Anna.
Virts


hits