Genrep i Karlskrona - pyro och metalskräll
Genrepet då, hur gick det med det, tänker jag mig att Ola, Nattportiern från igår kväll (se tidigare inlägg) frågar sig. Ola, bara för dig blir det en sammanfattning här. En kanske lite schlagerfreakig sådan.
BWO har gjort helt rätt i sin taktik att tona ner Alexander Bard och låta flickfavoritne Martin Rolinskis glada entusiasm lysa upp scenen. Publiken jublar, och röjer och klappar takten genom hela numret. Låten har viss likhet med Xandees holländska eurovisionlåt "One life" från 2004, och den blev en hit i schlagerkretsar även om hennes framförande inte räckte långt i ESC.
Dea fick stort stöd av hemmapubliken när hon ersatte Jessica Folcker på genrepet. Hur det går för låten är svårt att gissa eftersom Folcker ännu inte synts till, men min tippning är att det går som förra året.
Gregor då, jo det är en faslig massa pyroteknik här och scenen brinner genom halva låten och visst har jag nynnat på i "Mi amor", men det blir svårt för honom att hävda sig i startfältet. Låten ger mig "Kan"-vibbar, för er som minns israeliska Duo datz från 1991.
Jessica Andersson gör en bra schlager, men hon känns inte bekväm i sin nya stil på scenen oavsett vad hon säger. Det här kan bli en riktigt tråkig prestigeförlust för Jessica.
Men skrälla kan istället The Poodles göra. Arenarock som verkligen funkar i salongen. Schlagermetal som man sjunger med i och som sticker ut i startfältet. Och själv tycker jag det skulle vara skoj att få röja med Sonya på efterfesten i Globen. Jättejubel i salongen var det i alla fall.
Opera i melodifestivalen funkade bra när Haakon Pedersen och Elisabeth Berg gjorde "Nattens drottning" 1989. Elysions "Golden star" är inte riktigt lika svängig. Dessutom känns den inhyrda kören som kanske duktiga sångare, men röra sig på scenen är inte deras styrka. De borde nog ha hållit sig stilla och i bakgrunden.
Så kommer en stjärna upp på scenen. Patrik Isaksson vet hur han ska ta publiken och hans låtar brukar ju bli hits.
Avslutar gör Kayo. Lite skakigt och tyvärr inte helt tonsäkert idag. Men låten sätter sig och hon levererar scenshowen med ett leende. Låten har viss "Världen utanför"-känsla. Kayo tror inte att hon vinner i Globen, men vill gärna ta sig dit i alla fall. Det är verkligen inte omöjligt.
BWO har gjort helt rätt i sin taktik att tona ner Alexander Bard och låta flickfavoritne Martin Rolinskis glada entusiasm lysa upp scenen. Publiken jublar, och röjer och klappar takten genom hela numret. Låten har viss likhet med Xandees holländska eurovisionlåt "One life" från 2004, och den blev en hit i schlagerkretsar även om hennes framförande inte räckte långt i ESC.
Dea fick stort stöd av hemmapubliken när hon ersatte Jessica Folcker på genrepet. Hur det går för låten är svårt att gissa eftersom Folcker ännu inte synts till, men min tippning är att det går som förra året.
Gregor då, jo det är en faslig massa pyroteknik här och scenen brinner genom halva låten och visst har jag nynnat på i "Mi amor", men det blir svårt för honom att hävda sig i startfältet. Låten ger mig "Kan"-vibbar, för er som minns israeliska Duo datz från 1991.
Jessica Andersson gör en bra schlager, men hon känns inte bekväm i sin nya stil på scenen oavsett vad hon säger. Det här kan bli en riktigt tråkig prestigeförlust för Jessica.
Men skrälla kan istället The Poodles göra. Arenarock som verkligen funkar i salongen. Schlagermetal som man sjunger med i och som sticker ut i startfältet. Och själv tycker jag det skulle vara skoj att få röja med Sonya på efterfesten i Globen. Jättejubel i salongen var det i alla fall.
Opera i melodifestivalen funkade bra när Haakon Pedersen och Elisabeth Berg gjorde "Nattens drottning" 1989. Elysions "Golden star" är inte riktigt lika svängig. Dessutom känns den inhyrda kören som kanske duktiga sångare, men röra sig på scenen är inte deras styrka. De borde nog ha hållit sig stilla och i bakgrunden.
Så kommer en stjärna upp på scenen. Patrik Isaksson vet hur han ska ta publiken och hans låtar brukar ju bli hits.
Avslutar gör Kayo. Lite skakigt och tyvärr inte helt tonsäkert idag. Men låten sätter sig och hon levererar scenshowen med ett leende. Låten har viss "Världen utanför"-känsla. Kayo tror inte att hon vinner i Globen, men vill gärna ta sig dit i alla fall. Det är verkligen inte omöjligt.
