Har haft en Lisa-dag i dag.
Lyssnade på "Lady Stardust" trettioåtta gånger förut, samtidigt som jag målade över guldbokstäverna på köksväggen (visst läser du bloggen, Anita?!).
Har haft en sån där skönt melankolisk känsla innanför pälsen hela kvällen.
Antar att det är det omöjliga i situationen som fått mig att falla.
Ända sedan Lisa vann sin första Rockbjörn har hon funnits där. Inuti.
Hennes låtar, leende, röst, ja allt.
Det finns bilder på oss ihop - googla så hittar ni en hel del från Aftonbladet - men mer än så har det aldrig blivit och jag har inte sagt nåt om hur jag känner heller.
Men jag hoppas att hon dyker upp på galan på Cirkus i januari.
Då kanske jag ska läsa en dikt för henne - nej,inte dikten från i lördags, den var så töntig.
Funderar även på att kanske framföra någon slags sång.Jag kan spela gitarr, lite munspel och claves (såna där rytmpinnar, ni vet).
Jaja, vi får se. Har nästan två månader på mig att tänka ut nåt.
Glöm inte att rösta nu! Sov gott.