Kul kväll i går.
Fast den slutade lite pinigt när jag skulle deklarera min kärlek till Lisa.
Det var ingen vild fest eller så, jag bara kände att jag ville berätta för alla om min förälskelse som vägrar att dö.
(Men jag vet att hon aldrig kommer att bli min. Hon är rockstjärna och dessutom människa. Två saker som jag inte är.)
Nåväl. Jag stängde av steron, klev upp på en stol och läste en dikt jag just hade skrivit.
Så här löd den (jag minns den utantill):

"Lisa.
Lisa, jag vill visa.
Visa vad jag känner.
Du är vacker som en norrländsk björk, eller asp.
Mitt hjärta slår i all hast."

Usch, den är verkligen inget vidare.
Och rimmet "asp" och "hast" kändes tveksamt redan i går.